Jag satt på min säng och kammade igenom mitt hår med ena handen och i den andra höll jag min mobil. Jag kollade ut ur fönstret och såg hur vackert väder det var, himlen var blå och solen lyste starkt. Jag ställde mig upp och gick mot garderoben, jag tog fram ett par svarta högmidjade shorts och en vinröd T-shirt. Sedan gick jag ner för att äta frukost. Medan jag satt på stolen tänkte jag på allt som har hänt de senaste månaderna. Det har gått någon vecka sedan snacket i korridoren med Oscar och Enestad och jag har inte sagt ett ord till någon av dem sedan dess. Omar och Agnes hälsar lite i korridoren men inget mer med det, dem är på Enestads sida. Maja där emot har inte pratat med mig sedan jag berättade att Enestad var kär i mig och jag vet inte varför.
Så jag är inte med någon just nu i skolan men det är liksom lugnt för jag är van, jag är en ensamvarg jag.
När jag är klar med allt så börjar jag gå mot busshållsplatsen och sätter mig och väntar på bussen. Jag har inte sett Enestad på bussen på ett tag eftersom han åker på sin moppe. Och det mamma sa om att hon skulle fixa en moppe till mig, jag har forfarande fått någon än.
Jag ser bussen komma runt hörnet och jag kliver på den när den stannar mitt framför mig.
--
Korridoren är fylld men folk och jag går raka vägen förbi Enestad och hans vänner och går mot mitt skåp. Jag slänger in min ryggsäck och tar ut min spanska bok och min penna.
"Lydia" sa en röst som jag inte har hört prata på ett tag och jag stänger skåpet.
"Vad är det?" suckade jag åt Felix som stod där med samma röda hoodie han hade när jag såg honom för första gången, blåa jeansshorts och en gul keps på huvudet. (OMFG THROWBACK TILL DEN GULA KEPSEN, att en keps kan ge mig känslor. Alltså Festus Felix. (Fangirl moment))
"Du har inte hört från Ogge va?" sa han med en liten röst och rättade till sin keps.
"Nej jag pratar inte med honom. Vaddådå?" frågade jag och kollade in i Felix's oroliga blå ögon.
"Jag har inte hört av honom på flera dagar. Jag blev bara tvungen att fråga" sa Felix och vände sig sakta om och gick iväg. Jag tyckte ärligt synd om honom, han verkade så rädd. Felix var verkligen inte kaxig utan Oscar vid sin sida, han verkade vara en snäll kille faktiskt.
Jag kunde inte låta bli utan jag blev för nyfiken för att inte göra något så jag tog fram min mobil och knappade fram Oscars nummer.
07:58
Till Oscar Molander
Hej, var är du?
Jag la sedan ner min mobil i fickan och började gå mot spanska salen på övervåningen.
--
Jag satt ensam vid ett bord i matsalen och åt den nästan oätbara maten och kollade min mobil, jag hade inte fått ett svar på hela dagen ifrån Oscar.
I ögonvrån ser jag en person som sätter sig vid mitt bord.
"Alla andra bord är fulla" sa Enestad bara och kollade äcklat på grytan som låg på sin tallrik. Jag kollar ut över matsalen och ser hur Maja, Agnes och Omar sitter vid ett annars tomt bord lite längre bort och jag kollar frågande på Enestad.
"Kan vi inte börja om, helt från början? Jag har aldrig sagt att jag har känslor för dig och du har inte legat med min låtsasbror" frågade Enestad och kollade på mig med ånger i ögonen.
"Visst?" sa jag och kollade frågande på honom.
"Bra, Oscar heter jag" sa han och tog fram sin hand och skrattade och jag tog den och presenterade mig med. Sedan gick vi båda bort och satte oss vid Omar och de andra.
"Så jäkla skönt att du är tillbaka! Jag har saknat dig!" sa Agnes och kramade om mig ifrån sidan. Men varför har du inte pratat med mig då?
"Jag har saknat er med!" skrattade jag och kollade på Omar som hade ett stort leende på läpparna och sedan på Oscar och Maja. Maja kollade dock inte på mig utan rakt ner i bordet med en mördarblick.
"Ska vi alla ses och spela FIFA hemma hos mig ikväll?" frågade Omar och vi nickade.
"Tjejer kan inte spela FIFA" sa Enestad och skakade på huvudet och jag slog till honom på axeln.
"Jag ska bevisa att du har fel, gubben. Jag kommer äga ut dig!"
"Jag antar utmaningen" sa Enestad och skakade min hand för andra gången idag.
---
"Ha! Jag sa ju att jag skulle vinna" sa jag och la kontrollen på soffbordet och kollade på Enestad med höjda ögonbryn.
"Ja jag erkänner, du var bra" sa Enestad och jag ställde mig upp från fåtöljen och Omar intog min plats för att spela en match emot Enestad. Jag satte mig istället bredvid Agnes i soffan och kollade på min mobil. Ett nyss sms.
19:23
Från Oscar Molander
Jag vett att du sacknar mej
19:38
Till Oscar Molander
Är du full?
19:38
Från Oscar Molander
Nej, jag ärr Ogge
19:39
Till Oscar Molander
Kul
Var är du?
19:20
Från Oscar Molander
Inte där du är
19:21
Till Oscar Molande
Ha ha.
Jag la ner mobilen men tog snabbt upp den igen när den började ringa och när jag såg Oscars namn på skärmen så rynkade jag ögonbrynen och satte mobilen mot örat.
"Hej?"
"Hej Lydiaaaa" hördes Oscars fulla röst och i bakgrunden hördes dunk som om han var på en fest. Jag ställde mig upp och gick ut ur rummet så att Enestad inte skulle höra att jag pratade med Oscar, det skulle fucka upp allt.
"Vad vill du?"
"Jag älskar dig Lydia" skrek Oscar i luren och fnissade lite efteråt.
"Va?"
"Jag älskar dig. Du vet när man gillar någon annan jätte jätte jätte jätte mycket" flamsade Oscar fram.
"Är du seriös?" frågade jag tyst och kände hur mitt hjärta bultade hårt.
"Nej, jag sa ju att jag var Ogge" sa Oscar och sedan blev det tyst och det följdes av flera toner, han hade lagt på. Jag gick sakta in i Omars rum igen.
"Jag måste gå nu, ses imorgon" sa jag.
"Vem var det som ringde?" undrade Enestad och pausade spelet.
"Ehm, mamma" sa jag och vinkade hejdå och lämnade Omars hus. När jag hade gått en liten bit så blev jag tvungen att sätta mig ner och tänka.
Det kan inte vara sant.
)/(/))-(--)
Rösta?
*låtsas vara nöjd över kapitlet fast det egentligen suger*
YOU ARE READING
People Change - O.M
Fanfiction"De säger att du ändrar på folk och de vill att jag ska hålla mig borta från dig" sa jag och tog min väska, stängde skåpet och gick mot utgången. "Vem säger att det är något dåligt med att ändras, baby?" ropade han efter mig och jag kunde inte låt b...
