People Change - O.M

37

Eyyo vill tacka för + 100 följare och 28 K läsningar, sjukt.
Jag är bara en småstadsflicka på sina yngre år, vad har jag gjort för att förtjäna detta? *gråter en skvätt*

"Mamma!?" ropade jag i hop om att mamma skulle komma upp till mitt rum. "Mammaaaa! MAMMA!"

"Håll käften Lydia!" hördes Hampus röst ifrån hans rum tätt intill mitt.

"Inte sådana ord, Hampus!" ropade mamma från andra sidan huset och jag gav ifrån mig en frustrerad suck.

"Varför svarar du på när Hampus säger saker och inte på mig?!" frågade jag högt och frustrerat.

"Jag sitter på toaletten Lydia och du skriker!" svarade mamma irriterat. Jag suckade och satte mig på sängen, jag behövde mammas hjälp för att få igen dragkedjan på klänningen. Jag måste verkligen börja träna. Hahah kul skämt Lydia.

Jag var glad att skolan snart skulle vara över för detta år, sedan var det bara ett år kvar innan studenten. Såklart längtar man till studenten, men det är då det riktiga livet börjar. Man måste inom kort flytta hemifrån och betala räkningar och alla sina egna grejer. Man måste hitta jobb eller plugga vidare, för om man inte får jobb så blir man arbetslös och sedan dör man, eller det är det alla lärare påstår iallafall.
Det är det som är konstigt i livet, man längtar för mycket. När man är liten och går på dagis så längtar man efter att få börja i skolan och när man är äldre så längtar man efter att gå ut skolan.
Efter dagis och man blir ännu lite äldre längtar man till mellanstadiet och högstadiet. Sedan så längtar man till när man slutar högstadiet för att börja gymnasiet och sedan som nu i mitt fall, längtar man till studenten. Man längtar efter att fylla olika åldrar, vid 15 år så får man köpa energidryck och köra moppe, vid 16 får man börja övningsköra, vid 18 får man gå på krogen och köra bil osv och vid 20 får man köpa ut alkohol. Men åldrar är ju egentligen bara siffror och dem bevisar faktiskt inte att man är mogen nog.
När man sedan blir gammal så längtar man tillbaka till när man var ung och frisk, man får ångest för att man är gammal. Men man får ångest när man är ung också för man vill bli tillräckligt gammal för att göra saker.
När är man i perfekt ålder? Hur vet man det? När ska man njuta?

Allt är så sjukt, livet är sjukt.

"Vad ville du?" frågade mamma som stack in huvudet i min dörröppning.

"Kan du dra igen dragkedjan?" frågade jag och pekade på min rygg där dragkedjan var uppknäppt. Mamma nickade och drog upp dragkedjan och sedan studerade hon mig en kort stund.

"Ibland undrar jag var allt ditt vackra DNA kommer ifrån när jag kollar på dig, sen kommer jag på att du är min dotter" skämtade mamma och skrattade och log stort emot mig. "Lydia, du är väldigt vacker idag. Eller alla dagar för att vara exakt"

"Tack mamma" skrattade jag och jag ställde mig framför spegeln. Den vita klänningen satt på plats och när den väl var uppknäppt så passade den väldigt bra. Mitt hår var lockat och jag hade en lätt sminkning på mina ögonlock.

"Vi måste åka nu, hoppas du är färdig" sa mamma och jag nickade och gick tillsammans ner för trappen och ut i bilen. Hampus hoppade in i baksätet och kollade surt på mig när jag fick sitta i framsätet.

Hela bilfärden till skolan spelade vi hög musik på radion och mamma och jag sjöng med högt och falskt. Jag var lycklig idag, det var ju trots allt skolavslutning.

Jag hoppade ur bilen och sa hejdå till min mamma och min bror, och jag gick med snabba steg mot ingången till skolan. Korridorerna var nästan tomma men när jag närmade mig aulan så stod det fullt med uppklädda och glada tonåringar i kö för att komma in. Dem lyckligaste var nog de ungdomarna med de fruktansvärt fula vita mössorna på huvudet.