People Change - O.M

28

Oscar höll i min hand hela vägen till motorvägen. Jag frågade flera gånger vad vi skulle göra men han höll bara tyst. När motorvägen visade så gick vi längs kanten tills vi kom till en liten nöd-parkeringsflik. Oscar tog fram något ur sin väska och han gav mig den. Det var en stor kartongbit med texten "Stockholm" på.

"Ska vi lifta?" frågade jag och gäspade, Oscar nickade.

Jag ställde mig vid kanten och höll upp skylten samtidigt som Oscar stod lite i bakgrunden. Det var förvånansvärt mycket bilar trots att det var mitt i natten, men ändå stannade ingen.

Vi hade nu stått i på samma ställe i 15 min och jag började frysa så jag började skaka hysteriskt av kyla. Oscar gick fram till mig och höll om mig, jag lutade mitt huvud emot hans bröst och blundade. Jag var trött. Plötsligt hördes det grus som gneds mot marken och en motor som stannade.

"Hej! Ska ni med?" frågade en tjej i 25-års åldern som hade klivit ur den svarta BMWn framför oss. "Jag ska ända vägen till Stockholm"

"Ja, tack gärna" sa Oscar och släppte mig, han tog sedan upp sin svarta ryggsäck ifrån marken och tog min hand och ledde mig in i bilen.

"Jag hoppas jag inte hjälper er rymma hemifrån nu, jag vill inte åka för trubbel" sa den brunhåriga kvinna och log emot oss, ett varmt leende.

"Nej då, vi måste bara ta oss till Stockholm inatt för det är en viktig sak som måste göras" sa Oscar och kollade på mig.

"Det sa mig verkligen ingenting, men det låter väl bra" sa kvinnan och skrattade. "Jag heter Katia"

"Jag heter Ogge och detta är Lydia" sa Oscar och pekade på mig, Katia sa inget mer utan fortsatte bara köra bilen på motorvägen.

"Sov lite Lydia, det kommer bli en lång natt. Vi är inte framme förens två timmar kanske" sa Oscar och jag log emot honom, jag la tillbaka huvudet emot bildörren och blundade, men öppnade dem nästan direkt igen och flinade.

"Oscar?" sa jag tyst och kollade upp på honom.

"Ja?"

"Fan vad coola vi är som är ute på uppdrag tillsammans, dock vet jag ju inte vad vi ska göra, men det är ändå coolt" sa jag tyst och Oscar skrattade.

Jag somnade sedan snabbt.

Jag vaknade av ett par röster, Oscar pratade med kvinnan. Jag öppnade ögonen men låg kvar i samma position, Oscar hade inte märkt att jag hade vaknat. Jag studerade hans siluett i den mörka bilen, hans hår var fortfarande ruffsigt efter vinden. Hans kropp var klädd i en svart skinnjacka, en svart munkjacka och en t-shirt, han ben var täckta av ett par svarta byxor med ett hål i ena knät.

"Varför är du ute på vägarna såhär sent?" frågade Oscar kvinnan.

"Jag var och hälsade på min kompis och jag behövde ta mig tillbaka till Stockholm för jag har jobb imorgon" sa Katia och jag såg att Oscar nickade.

"Ni då? Vad ska ni göra i Stockholm?" frågade Katia sedan och Oscar bytte ställning. Hans huvud sneglade över på mig och han märkte att jag var vaken.

"Lydia, du är vaken" sa Oscar och log ett snett leende emot mig, han kollade sedan på Katia i bakspegeln.

"Ja, det var skönt att sova en stund" sa jag och skrattade tyst, jag hälsade på Katia genom en nickning. "Ja, Oscar. Vad ska vi göra?"

"Vi ska fixa så du och Oscar blir vänner igen" sa Oscar bara och jag kollade undrande på honom. Hur hade han tänkt att göra det? Jag frågade inte Oscar något mer utan kollade på Katia som kollade på mig och Oscar väldigt konstigt. Jag klandrar henne inte, det är mycket 'Oscar' i våra meningar och det kan förstås vara svårt att hänga med.

"Är ni två typ ihop?" frågade hon sedan rakt på sak. Jag bytte snabbt en blick med Oscar och jag öppnade munnen för att säga något, men blev avbruten.

"Nae, bara kompisar" sa Oscar och jag nickade sakta, Katia kollade på oss med ett flin men hon sa inget mer. Jag kollade ut genom fönstret och jag började känna igen mig, Stockholm!

"Var kan jag släppa av er?" frågade Katia efter 15 minuter av tyst bilåkande.

"Du kan släppa oss vid T-centralen" svarade Oscar och Katia nickade. Varför skulle vi av där? Jag satt tyst i bilen och kollade ut och såg Stockholms gator och kvarter svischa förbi, jag kände igen mig precis nu. Det var endast någon minut innan vi var framme vid T-centralen.

"Här blir perfekt! Tack så mycket Katia för liften" sa Oscar när bilen körde in vid parkeringen vid T-centralen. Katia nickade och log först emot Oscar och sedan emot mig, jag besvarade leendet. Oscar och jag klev ur bilen och han slängde ryggsäcken upp på ryggen och började gå, jag följde efter. Klockan var strax innan halv tre och jag började snart inse att vi inte var påväg in till stan utan åt det andra hållet.

"Ska vi till skolan?" frågade jag och sprang ikapp Oscar som gick mycket snabbare än mig, Oscar kollade på mig och nickade. Vi fortsatte att gå i tystnad igenom den nu mörka staden, man hörde endast en bil här och där och en hund som skällde. Det var lite läskigt, jag har aldrig gillat mörker.

Jag såg skolan på håll och insåg att jag verkligen inte saknade den. Vi gick in på skolgården och istället för att gå till den vanliga ingången så började Oscar gå runt skolan. Snart stod vi framför en liten svart dörr och Oscar tog fram sin telefon och kollade på klockan, 02:38.

"Vad gör vi?" frågade jag samtidigt som Oscar lutade sig emot dörren och kollade återigen på sin telefon och suckade.

"Vi väntar på en person" sa han, Oscars röst var en aning irriterad och jag kunde förstå varför. Det var sent och han hade antagligen inte sovit något på väldigt länge. Jag tyckte synd om honom, jag skulle såklart erbjudit mig att vara vaken i bilen så Oscar kunde sovit.

När Oscar kollade på sin telefon för 10:de gången och klockan visade 02:42 så hördes det fotsteg till höger om oss, jag kollade dit och jag kunde urskilja en människa. Skolgården var väldigt mörk och det ända som lös upp dem var ett par lysen vid gatan längre bort. När människan kom närmare såg jag att det var en kille i våran ålder.

"Felix?" sa jag chockat och han log emot mig och gav mig en snabb kram, Oscar gav ifrån sig en tyst suck.

"Du är sen" sa Oscar sedan till Felix och rynkade sina ögonbryn. "Men tack för du kom"

(/kr/(-)

Rösta?!?

OMG JAG FICK NYSS BILJETTER TILL SHAWN!!!

Ska någon gå?