don't let me go | h.s

20

Melissas perspektiv.

"Vad kallt det var!" säger jag och drar med händerna mot armarna för att försöka få tillbaka värmen. Louis tog med mig ut på en promenad eftersom han ville att jag skulle visa honom hur det ser ut här i Brighton och för första gången sedan den kvällen såg jag bänken jag hittade Harry vid. Det gjorde så jävla ont. Hela den kvällen spelades upp i snabbspolning igen och det kändes så sjukt konstigt i kroppen. Jag fick ett tryck för bröstet och kroppen kändes helt plötsligt så mycket tyngre och inte samarbetsvillig. 

"Eller hur, man märker att det vinter." svarar Louis och hänger upp sin jacka. 

"Ska du jobba idag?" frågar jag och lägger händerna i fickorna på min hoodie. 

"Nej, jag tänkte bara titta på lite lägenheter och ta det lugnt." svarar han. Jag nickar kort, jag känner mig så egoistisk men jag vill inte att Louis flyttar härifrån. 

"Melissa, du får säga till om du vill att jag ska stanna kvar ett tag till." säger han. Jag suckar tungt, jag känner mig så elak och får dåligt samvete över att han är så himla snäll mot mig.

"Jag håller tillbaka dig hela tiden men ändå är du lika snäll och tänker på mig hela tiden. Men det känns bara som att den tryggheten som Harry var för mig börjar bli du." viskar jag tyst och tittar nervöst ner på mina händer. 

"Jag gillar att bo här och så länge du vill att jag gör det, så gör jag det mer än gärna." 

"Jag är bara ledsen över att jag drar ner dig i mitt helvete." suckar jag och går in till köket för att göra middag till oss. Louis kommer in och ska hjälpa mig men han stannar upp stirrar på mig. Jag tittar frågande på honom och följer hans blick som landar på mig handled. Jag skyndar mig att dra ner tröjärmen över ärren som blivit och som jag har hållit gömda ända sen första veckan av helvetet då jag gjorde det.

"Melissa? Vad fan är det här?" frågar han oroligt. Hans blick förändrades på en halv sekund och jag försöker dra undan handen när han tar upp den i min hand.

"Ingenting, jag mår bra." mumlar jag och drar ner tröjan igen. 

"Melissa, visa mig." säger han bestämt.

"Varför?" 

"Jag vill se hur många gånger du har behövt mig och jag var inte där." viskar han och tittar upp på mig med smärta i ögonen. 

"Louis, du vågar inte ta skulden för det där!" säger jag högt och sliter loss min hand från hans grepp. "Det enda du har gjort är att finnas där för mig, och om du för en enda sekund tror att du inte hjälpt mig så vet jag inte vad jag gör." säger jag medan tårarna börjar rinna ner för mina kinder. Han lägger skakigt armarna runt min kropp och jag faller hjälplöst ihop i hans famn ännu en gång. "Du får aldrig ta skulden för det där." viskar jag svagt. Min kropp skakar i hans famn när tårarna faller och jag vill aldrig släppa taget om honom, jag skulle aldrig klara av det. Jag håller kvar honom för han hjälper mig att inte drunkna men egentligen drar jag bara ner honom med mig. Men det gör för ont att släppa, jag behöver honom. Jag är beroende av honom för han får smärtan att dämpas.

"Jag älskar dig." viskar jag ljudlöst. Han släpper kramen och möter mina ögon. Jag har aldrig någonsin sett så mycket smärta i en blick. Efter några tysta sekunder mellan oss med regnet smattrandes mot rutan svarar han med exakt samma ord, men det känns som att han ord är så laddade med så mycket mer känsla och ärlighet. Mina känslor är avstängd för längesedan och jag önskar att jag kunde visa honom och få honom att känna samma sak som han får mig att känna.

Trygghet.

"Jag älskar dig." säger han och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte. Plötsligt lutar jag mig fram och möter hans läppar med stängda ögon. Han backar inte undan som jag trodde utan besvarar känsloladdat kyssen. Sakta släpper våra läppar varandra och min blick är fäst på hans glansiga och rosa läppar. 

"Fall inte för mig, Melissa." säger han varnande.

"Jag tror jag redan gjort det." säger jag desperat och möter hans blick. "Utan att jag vetat det." 

Sista kapitlet, tack för ert stöd genom den här fanficen. Personligen blev jag ganska nöjd och hoppas ni också blev det. Rösta, kommentera och skicka gärna iväg ett PM om ni vill. Älskar er så mycket.

Kärlek <3