People Change - O.M

3

"Lydiaaaaaaa!"

"Mammmaaaaaaa!"

"Du måste skynda dig på, du kan inte vara sen första dagen!" skrek min mamma ifrån köket och jag suckade och insåg att mitt hår bara inte ville idag. Så jag satte istället upp det i en bulle mitt på huvudet och studerade mig i spegeln.
Svarta byxor, svart linne och en grå kofta. Min vanliga sminkrutin satt på plats och så var det ju kalufsen på huvudet, men alla har väl bad hair day. Antar jag.
Jag sprang ut ur mitt rum och satte mig vid matbordet och bredde en smörgås och tog ett glas apelsinjuice.
Jag tog långsamt en liten tugga och insåg att jag var alldeles för nervös för att äta.

"Du ska inte ha den eller?" frågade Hampus mig från andra sidan av bordet och kollade på mackan.

"Nä, ta den du" sa jag och Hampus tog mackan och jag kollade äcklat på honom.

"Vad?!"

"Inget Hampus, fortsätt ät du" skrattade jag.

"Lydia, är det okej att du ta bussen? Jag hinner bara skjutsa en idag och Hampus är ju minst och så" sa mamma och kollade med dåligt samvete på mig och Hampus skrattade.

"Jadå, när går den?" sa jag och tyckte att det ändå skulle bli lite skönt, jag gillar att bara sitta på bussen och chilla.

"Om.... 7 minuter" sa mamma och kollade på klockan på armen. Jag ställde mig snabbt upp och sprang mot toan, borstade tänderna, tog på mina Vans och sprang mot bussen men väskan flygande på ryggen.
När jag precis kom fram så såg jag bussen komma borta i krönet och jag andades ut.

Jag gick på bussen och höll busskortet mot avläsaren och kollade sedan upp mot den fullproppade bussen. Jag var verkligen inte van med att bussen var full, för i den lilla hålan där jag bodde förut så var den aldrig full.
Jag gick bakåt i bussen och det fanns bara två platser lediga, en bredvid en sovande gubbe och en bredvid en snygg kille. Valet var lätt.

"Kan jag sitta här?" flåsade jag och satte mig när han nickade.

"Sprang du?" skrattade killen och log mot mig.

"Hehe jaa" sa jag och han skrattade lite till.

"Jag åker denna buss varje dag och det är nästan alltid samma folk som går på, men dig har jag aldrig sätt förut" sa han medan jag studerade hans nästan fluffiga guldblonda hår och hans blåa ögon.

"Jag flyttade in för ett par dagar sedan bara" sa jag och han nickade.

"Var är du ifrån? Din dialekt är lustig" sa han med ett flin och jag höjde på ögonbrynet.

"En håla utför Linköping döh" sa jag med min bredaste dialekt och killen skrattade.

"Oscar" presenterade han sig som och log.

"Lydia" svarade jag.

"Vilken skola ska du börja?" frågade han och jag svarade skolans namn och det visade sig att han också gick där.

"Med erfarenhet från min andra skola så undrar jag om det är någon jag ska hålla mig ifrån?" frågade jag och tänkte tillbaka på alla idioter på min gamla skola.

"Håll dig borta från Ogge, Ogge Molander" sa han och hans uttryck ändrades till något mer seriöst.