lost | n.h

24

Låt:

Best thing I never had - Beyoncé

Nialls perspektiv. 

Ögonlocken är tunga, men det är den där känslan när man har sovit skönt, det är den tröttheten. Inte för att man har sovit för lite, utan för att man för en gångs skull ha sovit skönt. 

Faith sover fortfarande med huvudet på min arm och sin egen arm omslingrad min kropp. Jag skulle kunna ligga kvar här för alltid, i en riktig säng och Faith bredvid mig. Jag har inte sovit såhär skönt på flera månader, sängarna på det där fångenskapet är hemska och att sova ensam i en gungande båt är inte det skönaste heller. 

Faith vaknar och sträcker trött på sig och lutar sin vikt på ena armen men faller snart ner till sängen igen. 

"Jag har inte sovit såhär gott på länge." suckar hon. Jag drar in henne mot min kropp i en kram och kysser henne mjukt på huvudet.

"Samma här." säger jag och sträcker trött ut armarna samtidigt som en stor suck lämnar min mun. Jag vänder blicken till klockan som hänger på väggen, 10:18. Det var flera år sen jag sov såhär länge och det känns som att det senaste dygnet kan ha varit det bästa på länge, bättre än dygnet vi rymde. 

"Kvällen igår var så bra." mumlar jag med läpparna mot hennes panna medan mina armar håller hennes kropp. Ett svagt leende formas på hennes läppar medan hennes kinder blir lätt rosa. Jag kan inte låta bli att krama henne hårdare när hon blir generad, men jag älskar det. Jag älskar hur hon alltid är så ärlig. 

"Hur mår du efter allt?" frågar jag för att byta ämne och drar min hand längs hennes arm. Hon tittar upp på mig och jag drar upp henne så att hon sitter över mig med benen på varsin sida för att kunna möta hennes blick. 

"Bra, det är bara en del tankar och så." berättar hon kort. Jag höjer på ögonbrynen och nickar för att få henne att fortsätta. 

"Allting med pappa och Zayn, och hur framtiden kommer se ut." förklarar hon tyst medan hennes blick faller ner på våra händer som är hopflätade. Jag nickar sakta, det är helt sjukt att först hennes pappa kom in på mentalsjukhuset och sen Zayn som visade vara hennes bror. De är på sätt och vis lika, men samtidigt rena motsatsen. Dessutom det som Zayn utsatte henne för, jag är glad över att han är bakom låsta dörrar.

"Allting kommer bli bra." försäkrar jag även fast jag inte har en aning om hur framtiden kommer se ut, men det kommer bli bra. 

"Ska vi köpa mer mat, frukost och bensin innan vi åker?" frågar jag och får en svag nick som svar innan vi reser oss upp och börjar klä på oss. Jag blir chockad när jag ser mig själv i spegeln med brunt hår, men det ser bra ut så det är inte någon fara, det är bara en fördel att vi har förändrat vårt utseende. Vi packar ihop och checkar ut innan vi letar oss fram till en affär där vi köper mat för att fylla på förrådet. Båten ligger kvar på samma plats och vi börjar packa in all mat vi köpt innan vi tar ut bensindunkarna för att fylla på de vid macken som finns intill hamnen. 

"Om vi kör några nätter i rad så stannar vi och fyller på igen." föreslår jag. Faith nickar medhållande, vi har inte tid eller råd att stanna varje dag så egentligen är det vårt enda val. Det känns bra för nu vet vi hur länge vi kan köra utan att få slut på mat och bensin. 

"Hejdå fastlandet." säger hon, halvt på skoj och halvt på riktigt eftersom hon inte kommer sätta sina fötter på fast mark på över en vecka. Jag håller med om att det är jobbigt att vara till havs så länge och inte kunna leva som en vanlig människa, men snart hoppas jag på att vi två har hittat varsitt jobb som vi kan tjäna pengar på tills vi hittat en lägenhet. 

Jag hoppar ner från bryggan och vrider om nyckeln medan Faith står kvar och lossar repen innan hon gör mig sällskap nere på båten och vi lämnar fast mark ännu en gång. 

 Hej allihopa! Förlåt för kort och dåligt kapitel, men det behövdes bara ett slags mellankapitel innan jag kan skriva det som jag har planerat! 

Hur som helst, jag tänkte att jag ska försöka uppdatera lost en gång i veckan och trust me en gång i veckan, så den som läser båda får två uppdateringar per vecka. Men det är bara något som jag har som mål eller schema, för jag kommer inte alltid ha tid med det eller så kanske det kommer två kapitel på den ena, man vet aldrig! 

Tack för alla kommentarer och röster, älskar er!