| Undercover agent - 0023 (svenska) |

~ Kapitel 11 ~

De djupa ögonen som tillhör en kille, kortare och yngre än mig, borrar sig in i mina. Dom bara gör det. Inget jag kan kontrollera över.

"Ehm.. Är Maddie här?" Frågar han och avbryter min stirrning.

Han tittar först upp och ner på min kropp, vilket leder till att jag håller handduken runt mig ännu hårdare. Sen lutar han sitt huvud åt sidan och tittar in i lägenheten i ett försök att se Maddie. Men jag tror hon inte är där...

"Hej." Säger en röst bakom mig.

Jag hör att det är Maddie. Det är väldigt tydligt. Hon har en så skarp men ändå mjuk röst.

"Hej." Svarar killen framför mig.

Maddie tränger sig förbi mig i dörröppningen och kramar sedan om killen.

"Claire. Aaron... Aaron. Claire." Säger Maddie.

Jag nickar.

Han stirrar på mig med en skarp blick. Sen tittar han på Maddie och skapar ett gulligt leende.

"Kom in." Säger Maddie till honom.

Jag backar in i lägenheten. Jag kommer på att mina kläder ligger kvar i badrummet, så jag går först dit, och sen vidare till mitt rum. Väl framme stänger och låser jag dörren. Sen plockar jag fram rena kläder, låter handduken falla till golvet, drar på mig underkläderna, och sen samma par jeans men en annan tröja. Denna gång ett korallfärgat linne. Sen "torkar" jag håret med handduken, borstar igenom håret, och sminkar mig lite grann. Om man är jag kan man inte se allt för ful ut inför främmande folk...
Sen tar jag mig ut ur rummet för att först och främst hänga upp handduken på tork, men sen hälsa bättre på Aaron. Jag går tillbaka till badrummet och hänger upp handduken. Medans hör jag Maddies och Aarons röster prata för fullt. Dom verkar glada. Dom skrattar och pratar ganska högt. Men genast sänker dom sina röster och pratar så jag inte hör vad dom säger. Jag går mot vardagsrummet för det märks att dom är där.

"Den där Claire.." Hör jag en röst säga som tillhör Aaron. "Vem är hon?"

Nu börjar jag lyssna mer noggrant.

"Hon är student. Eller hon pluggar och behövde under tiden någon stans att bo för ett billigt pris." Svarar Maddie.

När jag hör dom prata om mig sådär känner jag en lätt klump i magen sprida sig till en större. Det låter som jag inte är något speciellt när dom säger "för ett billigt pris". Jag låter så simpel. Tråkig. Fattig. Fast när jag tänker efter så betalar dom ju samma pris för att få bo här.
Jag kikar in i rummet och ser dom sitta i varsin stol mitt emot varandra. Dom tittar på varandra och jag kan se det kemiska mellan dom. Dom verkar... Jag sväljer. Kära. Vilket gör mig en aning yr, men jag försöker hålla tillbaka det. Så för att få tillbaka mitt riktiga jag går jag in i rummet och avbryter den harmoniska tystnaden.

"Oh, hej.." Säger Maddie och en lätt rodnad sprider sig försiktigt på hennes kinder.

Jag höjer ena handen som en tillbaka hälsning, medans Aaron ger mig en irriterad och upprörd blick. Det är något med honom som stör mig. Något med honom jag inte gillar. Eller så är det snarare han som inte gillar mig.

"Lite bättre förklaring.. Det här är Aaron. Han bor en våning under oss. Han och jag har känt varandra länge och är ganska tajta.."

Och med det avslutar hon meningen för stunden.
Jag nickar förstått och försöker mig fram med ett leende, men Aaron besvarar det med raka motsatsen.

"Men.. Börjar jag och slår mig på låren. "Jag tror jag ska lämna er ifred."

Jag går ifrån dom till mitt rum. Jag låser efter mig, och plockar fram min dator ur min resväska som jag nästan glömt att jag packade. Jag fäller upp skärmen och startar den. Inget batteri... Jag plockar därmed fram laddaren och kopplar in den i första, bästa eluttag. Sen in i datorn. Nu loggar jag in och tittar på ikonen "mail". 182 missade mail. Jag trycker snabbt på ikonen och ser vem de flesta mailen är ifrån. Joe. Det överflödar mail från honom, och alla är i samma tema, så jag antar att han helt enkelt skickat samma mail flera gånger. Jag trycker på ett av mailen och tittar noga på temat. Avbrutet, står det. Sen läser jag mailet. Det första som står är att jag ska läsa snabbt på grund av att alla mail, oavsett hur många avsändaren har skickat, kommer försvinna och aldrig kunna hittas med någon ip-adress eller annat. Det för säkerhetens skull. Så jag läser snabbt och innan jag vet ordet av det har jag läst klart och memorerat allt. Sen försvinner mailet, och alla andra Joe har skickat med samma tema. Bara dom. För att vara helt säker kollar jag på "utkast". Inga mail där. Det som stog gällde alltså. Bra.

Jag reser mig upp ur positionen jag sitter i just nu. Sen kommer jag på en sak jag skulle fråga Maddie.
Jag går ut ur mitt rum och tillbaka till vardagsrummet. Utan att titta först för att se vad dom gör går jag rakt in i rummet och avbryter dom i en djup konversation. Jag ser att Aaron gråter, och att Maddie försöker trösta honom med en kram. Diskret försöker jag ta mig ut ur rummet men Maddie märker mig och tittar upp från att ha blundat. Direkt mimar jag ett förlåt och får en nästan arg blick tillbaka av henne.
Jag vet inte riktigt om jag kommer trivas här...

| • | • | • | • | • | • | • | • | • | • | • | • |

Hej. Just nu har jag tråkigt