"Felix vad gör du här?" frågade jag och kollade på killen framför mig, som kollade nervöst Oscar.
"Han ska hjälpa oss" sa Oscar kort och gav något till Felix.
"Vad ska ni göra?" frågade jag nyfiket och Oscar bet ihop sina tänder samtidigt som Felix suckade.
"Lydia, snälla. Kan du flytta på dig en liten stund och ställa dig där borta?" frågade Felix tyst och Oscar skrattade till med ett förvånat skratt. Jag gjorde chockat det Felix sa åt mig samtidigt som Felix gjorde något med saken Oscar hade gett honom. Prylen i Felix's hand var en nyckelknippa och han höll det vita nyckelkortet emot en fyrkantig sak med knappar på som var placerad bredvid dörren. Sedan när det lyste grönt så tryckte Felix in en sifferkombination och det lyste grönt återigen. Felix öppnade dörren och Oscar gick in och vinkade in mig.
"Vi har 3 minuter på oss att larma av, vi måste skynda oss" sa Felix när jag hade gått in genom dörren och han hade stängt den efter sig. Han gick sedan med snabba steg genom den mörka korridoren som jag aldrig hade varit i. Vi gick igenom skolan i kanske en minut tills vi kom fram till en korridor där jag kände igen mig. Det var samma korridor som rektorns kontor låg, där jag hade träffat Oscar för andra gången.
Felix gick fram till dörren bredvid rektorns kontor och tog fram Oscars nyckelknippa igen, han satte in en annan nyckel i nyckelhålet och dörren öppnades. Felix gick snabbt in i rummet och började knappa på en likadan pryl med knappar på och snart lös den grönt.
"Tack som fan, Felix" sa Oscar exalterat och log emot Felix. Felix log nöjt tillbaka och jag såg något i Felix's ögon som jag inte hade sett på länge, inte sedan de var kompisar.
"Kan ni berätta vad ni nyss gjorde och vad vi gör i skolan?!" sa jag och kollade på Oscar.
"Vi bröt oss precis in i skolan. Det är inte så svårt, det är bara att ha nyckeln och koderna" sa Felix enkelt och ryckte på axlarna och Oscar flinade åt min min.
"Jag har haft nyckeln i snart ett år nu, jag snodde den en gång när jag var på rektorn kontor" sa Oscar och satte sig i stolen framför datorn. "Koderna fixade Felix en gång när han bröt sig in på skolans huvudnätverk"
"Hur kan du allt detta?" frågade jag Felix och han gav ifrån sig ett litet skratt som Oscar stämde in i.
"Vi har gjort det ett par gånger. När rektorn hade videobevis på saker jag hade gjort så brukade vi bryta oss in och radera filmerna" sa Oscar och kollade på mig med seriös blick.
"Ni är sjuka" sa jag och skrattade och Oscar såg nöjd ut samtidigt som Felix inte kunde dölja ett leende.
"Men om vi ska hinna tillbaka innan frukost på campingen måste vi börja nu" sa Oscar och snurrade runt på stolen han satt på och tryck igång datorn framför honom.
"Börja med vadå?" frågade jag och kollade på Oscar där han skrev in lösenordet på datorn, som han tydligen också kunde. Oscar tog sedan fram en redbull ur sin väska och öppnade den och drack tyst innehållet.
"Enligt dina beskrivningar var ni i korridor 2 när Maja slog dig och där finns det en videokamera. Så om jag hackar mig in och hittar rätt dag så kan vi kopiera materialet och visa för Enestad" sa Oscar och jag blev helt paff. Han har åkt hela vägen till Stockholm och ska göra allt detta för mig? Jag kunde inte säga något och jag kunde inte heller andas. Jag stod bara helt enkelt tyst bredvid Felix och kollade på när Oscar vant surfade runt bland videorna. Han kom sedan till det rätta datumet och jag såg att han log nöjt när han hittade rätt kamera och han började spela på snabbspolning.
