People Change - O.M

20

"Vill du ha något? Vi kan stanna på Hemköp och köpa något gott" sa mamma när vi båda satt i bilen påväg hem ifrån vårdcentralen, efter att hacket inte hade slutat blöda så åkte vi in och just nu satt jag med 6 stygn i min panna.

"Nej tack, men du kan släppa av mig hos Enestad, han ska ha spelkväll" sa jag och mamma kollade på mig med ett höjt ögonbryn.

"Du, du har förlorat ganska mycket blod, det kanske är bättre om du åker hem och vilar"

"Men jag kan ju lika gärna vila hos Enestad" sa jag och kollade på mamma som gav sig och nickade, hon körde sedan in vid Enestads gata och släppte av mig vid hans stora hus.

"Ha det bra! Ring mig om du blir yr så kommer jag och hämtar och slänger dig i säng" sa mamma och jag pussade henne på kinden innan jag klev ut ur bilen och gick mot Enestads stora dörr och plingade på. Snart öppnades dörren och fel Oscar stod på andra sidan dörren.

"Ey Enestad, Lydia är här" skrek han bara och gick tillbaka in i köket utan att kolla på mig. Enestad kom ut ur sitt rum och log mot mig.

"Nemen titta, du har ju några stygn du" sa Enestad och skrattade medan jag tog av mig skorna. Jag gick sedan efter Enestad in i hans spelrum där Omar och Felix redan satt, de två var upptagna med att skratta. Det gjorde mig glad att se Felix skratta med någon annan mer än mig så jag log mot honom när han kollade mot mig.

"What the fuck, vad hände?" frågade Omar chockat och kollade mot min panna och Felix såg orolig ut.

"Ah, tjejfight" sa jag och Omar och Felix kollade på mig för att de ville veta mer. "Det var Maja"

"Va?" sa Omar med uppspärrade ögon. "Jag tror dig inte"

"Jo det är sant" sa Enestad och började berätta vilket gjorde mig lättad att jag slapp berätta det igen.

"Herregud!" sa Felix tyst och Omar nickade sakta.

"Vad sa din mamma?" frågade Omar och jag kände hur jag kollade ner i backen med ett leende på läpparna och skakade på huvudet.

"Jaa du, jag berättade inte. Jag sa att jag sprang in i stolpen på målet på idrotten idag" sa jag och Enestad var den enda som skrattade.

"Omar, säg inget till Agnes. Jag vet redan att hon kommer ta Majas sida eftersom de är bästisar och så, jag vill inte ha mer bråk" suckade jag och Omar nickade. "Men vad säger ni, ska ni spela eller inte?"

--

"Ey, Omar för fan!" sa Enestad när Omar gjorde mål på FIFA och Omar skrattade åt honom. Felix satt vid sidan av bredvid mig för han sa i början att han inte behövde köra. Han satt ganska tyst och log när någon sa något kul.
Det plingade på dörren och Enestad ställde sig upp.

"Felix, kör du mot Omar så går jag och öppnar" sa Enestad och gav kontrollen till Felix som osäkert tog den och satte sig i fåtöljen bredvid Omar och startade spelet.

"Du är ju bra din jävel" skrattade Omar och Felix log ett lyckligt leende mot honom. Alla vände sig mot ingången när Enestad kom in igen med en osäker blick. Jag fattade varför när Agnes och Maja stod bakom honom.

"Vad gör hon här?" frågade Omar och pekade på Maja, Agnes kollade chockat på sin pojkvän.

"Jag tror jag ska gå nu" sa jag och tog min kofta som jag hade tagit av mig och ställde mig upp för att gå ut.

"Nej, Lydia. Om det är någon som ska gå så är det Maja" sa Enestad och kollade på Maja med armarna i kors.

"Vad är det som händer?" sa Agnes och kollade sig runt i rummet och sedan stannade hennes blick på mig.

"Maja slog tydligen till Lydia idag efter skolan" sa Omar och jag kollade ner i marken men kollade mot Maja när hon fnös.

"Ha! Vilket skämt, det var du som slog mig!" sa Maja och jag kollade chockat på henne med öppen mun. Hon skojar med mig.

"Men kan du förklara detta?" sa jag och pekade på mitt ögonbryn som nu var prytt med svart tråd och tejp som täckte den och hon ryckte nonchalant på axlarna.

"Gumman, efter du slog till mig så sa jag att jag skulle gå till rektorn, rädd som du är så sprang du iväg och sprang in i ett skåp som stod öppet" hon tog en paus "Sedan så vill du ha Enestad och resten av detta gäng för dig själv så du sa att allt var mitt fel, bitch" sa Maja och log ett snett leende mot mig.

"Du är sjuk" sa jag bara och gick förbi henne och Agnes som stod i ingången till Enestads rum och gick ut i hallen. Jag satte på mig mina skor och gick ut och smällde igen dörren bakom mig.

"Fan" suckade jag när jag började känna mig yr efter allt och jag landade på en bänk lite längre bort ifrån Enestads hus.

"Har Enestad gjort bort sig?" sa en röst bakom mig som tillhörde självaste Oscar Molander. Han satte sig bredvid mig på bänken och jag såg hans profil i skymningsljuset.

"Hur kommer det sig att du alltid är där jag är?" sa jag och kollade på hans händer som knackade på hans ben.

"Erkänn, du vill ha mig här" sa han och flinade mot mig och jag bara skakade på huvudet.

"Hur kommer det sig att du pratar med mig nu då?" sa jag och han ryckte på axlarna.

"Du verkar behöva en vän. Jag hörde om allt, baby" sa han bara kort.

"Kanske det" sa jag och log ett leende mot honom och han kollade mot min panna.

"Jag kanske ska börja gå hemåt" sa jag och ställde mig sakta upp och det svartnade för mina ögon i några sekunder. Innan jag visste ordet av så var jag i Oscars armar och han flinade emot mig.

"Jag tror jag ska köra dig hem, jag vill ju inte att du ska svimma på vägen" sa han och jag kände en enorm tacksamhet.

;kr;kr:7)3)89853/

Rösta?!

Långt och tråkigt men jag ville lägga ut något innan jag åker på cup