lost | n.h

13

Faiths perspektiv.

Jag har svårt att erkänna det för mig själv, men jag håller på att falla för Niall också, om jag inte redan har gjort det. 

"Du är så jävla vacker, snälla hjälp mig ut härifrån." mumlar han mot min hud och placerar en puss bakom mitt öra. "Och följ med mig." lägger han till och placerar sina läppar mot mina. "Ut i världen." 

Manipulerad över hans kyssar svarar jag ett svagt ja. Vad har jag att förlora? Mitt liv kanske, men jag kommer starta ett nytt liv. Ett spännande, galet liv. Niall släpper kyssen och tittar på mig. Hans svullna läppar har ett svagt mellanrum mellan varandra och han blinkar några gånger, ungefär för att ta in mitt svar.

"Är du seriös?" frågar han och sväljer hårt. Jag nickar, jag är seriös. Jag vill få ut honom härifrån, han förtjänar inte att sitta inne på ett mentalsjukhus resten av sitt liv tack vare en olyckshändelse. 

"Åh herre gud!" säger han och slänger sina armar runt min kropp. Jag brister ut i ett lyckligt skratt när han lyfter upp mig och snurrar runt mig, varv efter varv i den lilla hissen.

"Jag ska ut härifrån! Vi ska ut härifrån!" skrattar han lyckligt. Han släpper ner mig och tittar lyckligt och lättat in i mina ögon. Jag kan inte dölja leendet på mina läppar.

"Vi ska prata med Harry, vi ska få honom att inse att jag inte borde vara här inne. Han kan hjälpa oss så mycket." säger han. Jag nickar medhållande, om vi får Harry på vår sida kommer det bli så mycket enklare. En till hjärna och två till händer för att hjälpa Niall att rymma ifrån det här stället. 

"Det kommer inte bli lätt, men vi kommer klara det." ler han och lämnar en puss på min kind innan hissen rör på sig igen. Utan att säga något till varandra går vi igenom korridorerna och till Nialls rum. Jag väljer att kalla hans cell för rum, det låter så konstigt att kalla hans rum för cell när han inte ens förtjänar att vara där inne. Försiktigt stänger jag dörren och möter Nialls blick.

"Jag ska prata med Harry." säger jag. Han nickar och ler försiktigt. Nu förstår jag hur mycket han uppskattar vår hjälp. Om jag hade försökt att sätta mig i Nialls sits hade jag velat ut härifrån lika mycket som han vill.

"Men vi måste vara tysta om det här, om någon får reda på något är det kört." säger jag. Niall nickar försiktigt, om någon hör ett enda ord om det här och misstänker något är det kört. Jag tittar ner på min klocka på handleden, egentligen slutade jag för tio minuter sen, men det gör inget, jag ska ju ändå möta upp Harry. 

"Vi ses imorgon." säger jag och öppnar dörren.

"Tack Faith." Jag ger han ett litet leende innan jag låser dörren och går tillbaka till kontoret. Vad har jag gett mig in på? Jag ska hjälpa en patient på Londons mentalsjukhus att rymma därifrån och sedan fly landet med honom. Men jag kan inte hjälpa att jag fallit för honom, och jag vet att mitt liv kan bli ett rent helvete men det är kanske värt risken. Jag kan inte låta honom sitta här inne och ruttna tills han dör, och jag kan själv inte ruttna här i London, ensam. Det kanske är detta vi behöver, ett äventyr.

Jag styr mina steg upp till Harrys kontor, jag har för mig att den gamla psykologen hade samma jobbtider som jag, då kanske Harry också har det. Det är ingen patient här så jag knackar försiktigt på dörren och väntar otåligt på att han ska öppna.

"Hej, slutar du nu?" frågar jag när han öppnat dörren. Han nickar försiktigt och höjer på ett ögonbryn för att få mig att fortsätta.

"Tänkte att vi kunde gå tillsammans." föreslår jag med ett litet leende. Vi måste verkligen få Harry på vår sida, och vi är redan halvvägs där genom att vara vän med honom.

"Visst." säger han och rycker lätt på axlarna. Jag ger han ett svagt leende innan vi går nerför trapporna.

"Hur kommer det sig att du började jobba här igen?" frågar jag, bara för att försöka starta en konversation. 

"De erbjöd mig platsen eftersom den gamla psykologen slutade, så jag tänkte att det var dags för en förändring."

"Du gillar förändringar, eller hur?" flinar jag svagt. Han verkar aldrig kunna jobba på samma ställe länge. Han nickar och skrattar lätt.

"Verkligen." säger han medhållande. Vi försöker hålla uppe konversationen, men jag väljer att inte gå direkt på med Niall och min plan. Det är lätt att prata med Harry, kanske är det för att det är hans jobb, att kunna få folk att prata med honom, vilket gör det hela mycket enklare. Nu är det bara mitt och Nialls jobb kvar, att vinna hans förtroende.

"Jag bor där uppe, men vi ses imorgon." säger jag och pekar upp mot gatan min lägenhet ligger på. Harry nickar lätt och böjer sig fram för att ge mig en snabb kram, lite stelt kramar jag tillbaka. Jag menar, jag brukar inte krama folk jag precis lärt känna, men Harry är väldigt trevlig av sig så jag har inget emot det, det visar bara att han känner sig bekväm med mig.

"Vi ses." säger han och fortsätter att gå. Jag följer hans ryggtavla med blicken en kort stund, innan jag vänder upp på min gata. 

Jag ska hjälpa Niall att rymma. Vi ska fly från detta landet och jag vet inte om jag någonsin kommer att komma tillbaka.