People Change - O.M

25

Jag tryckte reflexmässigt på min telefonskärm när min telefon började låta. Dags att då upp. Jag skulle aldrig vanligtvis gå upp såhär snabbt, men jag ville hinna göra mig iordning innan frukosten.
Jag klev ur sängen och huttrade till utav kylan i stugan. Jag styrde mina steg till toaletten där jag gick in och låste dörren. Jag började lägga på mitt smink och jag satte på mig mina kläder som jag hade lagt fram, jeans, ett linne och en kofta. Jag klev sedan ut och tappade min telefon i golvet.

"Fan" viskade jag och tog upp den. Jag sneglade på Oscar som rörde på sig och öppnade sina ögon och kollade på mig i det mörka rummet.

"Vad är klockan?" frågade han med en mörkare röst än vad han vanligtvis har, killars morgonröst är det mest attraktiva någonsin.

"07:44" sa jag och han suckade djupt och vände sig om och stängde ögonen.

"Vad gör du vaken nu? Vi ska inte samlas förens om en halvtimme" mumlade han ifrån hans säng och jag smålog åt honom. Jag gick sedan till min egna säng och la mig över täcker och kollade på telefonen.

När det endast var 7 minuter kvar tills vi skulle samlas så tog jag upp min kudde som jag hade bakom ryggen och slängde på Oscar som fortfarande låg och sov i sin säng.

"Vad?!" nästan skrek han yrvaket när kudden träffade honom och jag började skratta.

"6 minuter" sa jag och hans ögon öppnades snabbt. Han kollade irriterat på mig.

"Varför väckte du mig inte tidigare kvinna?" sa han och ställde sig upp och rotade i sin väska och tog fram ett par byxor och en tröja. Han slängde på sig dem och han rusade in på toan och innan jag visste ordet av så var han ute igen och var färdig kissad. Han drog några drag igenom det som nu började bli långa håret. Han tog sedan min hand och rusade ut ur dörren med mig springandes efter emot samlingsplatsen.

"Molander och Lydia, det var precis på tiden. Nästa gång kan ni väl ha en minuts marginal iallafall?" sa Karin och suckade när vi sprang in i konferensrummet som nu var dukad med frukost. Enestad och Maja kollade på oss när vi satte oss vid de ända två lediga platserna mittemot dem.

"Ey, Oscar. Skicka flingorna" sa Oscar till Enestad och kollade på honom med ett snett leende.

---

Klockan var 14:45 och det var det sista skolgrejen vi skulle göra idag. Senare denna kväll skulle vi ha lägereld och grilla korv. Vi alla stod på grusplanen och framför oss stod Karin och hon kollade på oss alla med exalterad blick.

"Nu ska jag para ihop er fyra och fyra och sedan ska ni få uppdrag som ni ska utföra!" sa hon med glad röst och hon tog fram ett papper ur flickan. "Jag gjorde det lättare genom att para ihop er stug-vis, så lag 1. Filip och Stefan & Mira och Karolin. Lag 2. Oscar E och Omar & Oscar M och Lydia. Lag 3. Maja och Agnes och Josefina och Karolin..."

Jag och Oscar M gav varandra en sur blick innan vi gick till Omar och Enestad som stod på andra sidan av folksamlingen. Vi sa inget utan vi lät bara Karin komma med ett instruktionpapper och la det i mina händer. På det stod det att man skulle samla ihop massor olika material i skogen och det laget som kom tillbaka snabbast med alla grejerna vann. Vi frågade Karin vad priset var men hon sa att det skulle bli en överraskning. Hela mitt lag gick in i skogen under tystnad, man såg andra lag som sprang runt och letade men vi brydde oss inte.

"Okej, vi kommer överens. Vi skiter i att göra uppgiften och så sätter vi oss på varsin steg och väntar till att klockan blir kvart över, okej?" sa Enestad utan att kolla på varken mig eller Molander, men vi nickade ändå. Det var tyst en gång stund och vi hörde hur de olika lagen sprang fram och tillbaka igenom skogen för att hitta de olika sakerna.

"Sååå... Lydia?" frågade Enestad med en oklar röst. Jag kollade chockat på honom och hoppades att detta skulle bli stunden han sa förlåt.

"Enestad" sa jag och han smålog.

"Hur har du det med Ogge då?" frågade han och sneglade på Oscar som satt bakom mig.

"Jodå, bara bra" sa jag och kollade emot Oscar som log emot mig.

"Vad bra, han är ju den ända kompisen du har kvar" sa Enestad tyst och jag kollade på honom med rasande ögon och öppen mun.

"Det där ju inte så jävla konstigt att jag inte har några vänner när dem inte litar på mig!" sa jag frustrerat och ställde mig snabbt upp.

"Du, jag har känt Maja i snart 6 år och jag har bara känt dig i några månader. Det är väl klart att jag litar på henne mer, skulle inte du gjort det?" sa Enestad och jag skakade på huvudet emot honom, han var helt otrolig. Jag avskydde honom.

"Enestad för fan låt henne vara! Du kanske inte gillar henne men för det betyder det inte att du kan behandla henne som skit!" sa Oscar och jag kollade med en leende på honom, Gud var kom allt detta ifrån.

"Aha nu försvarar du henne alltså, du vill ju bara ha ett till ligg" sa Enestad och flinade emot mig och sedan Ogge.

"Vad pratar du om?" sa Oscar och kollade nervöst på mig.

"Du sa det ju här om dagen till mig" skrattade Enestad och tårarna började bränna i mina ögon.

"Fan ta er!" skrek jag innan jag sprang ur skogen emot stugan och störtade in i den emot min säng. Jag lät tårarna rinna ner ifrån mina kinder och jag slutade tvärt att gråta när någon kom in.

"Lydia?" sa en mörk röst.

"Försvinn här ifrån, Ogge" sa jag med ostadig röst.

"Du kallar mig aldrig Ogge" sa han tyst och satte sig bredvid mig på sängen.

"Bara gå snälla" sa jag med huvudet tryckt emot kudden.

"Det Enestad sa var inte sant, tror du att jag ens skulle säga något till honom?" sa Oscar med ett litet skratt efter, jag sneglade upp på honom och han log emot mig. Han stök sin hand emot min kind och torkade bort några tårar.

"Säker?"

"Säker." svarade han.

kr-)/(/kr&

Rösta?

Återigen ett mycket segt kapitel, sorri....