Elementhästen

Kap 14

~REDIGERAD~

~Diamants perspektiv~

Jag vet inte hur länge mörkrets krafter har anfallit mig. Men jag ser nog helt förstörd ut. Min kropp är säkert full av sår. Men även om jag så gärna bara vill släppa taget, vet jag att jag inte kan ge upp så lätt. Jag visste att det skulle bli tufft att överlämna mig. Men jag ska hålla ut tills Rebecka och de andra fyra kommer och räddar mig. 

Plötsligt slutar de mörka blixtarna träffa mig. Fyra maskerade män drog bort mig och stängde in mig i det rum jag var i innan. Mina ben skakade så mycket att jag ramlade ihop när vi stannade. Silverkedjan försvann från min hals och jag kände genast alla mina krafter strömma genom kroppen. Men såren var fortfarande inte läkta, men jag orkade inte fixa dem. Jag andades tungt och blundade.

~Starshines perspektiv~

Jag kände hur orolig Lisa är och jag kan förstå henne. Detta har aldrig hänt tidigare. Men jag vet att Diamant vet vad hon håller på med. Även om det här kanske inte var det bästa, fanns det nog inget annat alternativ. Jag är säker på att Diamant hade gjort annorlunda om hon kunde. Visst är jag också orolig. Man vet inte om det kommer funka. Det kan lika gärna sluta med att Diamant dör och Jorvik går under.

Tin-Can och Rubin galopperade bakom mig och det såg ut som de diskuterade något. Men jag orkar inte bry mig om vad. Genast kände jag hur jag började bli väldigt trött. Men jag vet. Att jag inte kan stanna. Vi måste hitta de andra tre snabbt. 

"Vi är framme snart", sa Lisa högt och Alex nickade till svar. 

En bit framför kunde man nu se hagen som tillhörde Moorland stallet. Vi saktade av till trav och kollade på hästarna i hagen. Det var en häst. En vit häst som hade en annorlunda blick. 

"Lisa jag tror vi hittat en", sa jag och ryckte med huvudet mot hästen. 

"Bra gjort", sa Lisa och klappade mig. 

Lisa och Alex hoppade av för att jag och Tin-Can skulle kunna hoppa in i hagen. Vi flög smidigt över staketet och gick fram till hästen som kollade misstänksamt på oss. 

"Vad vill ni?" frågade han. 

"Vi vill ha din hjälp", sa jag och mötte stadigt hans blick. 

Airboy hästen med luft.... Hörde jag Diamants röst i huvudet och förstod att hästen framför oss hette Airboy. 

"Jag kan inte hjälpa er", sa Airboy. 

"Vi vet att du är en av de fyra, Airboy. Och det handlar om elementhästens överlevnad", sa Tin-Can.

 Airboy tittade storögt på oss när han hörde sitt namn. "Okej, jag hjälper er", sa han efter ett litet tag. 

Jag och Tin-Can nickade och så hoppade vi över staketet igen. Alex och Lisa satt upp och så bar det av igen. Två hittade och två återstår...

~Rebeckas perspektiv~

Jag orkar inte längre. Jag vet inte i hur många timmar jag stått och försökt skjuta sönder stenen med magi. Jag börjar tvivla på att jag är rätt flicka. Om jag hade varit det borde det väl vara en simpel lek att använda magi? 

"Rebecka kom igen. Du måste anstränga dig!" sa Linda bakom mig. 

"Jag kan inte!" sa jag och suckade.