don't let me go | h.s

18

Melissas perspektiv.

Vi springer ner för trapporna med andan i halsen. Vi bestämde att vi skulle ses klockan sju, nu är klockan kvart över sju och vi glömde bort tiden. Mamma har alltid varit noga med tider, helst ska man vara där minst fem minuter innan. Men när vi märkte att klockan var tio över sju tog det oss inte många minuter innan vi bytte om.

Jag försöker samla ihop håret till en hyfsad hästsvans medan våra fötter slår emot de långa korridorerna. Louis fnissar tyst och jag kan inte låta bli att hänga på, det känns skönt att kunna skratta. Att kunna strunta i reglerna och göra sånt vi inte skulle, tappa bort tider, stöka ner hotell och skita fullständigt i vad man ska göra och inte göra. Mamma kommer bli så sur, men jag bryr mig inte. Det får mig att skratta, det får mig glad för första gången och varför ska då hon få förstöra denna stunden?

Hon står och väntar i lobbyn med armarna korsade över varandra. När vi kommer fram till henne ger hon ifrån sig en djup suck.

"Förlåt Mrs Young, vi glömde helt bort tiden." säger Louis ursäktande. Jag tittar upp på honom och försöker hålla tillbaka både leendet och skrattet. Mamma är påväg att säga något men hindrar sig när hon ser leendet på mina läppar.

"Okej, ska vi gå? Och Louis, kalla mig inte Mrs Young är du snäll." säger hon med ett litet leende. Jag förvånas över hennes reaktion, jag trodde att hon skulle bli irriterad och sur över att vi inte passat tiden och särskilt över hur vi fnissade bort det, som små barn. Men när hon såg att jag kommit på andra tankar och att jag för en gångs skull log, kunde hon bara inte låta bli att låta stämningen vara så.

Vi går ut på gatorna och kylan biter snabbt tag i en. Jag drar jackan närmre min kropp och huttrar tyst. Efter att inte ha ätit särskilt mycket på flera veckor känner jag mig inte särskilt hungrig längre, men att få spendera tid tillsammans med Louis och mamma på ett annat ställe kanske är lite skönt ändå.

...

Vi går in till hotellet igen och delar på oss, men både Louis och jag går in på mitt rum igen. Båda två har druckit några glas vin och kan inte låta bli att skratta när Louis råkar riva ner en vas som står innanför dörren.

"Woopsi." säger han och böjer sig ner för att plocka upp bitarna.

"Låt det vara, vi tar det imorgon." säger jag. Han låter det vara och rycker på axlarna innan vi går in för att lägga oss, klockan börjar närma sig midnatt och vi lämnar tidigt imorgon. Båda två börjar dra av sig kläderna och ärligt talat bryr jag mig inte, jag har sett Louis i underkläder tillräckligt många gånger så det spelar ändå ingen roll.

Vi kryper ner på varsin sida av den stora sängen och släcker lamporna. Det kalla täcket känns skönt mot huden och för en gångs skull känns det som att jag kommer kunna somna utan att gråta mig till sömns. Det är första kvällen sen jag hittade Harry vid bänken, och det känns så konstigt. Är tårarna slut nu? Är det nu som jag ska börja jobba mig framåt och försöka känna mig glad igen?

"Godnatt Melissa." säger Louis tyst.

"Godnatt Louis, sov gott." viskar jag och blundar mjukt. Jag blundar inte för att stänga inne tårarna, jag blundar för att jag känner mig lugn för en gångs skull. Det gör fortfarande ont, så helvetes jävla ont. Men jag har bestämt mig. Harry vill att jag ska vara lycklig, och jag ska bli lycklig för honom.

Tillsammans ska vi vara lyckliga, men på två olika platser tills vi ses igen.

Glöm inte att rösta och glöm inte att jag älskar er <3