lost | n.h

17

"Vi kan inte prata med Niall om den där lappen. Jag vet ju inte ens vem det är som skrivit den." säger jag till Harry medan jag låser dörren till min lägenhet. Harry frågade om jag ville att han skulle stanna över natten, och ärligt talat blev jag överlycklig över hans förfrågan. Jag skulle aldrig somnat för jag var så rädd, men att veta att Harry sov ute på soffan gjorde mig lugnare. 

"Tack för att du stannade förresten." säger jag tacksamt medan vi går nerför trapporna och ut på Londons gator.

"Ingen fara." ler han. Jag nickar försiktigt innan vi fortsätter att gå under tystnad. Harry och jag pratade om planen igår kväll medan vi satt i soffan och drack te för att andas ut över den konstiga händelsen. Harry kände någon som hade en båt som han aldrig använde, och om vi har tur kan vi "låna" den, eller framför allt köpa för en billig peng. Förut, när jag bodde med min moster var vi ute med en båt ibland, så det är inte helt främmande för mig. Niall påstod att han vet mycket om båtar, vilket jag inte riktigt vet om jag ska ta det seriöst då han sa det med glimten i ögat. 

"Var ska ni, om han kommer ut?" frågar Harry och tittar sig om för att se så att det inte kommer någon bil innan vi småspringer över vägen. 

"Jag har ingen aning, jag antar att vi får se var vi hamnar." säger jag. Det är skrämmande, men samtidigt spännande. Vi fortsätter att prata fram och tillbaka om planen, men är tvungna att skiljas åt när vi kommit in i byggnaden. Jag lämnar mina grejer vid kontoret och går sen till Zayns cell för att ta med honom till gruppterapin. 

"Hej." säger jag med en stadig röst när jag öppnar dörren. Han sitter framåtlutad på sängen med händerna knutna framför honom. Sakta reser han sin blick och möter mina ögon, lika kall och skrämmande som tidigare. Han nickar försiktigt för att hälsa, och reser sig sakta upp från där han sitter. Rummet är kalt och det är skillnad att gå in i detta rummet och Nialls rum, Niall tillför så mycket glädje till rummet, men det kanske bara jag som känner så. Han följer efter mig ut i rummet och väntar otåligt på att jag ska låsa dörren. På min nyckelring finns det över tio nycklar till alla möjliga ställen här, så han får faktiskt tåla att det tar tid att leta upp rätt nyckel. Hans frustrerade suckar gör mig stressad, även fast det bara tog max tjugo sekunder att leta upp nyckeln. Vi går under tystnad och jag pekar svagt mot hörnet och förklarar att det bara är runt hörnet, genom den korta korridoren och sen runt ett till hörn och sen är vi där för att bryta tystnaden. Jag får ingen reaktion eller svar så vi fortsätter att gå. 

Vi rundar hörnet och min kropp flyger upp mot väggen. Zayns läppar snuddar mitt öra när han viskar fram orden.

"Ssh, var tyst och stå still." 

Jag blundar hårt och sätter mina händer mot hans axlar för att försöka göra något motstånd, men Zayns starka armar håller fast mig mot väggen. Jag kvider tyst och ber honom att sluta, men han gör tvärtemot och sätter sina läppar nära mitt öra igen. 

"Zayn, lägg av." Är det enda jag får fram innan han hinner öppna munnen. Hans läppar är så nära att jag känner ett flin som växer fram.

"Var inte rädd. Jag är inte farlig." viskar han sakta och betonar orden mjukt. Hans röst vibrerar och jag blundar hårt för att stänga ute ett sinne och slippa se vad det är som händer. Försiktigt vandrar hans fingrar längs min käke, ner längs mina bröst, min midja och till kanterna på mina jeans. Han drar försiktigt i jeanskanten och jag sväljer hårt. Mina ökade hjärtljud slår i öronen och jag försöker trycka mot hans axlar, men hans hand som han sätter runt mitt ansikte och käke får mig genast att sluta.

"Gör inga motstånd." påminner han mig. Hans fingrar vandrar in under min jeanskant och den han biter sig svagt i läppen. Jag vågar varken säga eller göra något, så jag står tyst och biter mig hårt i läppen för att inte brista ut i gråt. Steg hörs nerifrån korridoren och jag ber till högre makter att de kommer hit.

"Hey!" 

Zayns kropp flyger bort från mig och jag sjunker ner längs väggen när benen inte bär längre. Jag lägger mitt huvud i mina skakiga händer och vågar inte titta upp förens jag känner den trygga famnen och de lugnande orden.

"Faith." Nialls röst får mig lugnare och jag lutar mig in mot hans bröst. Mina händer ligger fortfarande framför mitt ansikte för att inte visa de rädda tårarna som rinner längst mina kinder. 

"Och du ska till din terapi medan vi fixar en ny vakt till dig." hör jag Harry mumla, antagligen till Zayn. Nialls starka armar drar upp mig från golvet och han håller mig hårt för att jag inte ska ramla ihop i en hög. Jag lutar mig in mot hans bröst och försöker komma tillbaka till verkligheten. Men bilderna från när Zayns fingrar sakta drogs längs min kropp får mig bara att vilja krypa tillbaka till den lilla högen jag nyss satt i. 

"Han är inte här längre." viskar Niall lugnt. Jag nickar mot mina händer, han är inte här, men rädslan av honom är här. Under flera minuter står han och drar med sina armar längs min rygg. Tillslut tar jag ett steg tillbaka och drar undan tårarna som runnit ner från mina kinder.

"Åh gud, jag ser säkert hemskt ut." suckar jag och drar med fingrarna under ögonen för att få bort den rinnande mascaran. Niall hjälper mig att få bort det svarta som jag missat och jag skrattar lätt när han placerar sina läppar mot min panna. Det är effektivt med en kille som hjälper till med sminket. 

"Tack och lov att ni kom." säger jag och tittar tacksamt upp och möter hans blick. Han nickar försiktigt, tänk vad som hade hänt om de inte hade kommit. Jag ryser av tanken men som tur är kommer Harry och jag slipper få upp bilderna framför mig.

"Jag har pratat med Ms. Wilson. Hon ska byta vakt på honom, och du blir Lillys nya." berättar Harry kort. 

"Tack så himla mycket." säger jag tacksamt, betonar så mer än någonsin och pustar lättare än någonsin ut. 

"Det enda problemet är att hon byter efter lunch, så du måste ta honom från lunchen. Men vi kan gå tillsammans." säger Harry. Jag nickar kort, helvetet är inte över än.

Hej kompisar! xxxxx

HAR NI SETT NYA VIDEON TILL DRAG ME DOWN? TITTA PÅ DEN FLERA TUSEN GÅNGER FÖR ATT BRYTA VEVO REKORDET!!!! ALWAYS REMEMBER, REFRESH NOT REPLAY ;)

Ska försöka uppdatera den här minst en gång i veckan och trust me minst en gång, så ni som läser båda får alltså minst två uppdateringar i veckan. Men det kommer antagligen bli mer ibland eftersom jag tycker om att skriva!

Glöm inte att kommentera och rösta.

Puss, ilysm.