lost | n.h

8

Nialls perspektiv.

Smärta. 

Smärta som äter mig inifrån och ut. Smärtan som varit med i år, smärta som sakta börjar tina bort. Smärta som börjar gå över till tomhet. Snart finns det ingenting kvar att känna. 

Faiths svaga stön får svar på min fråga: tycker hon om det? Jag känner mig attraherad av henne på ett sätt som jag aldrig känt för någon förut. Sättet hon drar sina fingrar genom mitt hår gör mig galen, det hjälper inte heller när hissen börjar fungera igen. Jag är tvungen att släppa mina läppar från hennes hals, om det är någon utanför hissen hamnar både hon och jag i trubbel. Med ett flin på mina läppar går jag ut ur hissen och in till psykologen, vars namn jag inte kommer ihåg.

"Åh hej Niall!" ler hon. Överdrivet trevligt.

"Hej." muttrar jag och sjunker ner i stolen framför hennes skrivbord. Hon fäller ner datorlocket och tittar upp på mig. 

"Vi ska börja med gruppterapi, men du kommer fortfarande ha kvar de här dagliga mötena." berättar hon. Jag nickar kort samtidigt som jag suckar tyst. Jag har inte lust med någon jävla gruppterapi där jag sitter och lyssnar på de psykopater som lever här. Men jag ska ut härifrån, och det är snart. Min psykolog pratar på och fortsätter fråga mig de vanliga frågorna, och jag ska vara ärlig, de här mötena hjälper inte ett skit. Särskilt inte nu när mina tankar är kvar i hissen. Faiths svaga stön i mitt öra samtidigt som hon drog fingrarna genom mitt hår. Hennes vilja som får mig att fortsätta.

"Niall? Lyssnar du?"

Jag harklar mig tyst och tittar kort ner i mitt knä, lite generad över vad jag egentligen tänkte på.

"Förlåt, vad sa du?" svarar jag och försöker skaka bort tankarna ur min hjärna.

...

Lättat reser jag mig upp när tiden är slut, det hjälper inte att sitta och prata med någon som låtsas bry sig, egentligen är hon bara där för att sätta en diagnos på hur galen jag är. Jag öppnar dörren utan att säga hejdå och möter Faiths blick. Hon ler försiktigt och reser sig upp. Hennes blonda hår är uppsatt i en hög tofs vilket får hennes ansikte att träda fram, men jag gillar det mer utsläppt. Hon ser, vildare ut. Vi börjar gå mot hissen men när jag tittar mig om ser jag en dörr längst bort i korridoren som jag inte lagt märke till förut.

"Vad finns där?" frågar jag.

"Ett bibliotek, och en toalett." berättar hon.

"Ett bibliotek?" frågar jag förvånat. Hon nickar och rycker lätt på axlarna.

"Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit där." 

"Kom, jag måste verkligen ha något att läsa och fördriva tiden med." säger jag. Jag tar tag i Faiths hand och drar med henne bort i korridoren. Dörren är låst så hon tar fram sina nycklar och vi möts av ett mycket större rum än vi trodde, eller rum, snarare lokal. Det finns massa rader med bokhyllor, fyllda med böcker. Jag trodde verkligen inte detta stället hade ett bibliotek, verkligen inte i den här storleken heller. 

"Hallå?" Faith ropar för att se om någon är här, men hon får inget svar. Vi börjar gå igenom hyllorna för att se om vi hittar någonting. Faith drar med fingrarna över bokryggarna samtidigt som hon tyst läser titlarna för sig själv. Jag ler försiktigt och tittar ner på böckerna igen. Hon forsätter att titta igenom boktitlarna medan min blick åker tillbaka till henne igen. Hon vänder sig om och möter min blick.

"Vad är det?" frågar hon med ett svagt leende på läpparna.

"Inget." svarar jag tyst, även jag med ett svagt leende på läpparna. Hon tar ut en bok från hyllan och går tillbaka till mig. 

"Läs den. Jag läste den när jag var liten, och sen dess har jag säkert läst den säkert tio gånger." berättar hon. Jag tar emot boken och drar med handen över den dammiga boken, man märker att ingen använder det här biblioteket. Jag rycker lätt på axlarna och tar med mig boken när jag fortsätter att gå längs bokhyllorna. Även fast jag redan har bestämt bok så vill jag dra ut på tiden, ju mindre tid i mitt rum och ju mer tid med Faith, desto bättre. Jag vet att hon gillade den intima stunden förut, och hon skulle nog lika mycket som jag vilja uppleva den igen. 

"Faith, kom hit." ber jag med ryggen mot. Hon går fram till mig med en nyfiket, undrande blick. Jag ställer tillbaka boken som jag nyss tagit ut från bokhyllan, lägger boken Faith gav mig vid sidan om och möter hennes blick. Med mjuka rörelser drar jag bort hennes tofs så att hennes hår hänger livfullt ner längs hennes ansikte. 

"Jag gillar det mer såhär." viskar jag, fortfarande kvar med blicken i hennes. Försiktigt knäpper jag upp en knapp på hennes vita skjorta som alla andra som också jobbar här har.

"Och såhär." viskar jag innan jag pressar mina läppar mot hennes nyckelben. Hon flämtar efter luft och lutar bak huvudet samtidigt som hon lägger sina händer på mina axlar. Min läppar vandrar upp längs hennes hals och till punkten jag upptäckte tidigare idag. Hon håller emot så jag släpper hennes hals och viskar mjukt i hennes öra.

"Håll inte emot, jag vet att du tycker om det."

Mina läppar pressas mot punkten igen och hon stönar svagt. Ett leende bildas på mina läppar och jag sätter mina händer mot hennes midja. 

"Niall, dörren öppnades." viskar Faith tyst och trycker mot mina axlar. Jag släpper henne och höjer blicken till dörren på andra sidan rummet. Eftersom det är långt bort och massa bokhyllor i vägen syns inte vi och man kan inte tyda orden på personerna som har kommit in. Faith sätter upp sitt hår igen och jag vänder mig om mot bokhyllan och öppnar boken för att låtsas som att ingenting har hänt. Jag tittar på Faith som nu står mot bokhyllan och biter sig läppen för att hålla inne skrattet. 

"Vi borde gå." viskar hon. Jag nickar sammanbitet och vänder mig om för att gå ut. Faith fnissar tyst men slutar genast när hon får syn på vilka det är som kommit in. 

Hennes pappa och hans vakt. 

Med snabba steg går Faith förbi mig och tar en annan väg genom bokhyllorna. Jag skyndar mig efter och när vi är ute från biblioteket saktar hon ner. 

"Hey, det är okej. Han kommer flyttas, kanske bara inte idag." säger jag och tar tag i hennes hand. Hon suckar stort och drar frustrerat händerna över ansiktet.

"Jag klarar inte ens av att titta på honom." säger hon, och jag hör hur besviken och arg hon låter. Hon berättade för mig att hon hatar sin pappa, och jag tror hon gör det för en gång i tiden har hon älskat honom. Det är hennes egen pappa. Men när han inte älskade och uppskattade henne, gjorde han ett stort misstag.