You know how it go
When you fall for the wrong one
I love you, I hate you
It ain't cool, it's fucked up
Crazy how two people fall in love with each other
Just to turn around and hurt one another
It's fucked up
You know how it go
When you fall for the wrong one
- Jack & Jack, Wrong One
"Men hej Lydia, jag tänkte precis ringa dig" sa Enestad snabbt med glad röst. "Hur är läget? Är det bra? Varför har du inte svarat på mina sms?"
"Oj nu kom det många frågor på en gång" sa jag och jag hörde Enestad skratta till i luren.
"Nej men vi kan börja med hej hur mår du?" skrattade Enestad och jag drog på munnen.
"Bra, bara bra" sa jag och lät övertygande glad. "Suveränt"
"Vad bra! Vet du va? Jag tänkte precis ringa dig" sa Enestad snabbt in i telefonen och han flåsade till. Jag undrade varför han lät så stressad just idag.
"Aha ja" svarade jag kort och Enestad gav ifrån sig ett schyssande läte som inte var tillägnat till mig.
"Jag tänkte fråga om du villeee.. ut på resturang med mig, Omar och Agnes. Vill du det?" frågade Enestad och jag rynkade mina ögonbryn för mig själv.
"Uhmm visst okej. Men jag trodde ni var typ pizza och chips typerna och inte går på the fancy shit" skrattade jag och Enestad gav ifrån sig ett fräs men skrattade sedan.
"Nä men idag tänkte vi vara lite fancy. Ska du med eller ej?" sa Enestad och jag nickade för mig själv.
"Jaja okej, jag hänger med" mumlade jag som svar och Enestad gav ifrån sig ett gillande läte.
"Vad bra! Men du vi ses hos mig vid 7" sa Enestad och jag mumlade något som svar. "Och du Lydia, ta på dig en klänning"
Med den orden la han på samtalet utan att säga hejdå och jag suckade för mig själv. Jag skulle hellre ligga kvar i sängen än att fixa mig för att gå ut på resturang, men jag tänkte göra det för att minska mammas fördomar. Jag ställde mig upp ur sängen och gick till duschen och lät det varma vattnet tvätta min kropp och mitt hår. Sedan lät jag håret lufttorka samtidigt som jag la på mig smink. När håret var torrt så lockade jag det i lösa lockar som sedan blev liggande över mina axlar och till sist så letade jag fram en klänning. Det var en turkos klänning från förra året som jag hade köpt i Paris när jag var där. Jag satte på mig den fortfarande passande klänningen och klockan var nu halv sju. Jag ställde mig framför spegeln och jag studerade mig äcklat. Jag såg inte vacker ut. Du är inte vacker. Ingen tycker att du är vacker.
Jag skakade hårt på huvudet och sedan stapplade jag ner för trappen och ner i hallen där jag satte på mig ett par sneakers som jag hade haft ett bra tag.
"Lydia?" mamma kom in i hallen och kollade förvånat på mig.
"Mor" sa jag kort och mamma himlade med ögonen och gav mig ett litet leende.
"Var ska du?" frågade hon sedan och smekte min panna med hennes hand.
"Ska på resturang med mina vänner" svarade jag och hon nickade gillandes.
"Jag kan köra dig. Var ska du?" frågade hon och flinade och vi gick ut till bilen.
Med den korta åkturen till Enestad var jag snabbt framme och mamma gav mig en lycklig blick innan jag osmidigt hoppade ur bilen. Jag vinkade hejdå och stängde dörren och gick mot Enestads dörr. Det var lite blåsigt ute och håret fastnade i mitt läppglans och klänningen flög åt alla håll och kanter. Jag tog ett fast tag om klänningen innan jag plingade på Enestads dörr och de välkända ljudet av steg närmade sig dörren.
"Lydia!" sa Enestad exalterat och jag hälsade på killen genom en kram. Jag klev in i huset och ställde mig och studerade Enestad som endast hade på sig mjukisbyxor och en blå T-shirt.
"Oscar Enestad. Varför har jag den obekvämaste klänningen på jordklotet när du ser ut som trash? Skulle vi inte på resturang eller?" frågade jag med ett höjt ögonbryn och Enestad gav ifrån sig ett stelt skratt och i hans ögon syntes det en glimt av nervositet.
"Jo men jag har inte hunnit byta om än" skrattade han och jag kollade på honom med en skeptisk blick. Han gjorde en gest att jag skulle följa med honom och jag tog snabbt av mig mina skor.
"Jag ska hämta en sak här uppe bara" sa Enestad och började gå upp för trappan och jag följde efter honom. Jag hade aldrig varit på övervåningen av Enestads hus och det kändes konstigt att gå i den lilla trätrappan.
"Vänta, är inte Ogges rum här uppe?" frågade jag när vi kom upp för trappan och det bara fanns en enda dörr på övervåningen.
"Jajamensan" sa Enestad en aning snabbt innan han öppnade dörren till det enda rummet på övervåningen och han steg in och vinkade in mig. Jag följde osäkert efter honom och jag möttes av ett mörkt rum med endast en lampa tänd. Den gav ifrån sig ett behagligt dovt ljus. Jag skannade runt i Ogges rum och insåg att det var lika enkelt som hans andra rum hade varit i hans pappas hus. Min blick stannade sedan på sängen där en mörk gestalt satt med en gitarr i famnen. Jag behövde inte studera honom länge innan jag insåg att det var Ogge.
"Lydia" sa han tyst och bakom mig hör jag dörren stängas och Enestad har lämnat rummet. Nu var det bara jag och Ogge kvar i det mörka rummet.
-/:()krkr;:/:;(&
Rösta?!
EYYO I NEED YOUR HELP!!!!!! VAR KAN MAN KÖPA SKOLAVSLUTNINGSKLÄNNINGAR ONLINE?!?' PLS KOMMENTERA TO SAVE MIN SKOLAVSLUTNING OCH MIN KONFIRMATIONS LIFE <3333333
Kan befinna sig stavfel och grammatisk fel i detta kapitel för jag har ej kollat igenom det så noga....
YOU ARE READING
People Change - O.M
Fanfiction"De säger att du ändrar på folk och de vill att jag ska hålla mig borta från dig" sa jag och tog min väska, stängde skåpet och gick mot utgången. "Vem säger att det är något dåligt med att ändras, baby?" ropade han efter mig och jag kunde inte låt b...
