lost | n.h

23

Låt:

Photograph - Leroy Sanchez cover

Toxic - Jayme Dee cover

Faiths perspektiv. 

"Åh gud, jag mår så illa." säger jag och lägger baksidan av handen mot min mun. Niall tittar bekymrat på mig men hinner inte längre innan jag är tvungen att lutar mig över kanten på båten och låta magen tömmas. En vecka av dålig sömn och gungande till havs är ingen bra kombination, vi har hittills haft  tur med att det inte har blåst så farligt men idag gungar det rejält och jag brukar annars inte ha lätt för att bli sjösjuk. Men jag antar att det har en kombination med att jag inte sovit så mycket. 

"Är du okej?" Niall tittar snabbt bak på mig innan han är tvungen att titta framåt igen, vi har kommit fram till Frankrikes kust och jag kan inte vänta tills vi lägger till någonstans så vi kan sova hela natten, förhoppningsvis gör vi det idag. 

"Ja." försäkrar jag sträcker mig efter ett papper. Jag ska vara ärlig, det var skönt att få upp det för nu mår jag inte lika illa längre. 

"Gå in och lägg dig, du är helt blek." säger han och pekar in till ruffen. Jag nickar kort, jag vill inte tacka nej till lite vila. 

...

"Faith, kom, jag ska visa dig en sak." säger Niall och skakar liv i min kropp. Jag sträcker trött på mig men vaknar snabbt när jag kommer på att Niall är här och motorn är avstängd. Han tar tag i min hand och drar med mig ut ur ruffen. Båten ligger bredvid en brygga och bredvid den långa bryggan går det folk på gatorna, helt inne i deras vardag. Jag vänder mig om mot Niall och klappar förtjust händerna framför mig medan jag småhoppar på stället. Ännu en gång har vi uppnått ett mål, och även fast det bara är att vi har lagt till vid en hamn så är det stort. 

"Jag har en bra framtid som kapten." ler han och möter mina läppar. Jag ler i den korta kyssen innan vi släpper och jag tittar in i hans ögon medan han drar in mig mot hans kropp.

"Mycket bra framtid." ler jag och pussar han mjukt på kinden innan jag går in i ruffen för att byta om till några andra kläder. Jag vill checka in på ett hotell eller något för att få sova i en riktig säng och duscha, framförallt duscha. 

"Faith, även fast vi inte är kvar i England så skulle vi kanske göra något som förändrar vårt utseende lite. Du vet, det är inte varje dag någon rymmer från Londons mentalsjukhus och det skulle lätt kunna komma ut i världen." säger Niall försiktigt. Jag nickar kort, om det finns något vi kan göra för att förminska riskerna ska vi göra det. Man vet aldrig vad som kan hända eller vem man kan springa in i. Jag rotar fram en sax från en utav väskorna och räcker nervöst över den till Niall. Mitt hår är väldigt långt och jag har sparat det i flera år, men jag antar att det är nu som det är dags att lite utav det ska försvinna. 

Niall tar tag i håret och klipper sakta medan jag bokstavligt talat håller händerna för ansiktet för att slippa se, inte för att jag ser vad som händer bakom mig, men ändå. Jag känner hur han tar håret som han har klippt av och slänger det i soppåsen som vi hängt upp och klipper sedan lite till för att jämna till. 

"Klar." säger han och tar ett steg tillbaka för att betrakta det han nyss gjort. Jag vänder mig om mot spegeln och drar fingrarna genom det korta håret som slutar precis ovanför axlarna. 

"Jag tycker typ om det." säger jag och skrattar tyst. Jag skulle annars inte låtit någon annan än en frisör sätta en sax i mitt hår, men den lite kortare frisyren blev faktiskt ganska bra.

"Se, jag har en framtid som frisör också." säger han och slår ut med armarna. Jag himlar sarkastiskt  med ögonen medan jag fortsätter att dra fingrarna genom håret för att försöka styla det på något sätt.

