Elementhästen

Kapitel 6

~REDIGERAD~

Jag stod lugnt för mig själv i hagen och betade när min människa kom. Hon satte på mig min grimma, tog in mig i stallet och började ryckta mig. Jag stod snällt i stallgången. Även om jag ville vara ute i hagen och slippa allt pyssel och gull. Men men det får man stå ut med när man blir fångad och inte kan rymma... 

Plötsligt hörde jag ett gnäggande som var så starkt och högt. Även om inte hästen var långt borta så fanns det bara en enda häst som kunde gnägga på det viset... Elementhästen. Men alla säger att det är ett ljud i vinden. Att elementhästen bara är en legend. Men några har sagt att de har sett elementhästen, men ingen är säker. 

Jag väcktes från mina tankar när min ryttare hoppade upp och smackade på. Och så skrittade jag till paddocken. 

Det var ett jobbigt ridpass som vanligt. Och jag var genomsvettig när vi äntligen stannade och var färdiga för dagen. 

"Alma du kan inte pressa honom för mycket!" ropade min ryttares pojkvän Felix, som kom fram. 

"Det gör jag inte. Han ska klara det han har ju varit vild", sa Alma.

'Bara för att jag varit vild så kan jag inte allt' tänkte jag surt.

"Men bara för att han har varit vild så kan du inte pressa honom, han tål inte det", sa Felix strängt. 

Jag gillade honom, lite. Han liksom förstod att man inte kan rida mig som vilken häst som helst. Men det fattar ju inte Alma... 

"Jaja sluta tjata och hjälp mig ner", sa Alma surt. 

"Du får ta dig ner själv jag måste sticka nu." Felix gick iväg.

Jag kände hur Alma blev rasande, hon kastade sig av och sprang efter honom. Jag drog snabbt av sadeln och tränset, sprang till skogen och stannade bland träden. Jag andades in den friska luften och kom ihåg hur det hade känts att vara fri. Jag stegrade, så min man och svans blåste till, och for iväg i full galopp igenom skogen och fortsatte långt bort från Alma. 

Jag stannade i en liten glänta och såg att det hade mörknat. Så jag la mig ner och somnade, en konstig dröm började spelas upp innanför mina ögonlock.

~I drömmen~

Jag sprang genom skogen, stannade i skogskanten när en äng bredde ut sig framför mig. Jag travade ut på den och när jag hade travat runt lite så såg jag... 

Den stora svarta hästen, som var svartare än natten. Med stora vingar som liknade skuggor och silver i både päls och vingar. Den tittade på mig och ögonen lös vita med blå/silvriga droppar i. 

Jag gick sakta fram till den, så jag såg den på närmare håll. 

"Vem är du?" frågade den med sin vackra röst. 

"Jag är Glow, jag vet inte hur jag hamnade här", sa jag och tittade på den magnifika hästen.

"Glow? Hmm.. Ja, dig känner jag igen och jag kan inte svara på varför du är här", sa den och tittade bort.

"Okej, men hur kan du veta vem jag är?" frågade jag.

"Det får jag heller inte svara på." 

"Okej", sa jag och tittade runt mig, det var väldigt fint här.

"Men för att komma till saken. Så är du speciell Glow", sa den och tittade på mig igen. 

"Hur?" 

"Det kan bara du själv svara på. Lyssna alltid på ditt hjärta", sa den innan den försvann.

Sakta men säkert började jag känna hur jag kom tillbaka till verkligheten.

Jag öppnade ögonen och såg att jag fortfarande var i gläntan. Jag reste mig upp och ruskade på mig så löv och annat smuts flög bort. Plötsligt kände jag mig annorlunda. Och innan jag visste ordet av började jag springa genom skogen i full fart. Jag hann inte tänka på något innan jag var på ängen i drömmen, och jag hörde en röst i vinden: "Du är hästen som står i kontakt med eld." Det måste ha varit därför elementhästen hade visat sig och sagt att jag var speciell. 

När jag tittade på mig, hade jag blivit röd, med stora röda vingar med lite orange i, även min päls hade ett inslag av orange, min man och svans såg ut som eld. När jag tittade mig i vattnet så var mina ögon orange/röda. Jag stod där länge, funderade på om jag inte kunde få tillbaka min färg. Helt plötsligt såg jag normal ut. Så jag fortsatte springa.

Så ett kapitel till!!
Ja nu är det bara ett kapitel till innan jag börjar skriva om Diamant och dem andra och fortsätter på det spännande som kommer hända. Ja jag hoppas ni gillar boken och fortsätter läsa :)
PS. Tack till @cornelia88 och @SkogensKonung som röstade på introt till denna boken
Ses
//L