3

907 28 1
                                    

Låt:

Do I Wanna Know? - Arctic Monkeys

Melissas perspektiv.

"Harry, jag går nu." säger jag och pussar honom på kinden. Han vrider trött på sig och tar tag i mina överarmar och drar ner mig mot honom. Han lägger sina armar runt mig och kramar hårt om mig. 

"Ha en bra dag." mumlar han mot min nacke. Jag reser mig försiktigt upp och sätter mig på sängkanten. 

"Jag handlar när jag går hem men skulle du kunna gå ut med Daisy? Jag lovade Elizabeth men hinner inte hem innan dess." berättar jag. Egentligen frågade hon inte, det var jag som erbjöd mig att gå ut med Daisy eftersom Elizabeth skulle bort ikväll och jag kommer inte hem förens klockan sju ungefär. Det ligger en tanke bakom detta och det är att Harry inte ska fastna här. Han nickar kort och sträcker trött på sig.

"Bra, vi ses ikväll. Jag älskar dig." säger jag och möter hans läppar i en snabb puss innan jag reser mig upp och lämnar rummet.

"Jag älskar dig." ropar han innan jag lämnar lägenheten. Så fort jag lämnar honom får jag ångest, tänk så dricker han? Tänk så kommer jag hem till samma kaos som förut? Jag vill verkligen inte göra det, särskilt inte för Harrys skull. Det blir bara värre än vad det redan är då, han blir bara mer deprimerad och jag hoppas innerst inne att resan vi ska göra hem till Cheshire kommer hjälpa. Att han får bearbeta det, umgås med sin familj och besöka hans mammas grav. Smärta är till för att kännas och om han inte får känna smärtan på ett äkta sätt, har han ingenstans att jobba ifrån. Han mår inte bra av att springa ifrån det.

Jag trivs jättebra på restaurangen jag jobbar på, att jobba som servitris var väl inte planerat men om jag trivs så spelar det ju faktiskt inte så stor roll. Jag gillar att jobba och ärligt talat så kan det vara skönt med stressen ibland, för efteråt uppskattar man lugnet på ett annat sätt. Det blir enklare att koppla av och dessutom är det roligt att träffa så mycket folk. 

Det tar ungefär tio minuter att gå till restaurangen och när jag kommer dit är klockan 10:40 vilket innebär att vi öppnar om tjugo minuter. Jag går in och byter om och gör mig redo att ta emot dagens första gäster. 

...

"Ha en bra dag!"

"Detsamma!" svarar jag med ett leende till kvinnan i kassan. Jag lämnar affären och skyndar mig över gatan för att komma hem till lägenheten som ligger mittemot affären. Med snabba steg går jag uppför trapporna med en kasse i var hand. 

"Hallå!" Jag ropar så fort jag kommer in genom hallen för att se om Harry är hemma och nykter. Han kommer ut i hallen och möter mig med ett leende och tar kassarna ur mina händer.

"Har du haft en bra dag?" frågar han medan jag tar av mig jackan. Jag nickar med ett stort leende på läpparna, tänk om jag kunde komma hem till det här varje dag?

"Ska vi laga något tillsammans?" frågar jag och följer efter Harry som bär in kassarna till köket. Han nickar och rycker lätt på axlarna.

"Visst."

Det känns som att han försöker, att han vill att det ska gå framåt. Förhoppningsvis är det så.

...

Jag stänger igen luckan på diskmaskinen och sköljer av händerna under kranen efter Harry. Detta gjorde vi bra och ännu en gång skulle jag vilja stanna tiden och låta det vara såhär för alltid.

Harry lägger sina armar runt mig och kramar mig bakifrån. Jag vänder mig om med ett leende på läpparna och lägger armarna runt hans nacke. Han placerar en puss i min panna och ler svagt efteråt. Jag förstör leendet genom att varsamt kyssa hans läppar. Hans händer letar sig ner längs min midja, tar ett stadigt tag om mig och lyfter upp mig på köksbänken så att vi kommer i lika höjd med varandra. Våra tungor arbetar tillsammans och jag drar mina fingrar genom hans lockar. Han släpper mina läppar och placerar dem på min hals istället. Jag flämtar till och lutar bak huvudet av njutning medan hans tunga rör sig mot min hud.

"Du är så jävla vacker." mumlar han och ännu en gång flämtar jag till när hans kyssar placeras ut mot en speciell punkt. Bådas andhämtning blir tyngre för varje sekund som går och när jag drar Harrys t-shirt över hans huvud, sätter mina händer mot hans bröst och börjar placera kyssar på hans hals stönar han svagt.

Han tar ett tag om mig och jag knyter mina ben runt hans midja när han lyfter upp mig och går in till sovrummet. Försiktigt lägger han ner mig på sängen och drar min tröja över huvudet. Jag knäpper upp knappen på hans jeans och drar ner dragkedjan innan han drar ner dem längs benen och kliver ur dem på golvet. Han tar tag i mina höfter, drar mig till sängkanten, knäpper upp mina jeans och låter dem sedan göra Harrys jeans sällskap på golvet. 

"Baby." Varje gång han använder det smeknamnet för mig får jag fjärilar i magen. Jag minns första gången han sa det, det var i USA när han var full och nyss hade varit förbannad på mig efter att jag hade skojat med honom och kletat grädde på hans tröja. Samtidigt som jag saknar den tiden skulle jag aldrig vilja spola tillbaka. Det var bara trubbel hela tiden, men när det inte var trubbel hade vi så roligt. Det var college, det var fest och det var kaos.

"Jag älskar dig." andas han och knäpper upp min bh med en hand bakom min rygg. 

"Jag älskar dig." flämtar jag när han placerar kyssar längs min mage. "Så mycket."


Hej cuties, skulle vilja be er om en tjänst. 

En utav mina bästa vänner har precis börjat på en ny fanfiction om Omar Rudberg och den är fucking grym. (Det vet jag för att 1. den är det, 2. det enda vi pratar om är fanfiction så jag vet liksom what's going on och varför det är som det är och hon är ett geni som kommit på det.)

Hursomhelst, snälla titta in hennes nya som heter silence (hon har massa andra men silence kommer bli as mega grym) för hon förtjänar verkligen det för hon lägger ner massa tid på att skriva!

Hon är en sådan där person som accepterar en för precis den man är och kämpar för sina drömmar. Jag älskar henne så mycket! 

Btw, hon heter gurkan62 här på wattispaddis. 

Älskar er så himla mycket. ♡

(och om ni inte heller är foooers (som jag då fast omar är hot af) skit samma läs ändå för den är grym!)

DESSUTOM HAR JAG BÖRJAT MED EN SLAGS BLOGG ELLER VAD MAN NU SKA KALLA DET, KOLLA BLAND MINA PUBLICERADE VERK SÅ SER NI VILKEN DET ÄR.

ILY 



don't let me go | h.sWhere stories live. Discover now