lost | n.h

30

Låt:

Sledgehammer - Fifth Harmony

Harrys perspektiv.

Den lediga tiden i min hjärna har gått åt till att tänka på Faith och Niall och allting som rör dem. Faith lovade mig att hon skulle ringa men det har hon fortfarande inte gjort och jag undrar vad som har hänt. Var är dem? Lever dem?

Jag går inte en dag utan att tänka på dem och jag ska vara ärlig, jag saknar båda två. Särskilt Faith, jag kom henne nära den korta tiden vi lärde känna varandra och jag hoppas med hela mitt hjärta att dem mår bra.

Varje morgon vaknar jag upp i hopp om att hon ringer, men hittills har det inte hänt och hoppet börjar sakta försvinna. De kanske mår bra, vem vet. De kanske bara är upptagna med att vara tillsammans med varandra och vara fria. För om man inte såg hur kära dem var måste man antingen vara blind eller dum i huvudet.

Det finns så mycket jag har att berätta, om Zayn, om Jake, om lappen och vem som lämnade den i Faiths lägenhet. För jag vet vem det är och det kryper i mig att jag inte har berättat det än.

Faiths perspektiv.

Jag trycker snabbt in siffrorna som står på lappen, Harry nummer. Jag har så dåligt samvete över att inte har ringt honom, men när vi har varit på fastlandet har vi inte haft tid till att ringa och just då har jag glömt bort det vilket ger mig ännu mer dåligt samvete.

"Snälla svara." kvider jag tyst medan hjärtat slår dubbla i bröstkorgen. Han måste svara. Niall lutar sig närmre luren så att våra huvuden nuddar varandra. Signal efter signal går fram men ingen svarar, tillslut är jag påväg att ge upp men signalerna avbryts och den välbekanta rösten hörs.

"Hallå?" Jag drar efter andan när jag hör Harrys röst.

"Harry!" Jag suckar lättat över att han svarade.

"Faith?" Harry låter precis lika chockad som jag när han svarade.

"Hej!" Jag drar en lättad hand över pannan, tack och lov.

"Du måste skoja, jag trodde ni hade dött!" säger han. Niall flinar svagt, vi är fullt levande.

"Vi lever." svarar han.

"Var är ni någonstans? Förstår ni hur orolig jag har varit?"

"Just nu är vi på en färja påväg mot Kroatien, det blev inte riktigt som vi tänkt oss, men vi hade väl ingen ordentlig plan heller." berättar Niall.

"Berätta." säger han ivrigt.

"Först åkte vi längs Frankrikes västkust, ner längs Portugal och till Medelhavet. Vi körde nästan hela tiden förutom när vi stannade och fyllde på med mat och bensin, sen gick något snett och bensinen tog slut när vi var mitt ute i ingenstans. Och jag skulle ringt dig, förlåt, det var inte meningen. Men så var vi tvungna att stanna vid någon ö som vi nyss hade åkt förbi och sen stannade vi där tills vi bestämde oss för att se oss omkring på ön. Vi gick i några dagar och hittade en stad och nu sitter vi på färjan." berättar jag kort och sammanfattat. Harry suckar tungt, han måste tycka att vi är dumma i huvudet på riktigt.

"Hur lyckas ni?" frågar han. Både Niall och jag skrattar lätt eftersom det är precis den frågan vi ställer oss hela tiden.

"Ingen aning, men nu är vi påväg någonstans och därifrån får vi väl ta det som det kommer." säger jag i en suck. Förhoppningsvis kommer det lösa sig och det är det enda vi kan hoppas på.

"Hur är det i London?" frågar Niall.

"Som vanligt, Zayn har flyttats till ett annat sjukhus och Jake är kvar här. De ville inte ha dem på samma ställe antar jag. Jag ska dessutom säga upp mig och ta tillbaka min gamla tjänst, detta stället gör en galen." berättar han kort. Jag nickar försiktigt även fast han inte ser, allting som har med Zayn och min pappa att göra vill jag glömma.

"Har dem, du vet, om Niall?" frågar jag för att byta samtalsämne.

"Alla har förhörts, även jag. Men de misstänker inte mig eftersom jag inte var sist med att låsa och dörren var låst. Men de letar fortfarande, särskilt eftersom en vakt blev skjuten." berättar han. Hjärtat slår många extra slag varje gång jag tänker på det, Niall sköt faktiskt en person. Han berättade det för mig med en gång, men han var tvungen. Annars hade han aldrig kommit därifrån.

"En sak är säker i alla fall, kom inte tillbaka. Båda två kommer hamna illa ute då." varnar Harry. Vi hade och har ingen plan på att komma tillbaka som tur är. Båda vet vad som väntar då. Ett liv inlåst bakom lås och bom.

"Och Faith, du vet lappen..." börjar Harry. Jag tittar förskräckt upp på Niall, jag har inte berättat för honom om den. Lappen där det stod att jag skulle hjälpa honom.

"Va?" Niall tittar på mig med rynkade ögonbryn.

"Vi hittade en lapp i min lägenhet där det stod att vi skulle hjälpa dig." berättar jag tyst.

"Jag vet vem det är." säger Harry snabbt och både jag och Niall slutar andas för en sekund.

"Det är din syster Niall." Harrys korta ton på rösten får allting att bli så mycket värre.

"Hon är död, det var jag som puttade i henne, kommer du inte ihåg Harry?" snäser Niall irriterat.

"Hon är inte död Niall, hon lever."

Tusen tack för alla läsningar, röster och kommentarer. Vi får se när och om det kommer en uppföljare. Tills dess ska jag skriva på don't let me go.

ILYSFM ♡