"Vad ska vi göra med ditt hår då?" flinar jag och tittar på Niall genom spegeln. Han skakar snabbt på huvudet.

"Mitt hår rör vi inte, vi kan möjligtvis färga det mörkare men det ska inte bli kortare." säger han och skakar snabbt på huvudet. Jag skrattar tyst och vänder mig om för att byta om och göra oss redo att lämna båten för första gången på en vecka. 

Niall hoppar upp på bryggan och tar tag i min hand för att hjälpa mig upp och det känns så konstigt att ha fötterna på fastlandet, så konstigt att jag är tvungen att ta tag i Niall. Han skrattar lätt men lägger mjukt handen på nedre delen av min rygg för att hålla mig på fötter, skillnaden mellan en gungande båt och fast mark är större än vad man tror. 

"Var ska vi?" frågar jag förvirrat och tittar mig om. Den lilla hamnen ligger i anslutning med den här lilla staden och medan vi förvirrat tittar oss om så går människorna här förbi i deras egna tankar. 

"Vi får väl leta upp något ställe vi kan sova på." säger han och tar tag i min hand innan han drar med mig längs gatorna. Allt från små lägenheter och butiker fyller upp gatorna och vi går diskret på gatorna tills vi hittar en affär vi kan köpa hårfärg och andra grejer i. Vi försöker att se så diskreta ut som möjligt och efter en stund ser vi en skylt längre fram på gatan med stora bokstäver.

HOTEL

Niall drar iväg med mig och skrattandes snubblar jag efter. Från vissa personer får vi konstiga blickar, medan andra bara ler när de ser oss. Det kanske inte är det bästa sättet att hålla sig anonym och så osedd som möjligt, men känslan av vi ska sova i en riktig säng och vi är fria går inte att hålla inne. Vi går skrattandes in genom dörrarna och ber om ett rum innan vi får nyckeln och letar upp vårt rum. 

"Förstår du hur skönt vi kommer sova här?" frågar han och slänger sig på sängen. Jag ler och släpper ner den lilla väskan vi tog med oss innan jag lägger mig ner bredvid honom med huvudet på hans axel och en arm runt hans kropp. Han pressar sina läppar mot min panna och drar in mig i en kram så att jag ligger ovanpå honom. Jag skrattar medan jag osmidigt försöker ta mig loss från hans hårda grepp. Våra händer är ihop flätade medan jag sitter på hans mage med benen på varsin sida och pratar om när vi ska lämna imorgon och hur vi ska fortsätta vår resa. 

"Jag borde ta en dusch nu." säger jag och lutar mig fram för att lämna en snabb puss på Nialls läppar. 

"Jag med." säger han och reser sig upp ur sängen. . 

"Jag först." säger jag och springer fram till badrumsdörren men hinner inte längre innan Niall tar tag i min hand och min rygg slår emot väggen.

"Varför inte spara vatten?" frågar han med ett svagt flin på sina läppar som snabbt försvinner när han pressar dem mot mina. Jag flämtar till när han förflyttar sina läppar till min hals och backar in mig till badrummets vägg. Hans försiktiga fingrar vandrar längs min kropp tills han kommer till slutet av min tröja och börjar försiktigt ta av mig den. Han kastar iväg tröjan så att den landar på badrumsgolvet ett par meter bort.

"Du är så vacker, varför har du gömt din kropp för mig?" suckar han och kysser mina läppar igen. Jag har alltid varit en ganska privat person som inte visar allt, men jag vet att jag kan lita på Niall. Hans läppar letar sig ner längs min hals igen och jag drar försiktigt fingrarna genom hans hår.

"Niall-..." börjar jag men stoppas fort utav honom som möter min blick.

"Jag ska ta det lugnt." säger han milt som svar på min fråga och möter mina läppar igen. 

Shit vad awkward det kändes att skriva den här gången av någon konstig anledning. Iaf, hoppas ni gillade det och ja, det finns inte så mycket mer att skriva än att jag nu ska skriva lite på trust me. 

ILYSM