Låt:
Right now - One Direction
Melissas perspektiv.
"När jag menade att vi skulle flytta hit menade jag inte det här." säger jag i en stor suck och slår ut med armarna över röran i rummet. Jag var borta i en vecka och kommer hem till det här. Ett rum fylld av spritflaskor och pizzakartonger.
"Varför så sur baby?" Den starka spritlukten träffar mitt ansikte och han lägger en arm runt mina axlar som jag snabbt tar bort. Jag hatar när han gör såhär. Han blir så full att han inte ens kan hantera sig själv och det fortsätter i flera dagar, särskilt när jag inte är hemma.
"Gå och lägg dig Harry." suckar jag. Han kommer ändå däcka när som helst, och då kan han lika gärna göra det i sängen. Han snubblar till så jag är tvungen att ta tag i hans arm innan jag går in med honom till sovrummet. Han kryper ner under täcket och drar upp det över sin kropp täckt i endast mjukis shorts.
"Jag älskar dig." mumlar han innan han snabbt faller till sömn. Jag suckar och skakar försiktigt på huvudet åt situationen. Vi har bott här i ett halvår, i början var allting perfekt. Jag fick snabbt ett jobb på en resturang, Harry fick jobb som försäljare och vi hittade en jättefin lägenhet. Allting flöt på och vi har varit tillbaka i USA två gånger för att hälsa på mamma och dem andra.
Sen gick allting utför, Harrys mamma gick bort och han började dricka mer och mer och tillslut fick han sparken då han aldrig kom till jobbet. Jag vet inte vad jag ska göra, varje kväll jag kommer hem från jobbet ligger Harry på soffan med en spritflaska i handen. Jag har försökt att få med han på olika saker, men varje gång har han ursäkter om att han inte orkar eller att han ska upp tidigt för att titta på nya jobb, men ingenting händer. Det är jag som försörjer oss och jag börjar bli riktigt trött på den här röran. Det var inte det här jag föreställde mig när jag impulsivt frågade Harry ifall han ville flytta tillbaka till England med mig.
Suckandes tar jag fram en plastkasse och börjar fylla den med allt skräp som täcker soffbordet och området runt soffan. När påsen är fylld knyter jag ihop den och ställer den i hallen för att kunna ta med den ner imorgon.
Jag var borta i en vecka hos mina kusiner, och jag blir så besviken när jag kommer hem till det här. Med trötta steg går jag in till köket för att ta ett glas vatten. Diskhon är fylld av glas och tallrikar och på bordet står en påse med ännu fler spritflaskor. Jag går raka vägen fram till påsen och tar upp den, går till diskbänken, börjar sätta in disken i diskmaskinen och skruven sedan upp korken på första flaskan. Innehållet rinner ner i diskhon och när flaskan är tömd börjar jag på nästa.
"Vad fan håller du på mig?" Harrys röst i dörröppningen får mig att hoppa till. Jag rycker lätt på axlarna och fortsätter sedan att hälla ut spriten.
"Städar upp efter dig." svarar jag enkelt. Med snabba steg är han framme hos mig och rycker flaskan ur mina händer. Jag tar snabbt ett steg tillbaka vilket gör att jag slår hårt emot ryggen mot köksbänken.
"Du häller inte ut det här." säger han hårt och spänner blicken i mig.
"Du förstör ditt liv." säger jag, även fast jag vet att han inte bryr sig om vad jag säger.
"Jag har mitt liv och du ditt, sköt ditt eget." muttrar han och ställer tillbaka flaskorna som jag inte hunnit hälla ut i påsen.
"Jag vill bara hjälpa dig, du vet själv att det du håller på med inte är bra." suckar jag.
"Men just nu hjälper det inte." snäser han och ställer in påsen i den tomma kylen.
"Harry snälla, jag orkar inte leva såhär längre." säger jag. Jag öppnar munnen och tänker lägga till något mer, men Harry avbryter mig.
"Flytta härifrån då." muttrar han och börjar gå ut från rummet. Min mun öppnas ännu mer och jag följer efter honom ut ur rummet.
"Vill du att jag ska flytta härifrån?" frågar jag sårat. Jag vet att han är full, men jag vill ha slut på det här. Slut på hans kommentarer. Slut på tjafset och slut på hur Harrys liv ser ut.
"Självklart inte, men om du ska hålla på och klaga så får du antingen vara tyst eller flytta härifrån." säger han och rycker upp dörren till toaletten. "Kan du sluta glo? Jag ska pissa." muttrar han.
"Det var inte jag som lämnade dörren öppen." säger jag tyst och går in till sovrummet för att vänta på honom där. Jag öppnar garderobsdörren och börjar dra av mig kläderna för att byta om till något att sova i. Jag hör hur Harry kommer gåendes igen och han muttrar tyst för sig själv varje gång han råkar vingla till. I endast underkläder står jag och rotar i garderoben för att ta fram något att sova i och plötsligt lägger Harry sina armar runt min kropp. Spritlukten känns från långt håll och att komma hem till det här när jag hade längtat efter att komma hem till något bra känns bara dåligt.
"Jag har saknat dig baby och vi behöver göra något åt ditt humör." viskar han i mitt höra. Jag suckar tyst för mig själv för att han inte ska höra. Försiktigt försöker jag krångla mig ur hans grepp och vänder mig om för att möta hans blick.
"Inte ikväll." säger jag och ger han ett försiktigt leende medan jag trär den stora t-shirten över mitt huvud.
"Men vad fan Melissa." suckar han irriterat.
"Du är för full Harry och jag är för trött." säger jag och kryper ner under täcket. Han muttrar något som jag inte hör innan han rycker upp täcket från sängen och lägger sig ner i sängen. En tyst suck lämnar mina läppar, jag vill inte leva såhär. Jag vill inte att Harry ska förstöra sitt liv. Jag älskar honom för mycket för att låta han göra såhär. Jag vill bara få slut på det här.
Hej till er nya läsare och hej till mina gamla söta läsare! Om ni är helt nya så skulle jag rekommendera att läsa little black dress först eftersom det här är uppföljaren.
Segt första kapitel, men kan lova er att berättelsen inte har börjat. Det kommer och jag skulle uppskatta om ni ger det ett par kapitel så ska ni se att den har tagit lite fart då.
ILYSM ♡
YOU ARE READING
don't let me go | h.s
FanfictionUppföljare till little black dress, du måste inte läsa den först men underlättar säkert. "Harry!" Ett skrik lämnar min mun. Jag faller ner på knä och tar upp hans huvud i min famn medan tårarna börjar rinna ner för mina kinder och mitt hjärta briste...