lost | n.h

27

LÅT:

ONE DIRECTION - INFINITY (MÅSTE HA CAPS LOCK LIKSOM HÖR NI HUR JAG SKRIKER)

Nialls perspektiv.

Vi bestämde oss för att kolla runt på ön eftersom vi inte har en aning om hur stor den är eller vad som finns här, det kanske bor människor här. Eftersom vi hittade en tröja och fotspår kan vi omöjligt vara eller varit ensamma här. Någonstans finns det eller har funnits någon, men var vet vi inte. Vi har gått  hela dagen och solen börjar gå ner borta vid horisonten, ön var större än vad vi trodde. Men det ger oss bara hopp om att den är bebodd. Vi slår oss ner längre upp mot skogsbrynet på en strand. 

"Är du trött?" frågar jag. Vi har gått hela dagen och klockan börjar bli mycket, dessutom har det varit ganska varmt vilket tar på krafterna. Hon nickar försiktigt medan en stor gäsp lämnar hennes läppar. Jag reser mig upp och tar tag i hennes händer för att kunna dra upp henne.

"Vad gör du?" frågar hon skrattandes när jag drar med henne ner mot vattnet. 

"Vi ska bada." förklarar jag. Hon skrattar åt min impulsiva idé men drar även av sig kläderna och går ut i vattnet efter mig. Det fortfarande ljumna vattnet är skön mot min hud och blandat med den orangea himlen ger det en lugnande känsla i kroppen. Det är vindstilla och de enda ljuden som hörs är vågorna som rullar upp på stranden, gräshopporna uppe i gräset och fiskar som är uppe vid ytan ibland längre ute i vattnet. Jag stannar för att vänta in Faith som är några meter bakom mig.

"Det är så varmt." säger hon och drar med fingrar runt sig i den stilla vattenytan. Jag nickar, vattnet är verkligen varmt. Jag dyker ner under ytan och låter min kropp täckas av vattnet. När jag kommer upp igen slänger jag med huvudet för att håret inte ska lägga sig över ögonen. Jag vänder mig om och möter Faiths blick innan även hon dyker ner i samma spår som mig och kommer upp precis framför mig. Vattnet som lyses upp utav månen gör att hennes ögon lyser. Jag lägger mina händer på hennes höfter och för hennes närmre min kropp. Mina läppar pressas mjukt mot hennes panna.

"Jag älskar dig." viskar jag tyst. Hon tittar upp på mig igen, med en ännu mer lysande blick. 

"Det är så sjukt att jag föll för en assistent på ett mentalsjukhus, och nu är vi fast på en ö mitt ute i medelhavet. Men jag kunde inte valt en bättre person att hamna här med, för du är nog min själsfrände." säger jag tyst. Medan jag pratar skiftar hennes blick mellan mina läppar och mina ögon. Hon tittar intensivt på mig, inte på ett läskigt sätt när någon stirrar på en. Hon tittar på mig med en blick som visar att hon tar in varenda ord jag säger. 

"Jag älskar dig." Hon upprepar mina ord, men med så mycket mening. Hon lägger så mycket betoning och mening i varje ord. Jag böjer ner mitt huvudet för att möta hennes läppar och besvara och dela kärleken mellan oss. För det är något Faith får mig att känna.

Äkta kärlek. 

"Åh nej!" Påväg upp från vattnet några minuter senare inser vi vårt misstag. Våra kläder ligger i strandkanten, genomblöta av vågorna som drar upp dem varje gång. Faith kan inte hålla tillbaka skrattet när vi tar upp dem och det droppar vatten ifrån. Jag hänger med i skrattet, hur klantiga får man bli?

...

"Niall?" Faiths svaga röst får mig att vakna.

"Faith?" Panikslaget sätter jag mig upp och tar upp henne i mina armar. Hennes läppar är blåa och hon ligger så nära mig som möjligt för att hålla värmen. Temperaturen har sjunkit rejält under natten och jag trodde verkligen inte att det skulle bli så kallt, så kallt att Faith har blåa läppar och knappt kan prata. 

Snabbt tar jag av mig min tjocktröja som är det enda plagget jag har på mig och lägger den över henne medan jag för henne närmre min kropp för dela med mig av kroppsvärmen. Hon ligger med slutna ögon mot min framsida medan jag kryper upp och lutar mig mot trädet för att ta stöd. Täcket, och filten som vi använt som underlag ger oss lite värme, men inte tillräckligt. Jag fryser, men inget jämfört med Faith. 

Jag drar med mina armar och händer mot hennes kropp och håller henne så nära mig som möjligt. Solen börjar gå upp, men det är fortfarande kallt. Efter en stund öppnar hon ögonen och möter min blick igen.

"Tack." mumlar hon tyst, fortfarande lite borta.

"Ssh." Jag hyschar henne tyst, hon behöver inte lägga energi på att prata, hennes energi behövs till att hålla värmen. 

Även fast det är varmt på dagen så sjönk temperaturen och dessutom somnade hon med blött hår, och våra kläder hänger på tork i ett träd. 

"Jag blev så rädd." suckar jag tyst. Att se henne framför mig, helt nerfrusen och orkeslös för att ens kunna prata eller röra sig fick mitt hjärta att stanna. 

"Jag mår bra nu." försäkrar hon mig om. Jag nickar försiktigt men håller kvar henne i mina armar medan vi tittar på soluppgången. Våra liv har blivit så konstiga, men på något sätt vill jag kan inte klaga. Självklart önskar jag att vi hade en lägenhet tillsammans och varsitt jobb vi är på varje dag, men samtidigt så gillar jag det här. Ovetande om vad som väntar. Men just nu måste vi försöka komma härifrån, det kanske inte finns en enda människa på denna ön, eller så väntar en hel stad runt hörnet. Vi har ingen aning och är helt ovetande om vad som väntar.

Ända tills solen lyser upp och värmer oss igen sitter vi i samma ställning, Faith lutad mot min framsida och mina armar runt om henne. Jag känner mig trygg och lugn när hon är med, och jag har en känsla av att hon känner likadant. 

Sakta men säkert börjar vi packa ihop det lilla vi tog med oss i ryggsäckarna och äter en snabb frukost bestående av varsin energibar och vatten. Faiths ögon är lite svullna av den lilla sömnen och jag antar att mina är likadana, men vi måste gå om vi ska komma härifrån så det finns inte tid för mer vila. Kanske, och förhoppningsvis, kommer vi att hitta något idag, och med t-shirten vi hittade i tankarna får det hoppet att hållas kvar. Vi vet inte om vi har gått runt hela ön snart eller om vi bara kommit en tiondel runt. 

Vi är helt ovetande om vad som väntar. 

FÖRLÅT LIVET KOMMER MELLAN IBLAND (OKEJ SKA INTE LJUGA DET ÄR ONE DIRECTION SOM SLÄPPER LÅTAR OCH ALBUM MITT IFRÅN INGENSTANS OCH KOM INTE HEM FÖRENS TYP 18:15 OCH HAR EN HÄST OCH JA NI FÖRSTÅR MEN HÄR ÄR KAPITLET)

Kom ihåg att alltid vara dig själv och inte bry dig om vad andra tycker. Ett litet hej till en person som sitter ensam kan göra den personens dag så mycket bättre och framförallt

SPRID ALLTID KÄRLEK

ILYSFM