Tack så mycket för 3000 läsningar och tack till er som röstar och kommenterar! Och till er som inte röstar, jag gillar er också, fast bara lite mindre.
Och ni får gärna kommentera mer, jag gillar kommentarer, dem är fina (:
()()()()
Oscar och jag vaknade av alarmet jag hade ställt klockan 18:45. Klockan sju skulle vi samlas vid lägerelden och vi ville inte bli sena.
"Välkommen tillbaka till verkligheten" sa han och sträckte på sig. Hans hår stod åt alla håll och när han vände sig om hade han tio röda streck över ryggen, detta hade jag orsakat. Jag ställde mig upp och tog upp mina kläder som låg på golvet.
"Nej snälla, ta inte på dig, jag gillar dig utan kläder" sa Oscar som fortfarande låg naken i sängen och studerade min nakna kropp. Jag suckade åt honom även fast mina läppar var prydda med ett leende. Jag vände mig om och tog på mig mina byxor och min tröja. Sedan gick jag in på toaletten och utförde mina behov. Jag kollade mig i spegeln, jag satte upp mitt kaotiska hår i en bulle och bättrade på sminket. Jag kunde dock hur jag än försökte inte dölja de blåröda märkena på min hals. Jag fick helt enkelt leta reda på tröjan med turtule-neck.
När det var två minuter kvar gick jag själv emot lägerelden, Oscar hade segat och han sa att jag kunde gå så jag inte blev sen. När jag närmade mig elden så styrde jag mina steg emot Josefina och Karolin som satt på högersidan av elden. Påväg dit så stannades jag av en Oscar Enestad.
"Nästa gång kan ni ju sänka er lite iallafall. Väggarna är tunna, Omar och jag hörde gott och väl" sa han och himlade med ögonen, jag såg på honom med en obrydd min.
"Du är bara avundsjuk" sa Oscar när han slank in bakom mig och ställde sig bredvid mig och la sin hand på min rygg. Enestad fnös och gick tillbaka till Omar och jag kollade på Oscar (M) och började gapskratta. Vi satte oss sedan vid lägerelden och jag värmde mina kalla händer emot det orangea flammorna.
-
"Vi kör sanning eller konka" sa Filip högt efter ett tag och vissa jublade med.
"Ha! Men vi är ju inte ens fulla" sa Omar och vissa höll med honom.
"'Man behöver inte alkohol för att ha kul'" sa någon på skämt och de flesta skrattade skrattade.
"Men vi kör!" sa Omar. "Enestad, sanning eller konka?"
"Konka, lätt" sa Enestad och Omar flinade.
"Okej, hmm... Kyss Maja på munnen" sa Omar och Enestad kollade frustrerat på Omar. Han sneglade sedan på mig innan hans läppar snuddade vid Majas och klassen klappade händerna och jublade.
"Okej, min tur. Hmm... Lydia, sanning eller konsekvens?" flinade Enestad. Jag blev tyst och klassen började klappa igång mig.
"Sanning" sa jag tyst och han flinade.
"När var senaste gången du slog någon?" frågade han. Jag blev tyst och log emot honom med ett oäkta leende.
"För kanske ett år sedan slog jag till min bror, inte med mening dock" sa jag och ryckte på axlarna.
"Detta spel funkar bara om man är ärlig" sa Maja högt och jag fnös.
"Min tur. Enestad. Sanning eller konsekvens?" frågade jag.
"Sanning"
"Vem var du senast kär i?" frågade jag och hoppades på att sätta honom i en svårt situation eftersom han hade erkänt att kan var kär i mig för ett tag sedan.
"Ingen, jag har aldrig varit kär" sa han och Majas axlar slokade lite.
"Bullshit" sa jag högt. Oscars blick blev för en stund lite mörkare men han skakade på huvudet och kollade på mig.
"Min tur. Lydia, sanning eller konka?" frågade han.
"Konka"
"Berätta vad du och Ogge nyss gjorde" sa Enestad kort.
"Vi låg" sa jag enkelt och ryckte på axlarna och det hördes några viskningar.
"Oscar Enestad, sanning eller konka?" frågade jag, ingen verkade klaga på att vi bara tog varandra eftersom de tyckte att det var intressant.
"Sanning" sa han.
"Varför är du en sån jävla idiot?" frågade jag och vissa fnissade.
"För jag föddes så. Lydia, sanningen eller konka?" sa han högt och tydligt.
"Sanning"
"Berätta för oss vilka Simon, Nora och Evelina är" sa han och flinade emot mig. Jag ställde mig frustrerat upp och kollade med tårfyllda ögon mot Enestad. Är du nöjd nu? Han såg ärligt talat lite chockad ut av mitt beteende. Jag bara skakade på huvudet och sprang tillbaka till stugan.
Han klarade det, han gjorde det, han knäckte mig först. Hur visste han?
"Lydia?" det var Oscar (M).
"Oscar, jag gillar dig verkligen, men snälla. Kan du gå?" frågade jag med ostabil röst.
"Nej, jag vill vara här med dig" svarade han tyst och satte sig på min säng.
"Vet du va, Oscar? Allt händer åter igen. Alla hatar mig, alla är emot mig" sa jag och mina ögon fylldes åter igen med tårar.
"Baby..."
"Snälla Oscar. Kan du bara lämna mig i fred en stund?" frågade jag med liten röst och snart stängdes dörren till stugan. Jag brast ut i storgråt, sedan somnade jag.
--
Jag vaknade av Oscars röst.
"Lydia" han petade på mig, jag kollade med kisade ögon på honom. Rummet var nästan kolsvart och jag kunde bara urskilja hans siluett, han hade jeans och en t-shirt på sig. Det var mörkt ute och man såg månskenet igenom fönstret.
"Vad är det? Vad är klockan?" frågade jag och kollade själv på min telefon som visade 23:56 innan han hann svara.
"Sätt på dig kläder" sa han bara och hjälpte mig upp ur sängen.
"Var ska vi?" frågade jag chockat.
"Stockholm" konstaterade han och slängde en tröja och ett par byxor till mig.
"Varför då? Det är 5 dagar kvar på resan" frågade jag efter en gäsp.
"Men vi är tillbaka innan morgonen"
"Men va? Vad ska vi göra! Varför?" sa jag nyfiket.
"Vi ska fixa tillbaka din vänskap med Oscar Enestad" sa Oscar bara och tog min hand och ledde mig ut genom dörren och vidare mot motorvägen.
(/&/(-)
Rösta?!
What is going on?
YOU ARE READING
People Change - O.M
Fanfiction"De säger att du ändrar på folk och de vill att jag ska hålla mig borta från dig" sa jag och tog min väska, stängde skåpet och gick mot utgången. "Vem säger att det är något dåligt med att ändras, baby?" ropade han efter mig och jag kunde inte låt b...
