don't let me go | h.s

13

Melissas perspektiv.

"Jag ska åka och köpa något att äta, är det något speciellt du vill ha?" frågar Louis och harklar sig tyst. Jag tittar upp och möter hans blick. Försiktigt skakar jag på huvudet.

"Bestäm du." säger jag och ler försiktigt även fast det är svårt. Han nickar kort och reser sig upp för att lämna rummet.

"Louis?"

Han vänder sig om och möter min blick igen.

"Tack." säger jag tyst. Han ler mjukt och nickar igen innan han lämnar rummet. En djup suck lämnar mina läppar medan jag lägger ner huvudet på sängkanten igen. Vi har suttit i flera timmar under tystnad vilket har varit så skönt. Jag vill inte prata, jag vill bara tänka. Det är det som är så bra med Louis, han kräver inget av mig. Han förstår mig och att jag vill vara ensam med mina tankar tills vidare.

Jag har en dålig känsla över det här. Jag vet att man borde tänka positivt, att allting kommer bli bra. Men jag har en känsla av att det inte kommer sluta bra. Men än så länge är Harry fortfarande här hos mig, och jag behöver det. Hans trygghet och hans närhet. Jag behöver honom.

Mina ögonlock är tunga och det svider så fort jag har dem öppna. Jag har inte sovit på mer än över ett dygn och jag har bara lust att stänga ögonen och aldrig vakna upp igen. Harrys händer ligger i mina och efter en stund somnar jag med huvudet vilandes mot Harrys säng.

...

Huvudet dunkar av trötthet när jag vaknar. Ögonlocken är fortfarande tunga, men jag känner mig inte lika trött längre. Kroppen är också tung, men utvilad. Louis sitter bredvid Harry med blicken riktad ner i hans knä. Den riktas upp mot mig när han märker att jag vaknat.

"God morgon." säger han och ler försiktigt. Jag reser mig upp ur sängen och sätter mig på stolen bredvid honom.

"God morgon." säger jag och besvarar leendet. "Tack Louis för att du är här med mig." viskar jag och lägger min hand över hans. 

"Du behöver inte tacka mig för det Melissa. Jag har sagt det massa gånger. Jag är här för att jag är er vän, tacka mig inte." säger han och tittar upp på mig. 

"Jag vet, det är bara det att alla skulle inte gjort som du." säger jag försiktigt. "Och jag är ledsen över att jag drar ner dig till mitt helvete." 

FÖRLÅT FÖR VÄRLDENS KORTASTE KAPITEL, HAR FÖRSÖKT FÅ IHOP DET HÄR KAPITLET I FLERA DAGAR MEN DET GÅR BARA INTE. SÅ JAG AVSLUTAR DET HÄR OCH SKA FÖRSÖKA FÅ DET NÄSTA TILL ETT BÄTTRE. FÖRLÅT DET HAR BARA INTE VARIT ETT PAR BRA DAGAR FÖR MIG DET SENASTE. ÄLSKAR ER <3