People Change - O.M

22

"Snälla Karin, jag kan inte hamna i samma stuga som honom!" sa jag och kollade på biologiläraren. Hon bara log lika stort som alltid och klappade mig på axeln. Lektionen var slut och alla elever var utrymda ifrån lokalen.

"Jag kan inte bara ändra några elever, då måste jag ändra alla andra också. Det måste vara rättvist" sa hon.

"Men ändra alla andra då!" sa jag i halv panik och hennes leende började sakta försvinna.

"Nej, jag tyckte att alla andra blev nöjda med sina rumskamrater och jag tänker inte ändra, punkt slut" sa Karin irriterat och kollade med mig med smala ögon bakom de runda glasögonen.

"Men..."

"Inga men! Detta är slutdiskuterat, Lydia!" utbrast Karin och jag kollade på henne med blixtrande ögon. "Lämna nu klassrummet, jag har en annan lektion om 5 minuter"

Jag rusade ut ur klassrummet efter att ha gett Karin en sista blick. Jag dunkade in i Oscar som stod utanför och väntade på mig.

"Jag hörde att det inte gick så bra att byta rumskompis" flinade han emot mig och jag började gå med bestämda steg mot mitt skåp. "Vad synd att du måste bo med mig i en vecka"

Jag suckade och öppnade mitt skåp med en hastig rörelse och Oscar skrattade åt mig. Jag kollade på honom och han slutade direkt, men ett flin var fortfarande fäst på hans läppar.

"Du är ganska snygg när du är arg" sa han sen och jag kollade på honom med höjda ögonbryn och suckade högt. "Jag har lektion nu, hejdå babygirl"

Han gick iväg och jag lutade mig emot skåpet och blundade för en sekund. Jag hörde ett par steg komma emot mig och jag kunde bara se Oscars flin framför mig utan att jag behövde titta.

"Försvinn Oscar" suckade jag utan att kolla.

"Det är inte Oscar" sa en svag röst och jag öppnade mina ögon och framför mig stod Felix.

"Oj, förlåt Felix" skrattade jag och Felix log med ett litet leende mot mig.

"Jag hörde att biologiklassen ska åka iväg på måndag och vara borta i en vecka" sa Felix och kollade ledsamt ner i backen. Jag hade inte ens tänkt på Felix, han går inte i biologin som vi andra går i och jag insåg nu att han skulle vara helt själv nästa vecka.

"Men just det Felix, du kommer ju inte åka med. Jag kommer ju sakna dig!" sa jag och hans ögon tindrade upp.

"Har du pratat med Enestad och Rudberg idag?" frågade Felix sen när vi båda gick bredvid varandra mot svenska lektionen på andra våningen.

"Nej jag bara såg dem sitta med Maja och Agnes idag på biologin" sa jag och Felix nickade.

"Dem tror inte på din historia om Maja" sa Felix kort. Jag stannade upp i mitten av korridoren för att få in vad han nyss hade sagt. Vad har jag ens för vänner? Varför litar aldrig någon på mig?

"Vad menar du?" sa jag när Felix också hade stannat in och kollade nervöst på mig.

"Maja berättade en annan historia som dem andra gick på, jag gick direkt när Maja började säga andra saker om dig som jag vet inte är sant" sa Felix och jag kände irritationen i mig stiga, jag knöt mina händer och bet ihop tänderna.

"Helt jävla otroligt" mumlade jag och Felix nickade. Vi klev tillsammans in i klassrummet och jag såg Enestad sitta dör bredvid en av hans andra kompisar som inte ingick i gänget. När jag gick förbi honom gick jag in i hans sida med min höft och han vände sig emot mig.

"Vad?" sa han och tog ut sina händer i en gest, jag bara skakade på huvudet och han himlade med ögonen.

----

Felix och jag gick tillsammans genom matsalen för att hitta plaster. Min blick stannade på bordet där Enestad, Rudberg, Agnes och Maja satt. Enestad var den ända som såg min blick och han kollade på mig med en blick som var svårt att tyda. Jag bara gav honom en trött blick och skakade på huvudet, vi gick vidare i matsalen och hamnade vid ett bort nära andra utgången. Felix och jag åt under en tystnad som inte alls var stel för oss, vi båda tyckte det var skönt. Tystnaden bröts av att Enestad kom fram till vårt bord.

"Enestad" sa jag kort.

" Vad är ditt problem?" sa Enestad och mina händer knöts återigen.

"Mitt problem? Mitt? Det är ju du som inte litar på mig och litar på en idiot som Maja! Felix berättade allt" sa jag och Enestads ögon flyttades till Felix och sedan tillbaka till mig.

"Maja berättade att du har varit elak mot henne sedan början och att du var avundsjuk på henne, sedan så berättade hon igen om det som hände igår. Att du hade slagit henne och sedan sprungit in i ett skåp" sa Enestad och jag kände hur min andning blev tyngre, jag ställde mig upp och kollade honom rakt in i ögonen.

"Du är helt jävla otrolig!" sa jag högt och tydligt och de borden närmast oss vände sig emot oss.

"Och Maja sa att hon inte var kär i mig utan att det du hade kommit på det också, bara för att göra saker konstig emellan mig och Maja" sa Enestad och kollade bort mot hans bord där alla ansikten var vända emot oss.

"Du är precis som alla andra idioter! Låt mig vara och prata aldrig med mig igen, du är helt tappad. Och säg åt Maja att hon kan gå och brinna i helvetet!" skrek jag och jag såg att nästan alla i matsalens huvud vändes emot mig. Jag gick ut med bestämda steg ur matsalen och jag slutade inte gå förens jag var ute på skolgården, då jag slutade för att jag inte kunde se pågrund av tårarna som rann ner för mina kinder.

(/kr/)/(-)

Rösta?

Jätte dåligt skrivet och tråkig

Jag tycker att alla bör tycka synd om mig för jag har nackspärr och det blir inte direkt bättre när jag skriver wattpad haha