People Change - O.M

17

Jag öppnade dörren och slängde ryggsäcken på golvet i hallen och tog av mig min jeans jacka ifrån Levi's. Jag slängde av mig mina skor och gick raka vägen emot kylskåpet och tog fram äppelpajen som mamma hade bakat dagen innan.

"Du måste börja sporta eller träna. Du kan inte bara äta massor sötsaker hela tiden och förvänta dig att du inte blir tjock" sa mamma och skrattade men sedan kollade på mig med seriösa ögon för att visa att hon menade allvar.

"Sport är överskattat" sa jag bara och förde in skeden med pajen på in i min mun och suckade sedan av njutningen av smaken.

"Men för det kan du väl jogga" sa mamma och jag fnös bara åt henne och satte mig bekvämade i stolen och tog fram mobilen.

"Ska vi åka snart?" frågade Hampus när han kom in i köket och sedan flyttades hans blick mot mig och pajen. "Äter hon upp min paj?"

"Vi ska åka nu och det är inte bara din paj" suckade mamma och tog sin jacka som låg över en köksstol.

"Vi ska till stan. Ska du med?" frågade mamma sen och jag nickade och ställde in fatet i diskmaskinen. Jag kanske behövde röra på mig lite.

--

Jag hade skilts ifrån mamma och Hampus när de sa att de skulle till sportaffären och jag styrde mina steg mot en del av stan jag aldrig hade varit vid. Jag gick in i någon affär jag inte hade hört namnet på och kollade runt en stund, sedan klev jag in i en hiss för att åka till våning 2. Jag ställde mig lutad mot väggen av hissen och tog fram mobilen och skrollade bland några tweets när någon annan klev in i hissen. Jag kollade upp och såg att det var självaste Oscar Molander. När han såg mig så vände han sig om och var påväg ut ur hissen men han hann inte innan dörren stängde sig.

"Undviker du någon?" frågade jag och kollade på honom med höjda ögonbryn.

"Kanske" mumlade han och suckade. Han kollade på sig själv i spegeln som fanns mittemot honom och han fixade till håret med en hård handrörelse.

"Du kanske ska sluta ignorera Felix" sa jag sen rakt på sak och tänkte på det som hade hänt tidigare idag.

"Ehh. Han får klara sig själv" sa Oscar utan att kolla på mig.

"Skojar du med mig eller?" sa jag och kollade på honom och han skakade bara på sina axlar.

"Kolla. Jag är bara kompis med honom för att han är fett rolig på fester. Han är bara en tönt som inte kan skaffa kompisar egentligen, det är sjukt att jag inte har insett detta förens nu! Jag bryr mig inte om honom" sa han och rullade sina ögon mot mig.

"Du är sjuk! Du är en sådan jävla dålig kompis och Felix hade faktiskt kompisar innan du förstörde allt. Han hade ju Enestad och Omar. Han är ju en bra kille!" sa jag arg och kollade på honom med blixtrade ögon. Han bara kollade på mig med uttråkade ögon och skakade på huvudet och ställde sig tyst lutad mot väggen tills hissen öppnades och han försvann.

--

"Mamma, kan du släppa av mig här?" frågade jag henne när vi satt i bilen påväg hem. Jag hade kollat upp en adress och såg att den låg på vägen hem till oss.

"Här? Varför?" frågade hon och kollade förvånat på mig i baksätet.

"Ja, jag ska till en kompis" sa jag bara och mamma nickade och stannade in vid en busshållsplats. Jag klev ut ur bilen och gick en bit in på gatan till jag såg ett blått hus framför mig. Det var stort och mycket finare än vad jag hade väntat mig.

Jag klev in på trädgården och gick sedan mot dörren och plingade på.

"Hej?" sa en man framför mig och jag såg att han var väldigt lik sin son med ett snällt utseende.

"Hej jag heter Lydia och jag undrar om Felix är hemma" sa jag och log mot mannen.