People Change - O.M

18

Nu lackar jag. Jag la upp detta kapitel för typ två veckor sedan och det lades (heter det så?!?) aldrig upp. Sorry och nu har ni det iaf. Go jul osv.

"L-Lydia?" frågade Felix med en rynka mellan ögonbrynen när han såg mig stå utanför dörren.

"Hej" sa jag och log mot killen som stod nervöst bakom sin pappa som kollade med en konstig blick mot mig och sedan mot Felix.

"Kom in. Om du vill alltså" sa Felix och visade en gest in mot huset. Hans pappa flyttade och jag steg in i den stora hallen. Jag snörade av mig skorna och ställde dem åt sidan och kollade sedan på Felix.

"Jag ska låta er vara själva" sa Felix's pappa och blinkade med ena ögat mot mig och skrockade lågt.

Felix blev svagt röd om kinderna och gav mig sedan en blick som visade att jag skulle följa efter honom, jag gick efter honom upp för en trappa och sedan in i ett rum. Han satte sig vid skrivbordet och jag satte mig i sängen och kände hur jag sjönk ner i den mjuka sängen.

"Spelar du?" Frågade jag och pekade på den akustiska gitarren som stod vid sängkanten. Han nickade en stund och slickade sig om läpparna.

"Ja jag har alltid gillat att spela men på sistone är det bara Ogge som har använt den" sa Felix och ställde sig upp och hämtade gitarren och började spela på den. Jag kände inte igen låten med det lät bra och jag nickade med till musiken.

"Du är ju duktig ju!" sa jag exalterat när Felix slutade och ställde tillbaka gitarren lutandes mot väggen.

"Inte lika bra som Ogge är dock" sa Felix bara och jag skakade frustrerat på huvudet.

"Det tror jag säkert att du är! Du måste börja tro på dig själv" sa jag och han ryckte på axlarna och log ett glädjelöst leende mot golvet.

"I guess. Vad gör du här egentligen?" frågade Felix och kollade med trötta ögon på mig och kliade sig nervöst på armen.

"Jag ville säga hej, jag hoppas det är okej. Jag tycker du är värd så mycket mer än Oscar" sa jag och log ett leende mot Felix och hans ögon glänste upp och hans läppar vinklades uppåt. Han log ett äkta leende.

"Vill du att jag ska lära dig spela gitarr?" frågade Felix och ställde sig upp och nästan sprang mot gitarren och satte sig med en duns bredvid mig när jag nickade. "Detta är ett G" började Felix och sedan flög tiden bara iväg.

---

Jag slängde in mina svenska saker i skåpet och tog ut min engelska bok. Jag plockade sedan runt lite i skåpet så det skulle se lika finare ut.

"Hej" hördes Felix's röst bakom mig.

"Hej Felix" sa jag och log mot killen med rödhoodietröja på sig.

"Jag ville bara säga tack för igår" sa han och kollade ner i marken.

"Det är klart! Vi kanske kan göra om det någon gång" sa jag och han nickade snabbt ett par gånger innan han gick där ifrån med snabba steg.
Bredvid mig hörde jag någon som fnyste och där stod Oscar Molander, jag bara skakade på huvudet åt honom och gick iväg mot min engelska lektion.

--

Jag satt bredvid Enestad och Agnes vid lunch, jag kollade på den nästan oätliga maten. Jag såg Felix komma in genom skolmatsalens dörrar och jag följde honom med blicken när han gick och hämtade mat. Sedan så gick han med snabba steg för att hitta ett tomt bord.

"Felix! Du kan sitta här" sa jag när han kom närmare vårt bord.

"Det är lugnt alltså" sa han och kollade på Enestad och Omar där de satt vid bordet.

"Men snälla, sitt här" sa jag och Felix gav med sig och satte sig emellan mig och Agnes. Jag log mot honom men han besvarade inte mitt leende utan kollade ner i köttgrytan.
Enestad kollade konstigt på mig och sedan på Felix och jag hav Enestad en arg blick och han skakade på axlarna.

"Spelar du fortfarande gitarr Felix?" frågade Enestad tillslut och Felix kollade förvånat upp på honom.

"Ja jag antar det. Lite iallafall" sa han och Enestad nickade och gav ett snett leende mot Felix.

"Felix var jättebra på gitarr förut" sa Omar och Felix kollade lika förvånat på Omar som han hade kollat på Oscar.

"Han är fortfarande" sa jag och tänkte på gårdagen där han hade spelat för mig.

"Lydia är inte dålig hon själv heller, jag lärde henne några ackord" sa Felix och jag ryckte nonchalant på axlarna. Enestad nickade förvånat på huvudet och Omar kollade på mig ett tag och log sedan.

"Felix, vi har spelkväll. Vill du komma?" frågade Enestad leendes och Felix ögon lyste upp och han nickade glatt.

"Precis som förut" sa Felix och både Enestad och Omar nickade.

\>\>''@&/kr-(-

RÖSTA?!