don't let me go | h.s

6

Låt:

Say Something - A Great Big World, Christina Aguilera 

Melissas perspektiv.

Harry står med ryggen vänd mot mig när jag kommer in i tv-rummet. Vi ska sova på Gemmas bäddsoffa och Harry har stått i duschen i nästan en timme så jag hann gå ut och ta lite luft innan han var klar. En vit handduk är knuten runt hans höfter och hans rygg är fortfarande fuktig och full av vattendroppar. Jag knackar försiktigt på väggen där jag står i öppningen och han vänder sig hastigt om. 

"Är det okej om jag kommer in eller vill du vara ensam?" frågar jag mjukt.

"Kom in." säger han och lägger upp väskan på sängen. Jag nickar kort och sätter mig på sängkanten, drar försiktigt med handen över täcket för att rätta till det och tittar sedan upp på Harry igen som letar fram kläder ur sin väska.

"Gemma har gjort det fint här." säger jag och tittar mig om i rummet. Han nickar försiktigt och fortsätter att ta fram kläder medan det droppar från hans hår. Det känns hopplöst att starta ett samtalsämne eftersom han inte vill prata om något. 

"Jag går och lägger mig, säg till om det är något." Snabbt riktas min blick mot dörröppningen där Gemma står. Jag nickar och ler försiktigt.

"Tack Gemma." Hon nickar försiktigt och vänder sig tveksamt om för att gå till sitt sovrum. Eftersom Harry inte säger något bestämmer jag mig för att gå och borsta tänderna innan jag kryper ner under täcket bredvid Harry.

"Jag älskar dig." viskar jag mjukt innan jag somnar med hans armar runt mig.

...

"Harry och jag går ut en stund!" ropar jag till Gemma som står i duschen. Hon svarar med ett dämpat "okej" inifrån badrummet. 

"Visa mig runt i Holmes Chapel" ber jag honom när vi kommit ut från lägenheten. Han skakar fort på huvudet, jag vet att han inte vill men jag tänker tvinga honom. Även fast det gör ont kommer det vara skönt att fått se sig runt här, även fast det kommer påminna honom om en blandad tid, det var trots allt här han växte upp. Det rätar ut så många frågetecken och tankar.

"Kom igen, jag vill se din skola och var ditt första jobb var. Dina hemliga lekställen och allting." säger jag och drar i hans hand. Han suckar och drar en hand genom hans hår.

"Okej då." Han ger med efter en stund och jag ler nöjt när han börjar gå mot något som jag fortfarande inte vet.

"Min skola ligger där borta och det var där vi hängde, haffade brudar och du vet sånt där." berättar han och flinar svagt. Ett skratt lämnar mina läppar när jag tänker på en yngre Harry som flirtade med tjejer bakom skolan. Jag tror han var populär då med, vem kan stå emot de här lockarna och smilgroparna?

"Hur många brudar fick du då?" frågar jag med ett flin på läpparna och höjda ögonbryn.

"Alla. Det fanns inga över till resten." flinar han och jag knuffar till honom i sidan med armbågen. Jag älskar den här Harry, när han kan skämta och vara glad. 

"Där borta ligger bageriet jag jobbade på, jag var bästa bagaren i stan." berättar han och pekar mot en liten byggnad längre bort på gatan. Ännu en gång skrattar jag och skakar svagt på huvudet över hans självsäkerhet.

"Jag slår vad om att du bara tog betalt." säger jag. Han tittar häpet mig innan han lägger sin arm runt mina axlar och drar mig närmre hans kropp medan vi går längs gatorna i staden Harry växte upp i. Jag visste att han skulle tycka om det här. 

"Harry, jag skulle vilja besöka din mammas grav." säger jag. Kanske tog jag det ett steg för långt, men han kan inte undvika att gå dit nu.

"Inte nu Melissa." suckar han. Jag stannar upp och tittar på honom.

"Harry, hur skulle du känna om dina barn inte ville besöka din grav?" frågar jag. Han tittar på mig en kort stund men svarar inte så jag släpper hans hand för att gå dit, själv, om han inte följer med.

"Jag ska i alla fall gå dit med blommor." säger jag. Han tar tag i min hand och går med mig som tur är. Om han inte hade gått med mig vet jag inte vad jag hade gjort.

Vi stannar för att köpa en bukett med blommor innan vi går mot kyrkogården och till Annes grav.  Det är en liten, men mysig och vacker kyrkogård. Gravstenarna pryder den välklippta gräsmattan och Annes grav är full av vackra blommor och slockna ljus. Jag hukar mig ner framför graven och plockar bort de få löven och gamla blommorna som samlats över de få dagarna sen Gemma var här sist. Annes namn pryder den vackra stenen i guldbokstäver och försiktigt trycker jag ner plastbehållaren i marken till blommorna, fylld med vatten. Harry sitter hukad bredvid mig och är djupt i sina tankar så jag vill inte störa honom utan fortsätter att plocka bort små löv runtom. 

"Den är vacker." säger jag efter en stund och bryter tystnaden. Harry nickar försiktigt, fortfarande med blicken fäst på graven och djupt inne i sina egna tankar. Han plockar upp en tändare ur sin jackficka och ger liv till ljusen som finns i lyktorna. Anne var omtyckt av alla och det märks verkligen, även fast det var några månader sen så är det fortfarande folk här och lämnar blommor och ljus. Sakta rester vi oss upp och jag lägger min arm runt Harrys midja och lutar mitt huvud mot hans varma och trygga kropp. Försiktigt drar han med handen längs min arm och suckar djupt. Jag visste att det var bra för honom att komma hit och få tänka. För mig var det så skönt att få göra lite fint och släppa ut tankarna. 

En ensam tår letar sig ner längs min kind utan att jag tänker på det, men stryker diskret bort den för att inte göra det jobbigare för Harry. 

"Vila i frid Anne." viskar jag tyst när Harry mjukt tar min hand och gör sig redo för att lämna. 

Det här kapitlet är till min bästa vän aka The_Pink_Mermaid som alltid finns där för mig och är mitt mentala stöd när det gäller mina fanfics. Det är också till alla er som läst mina fanfics, särskilt kiss me eftersom den fick 30k läsningar idag och det betyder så mycket för mig! Jag kämpar flera timmar i veckan för att skriva kapitel och det är ett bevis på att hårt arbete lönar sig. 

Tusen tack!