Videon visade när elever sprang igenom korridoren, ibland var korridoren helt tom och ibland kryllade den av folk. Vi satt en lång stund och kollade på den snabbspolade versionen av just den dagen. Jag blev ganska chockad när jag såg mig själv helt plötsligt komma fram i bild och jag såg mig gå in i Maja. Oscar stannade snabbspolningen och drog tillbaka till då man såg mig komma in i bild. Sedan kollade vi på allt, när jag och Maja pratade med varandra tills det då hon slog mig och blod rann ner från mitt ansikte. Det var lite äckligt att kolla på och jag blundade när just slaget kom, Oscar mumlade lite samtidigt som det hände.
"Helt sjukt" sa Felix tyst och jag nickade. Oscar instämde och tog fram något annat ur hans väska. Den lilla svarta grejen som han plockade fram visade sig vara ett USB som han kopplade in i datorn, han knappade sedan in lite saker på tangentbordet. Sedan drog han ur den och snurrade runt stolen och kollade på mig och Felix med ett flin.
"Lätt som en plätt!" sa han och gav Felix en brofist och gav mig ett leende. Oscar tryckte sedan på ännu mer knappar på datorn och flinade ännu mer.
"Jag raderade nu den senaste timmen av säkerhetskamerorna så ingen kan se att vi var här" sa han och jag skakade på huvudet. Jag var helt starstruck.
"Är det klart nu? Jag vill inte att pappa märker att jag är borta..." sa Felix tyst och Oscar nickade.
"Japp Felix, tack för hjälpen. Du kan larma på nu igen" sa Oscar och tog upp sin väska och slängde den på axeln. Felix gick tillbaka till samma grej där han hade larmat av och tryckte in några knappar.
"3 minuter" sa Felix och vi skyndade oss igenom skolan samma väg som vi kom in. När vi kom till svarta dörren så gick vi igenom den och vi var ute på skolgården igen, Oscar och Felix pustade ut.
"Felix vi är legender! Precis som förut, lite ringrostiga bara" sa Oscar och skrattade och Felix fnissade till. De kollade på varandra med glada miner och jag log emot dem, de kanske började bli vänner igen.
"Jag måste verkligen gå hem nu!" sa Felix sen.
"Ja och vi måste ut på vägarna igen" sa Oscar och jag nickade. Jag gav Felix en snabb kram och Oscar nickade en nick åt honom innan han var borta. Jag kollade på Oscar, han log.
"Oscar"
"Lydia"
"Tack, jag kan inte beskriva min glädje. Även om Enestad inte tror på videon eller om han inte vill ta mig tillbaka som vän så uppskattar jag detta så sjukt mycket" sa jag till Oscar och jag kollade nervöst ner i marken. Oscar la sin hand på mig kind och jag kollade upp på honom.
"Det är ingen fara, jag lovade ju att jag skulle vara snäll mot dig hela denna vecka" sa han bara och flinade. Jag kollade på honom och hans ögon tindrade ifrån lampan på andra sidan vägen. Jag ställde mig på tå och jag tryckte mina läppar mot hans, han kysste tillbaka. Hans hand gled ner från min kind och han placerade sina händer på min rygg. Vi stod en stund med läpparna trycka mot varandra på skolgården med mörkret som kröp omkring oss. Jag var inte rädd för mörkret längre, jag kände mig trygg.
kr/(/;-)kr-)-;
Rösta? (:
Alltså detta kapitel var typ så typ långt och rörigt, jag fattade typ inte själv vad jag skrev, haha
YOU ARE READING
People Change - O.M
Fanfiction"De säger att du ändrar på folk och de vill att jag ska hålla mig borta från dig" sa jag och tog min väska, stängde skåpet och gick mot utgången. "Vem säger att det är något dåligt med att ändras, baby?" ropade han efter mig och jag kunde inte låt b...
