lost | n.h

4

Faiths perspektiv. 

"Idioter." muttrar Niall när han smällt igen dörren. 

"Hey! Vänta!" ropar jag och lägger tidningen jag läste i medan jag väntade på Niall på stolen bredvid innan jag springer efter honom. Jag tar tag i hans arm för att få honom att stanna men han rycker bort från mitt grepp.

"Vad hände?" frågar jag och försöker hinna ikapp i hans snabba steg.

"De behandlar en som att man är dum i huvudet, jag hör inte hemma här och de gör det fan inte bättre." säger han och trycker hårt på hissknappen. 

"Vi kanske borde ta trapporna." föreslår jag och försöker låta neutral på rösten för att inte få honom ännu mer irriterad.

"Tyst." säger han kort. Jag tittar upp på honom med rynkad panna och fnyser lätt.

"Om du säger till mig att vara tyst kan du få fastna i den där hissen själv." säger jag och vänder mig om. Med irriterade steg går jag mot trappan men Niall hinner före och stoppar mig. 

"Förlåt, jag är bara arg." suckar han och släpper taget om min arm. Jag tittar ner på min handled där Niall precis haft ett grepp och lägger försiktigt min hand om den röda huden. 

"Förlåt, det var verkligen inte meningen." säger han snabbt och tar tag i min hand igen. Han tittar nervöst ner på handen och den lilla skadan han gjort. Jag drar till mig min hand igen och viftar bort olyckshändelsen med den andra. 

"Det gör inget. Hissen är här." säger jag och går in i hissen. Jag trycker snabbt in vår våning och vänder mig om för att titta mig i spegeln som hänger på ena sidan. Mitt hår hänger livfullt ner längs mitt ansikte, lite väl livfullt så jag sätter upp det i en hög hästsvans medan Niall obekvämt står bredvid och tittar på. Plötsligt hörs en likadan duns som tidigare och hissen stannar.

"Men för i helvete." suckar jag och trycker på knapparna. Paniken stiger i mig, jag vill verkligen inte vara fast här igen. Särskilt inte nu när jag redan är upprörd. Jag trycker på alla olika knappar men ingenting fungerar och jag känner hur pulsen stiger och att jag börjar andas fortare.

"Det kommer inte fungera." säger Niall lugnt och backar bak mig. Jag andas fort och ser mig stressat om i det lilla rummet. "Andas." säger han och fångar upp min blick genom att sätta sina händer på mina axlar. Även fast jag vet att jag inte borde struntar jag i att lyssna på honom. "Faith, lyssna på mig. Andas." säger han och drar djupt in luft genom näsan och ut genom munnen. Hans varma andedräkt med doft av mint träffar mitt ansikte och jag gör som han säger, andas. Efter en stund sjunker jag ner på golvet och lägger frustrerat huvudet i mina händer.

"Förlåt, det är jag som ska vara den lugna i det här sammanhanget." suckar jag och tittar upp på Niall. Han skakar på huvudet och ler försiktigt.

"Be inte om ursäkt, du kan inte hjälpa det." säger han. Jag nickar försiktigt, jag kan faktiskt inte hjälpa det. Även Niall sjunker ner längs väggen, den här gången bredvid mig. 

"Hur gammal är du Faith?" frågar han efter en stunds tystnad. 

"21, varför undrar du?" svarar jag med blicken fast på väggen framför mig.

"Jag vet inte, det är svårt att gissa på dig. Du ser typ ung fast mogen ut." säger han. Jag skrattar lätt medan jag tittar upp på honom.

"Det tar jag som en komplimang antar jag." 

"Det borde du göra." säger han. Jag tittar generat ner i golvet.

"Hur gammal är du då?" frågar jag och möter hans blick igen.