| Undercover agent - 0023 (svenska) |

~ Kapitel 2 ~

"Nicole!" Hörs en röst ropa från korridoren jag går i, men jag ser inte någon.

Plötsligt dyker en kropp fram från höger långt fram i korridoren. Jag kan se konturerna av personen, men det går inte tyda vem det är pga solens ljus som strålar in genom fönsterna från vänster.

"Ja..." Ropar jag tillbaka.

Jag tror det är Mr.Smith, även så kallad Christian (Chris) av oss som står honom ganska nära. Där räknas jag med eftersom han är lärare, och jag står nära alla lärare jag studerar hos.

"Vad tog sån tid?" Frågar rösten som jag nu kan säga komma ifrån Chris.

Precis som jag trodde...

"Ehm..." Mumlar jag.

Nu måste jag verkligen komma på en bra anlednning. Fast tog det verkligen så lång tid? Vem bryr sig...

"Kvinnliga själ." Säger jag med en tveksam röst.

Jag biter ihop tänderna och går förbi Chris. Jag hör hans skor dunka mot golvet vilket betyder att han kommer efter. Han harklar sig.

"Förlåt." Säger han när han kommit fram till mig och går nu vid min sida.
"Förlåt för vadå?" Frågar jag.

Vad menar han?

"För att jag frågade." Säger han som om det skulle vara självklart.

Åh! Vad dum jag är. Jag kan inte uppföra mig sähär... Jag måste bete mig som en agent, men ändå inte råka visa något "hemligt".

"Gör inget." Svarar jag kort medans vi går tillbaka till klassrummet.

***

Jag springer ut från klassrummet, med alla mina saker i händerna, mot mitt skåp, med kjolen alldeles för långt upp. Enligt mig... Nu är jag framme vid skåpet och öppnar det. Jag slänger in mina saker, och tar på mig min tunna sommarjacka med tanke på att det är maj, snart juni. Jag drar ner kjolen snabbt och låser mitt skåp.
'När jag kommer fram till huvudhuset kommer jag byta om så fort som möjligt.' Lovar jag mig själv. 'Och jag kommer aldrig mer använda denna kjol.'
Jag joggar mot skolans huvudingång slår upp dörrarna, och går rakt fram i riktning mot huvudhuset som bara ligger fem minuter härifrån, med moped. Jag låser upp min svarta moped som jag haft så länge jag kan minnas. Den har varit med om mycket, men håller fortfarande. Därför har jag behållit den.
Jag gasar på men självklart behöver det bli rött vid första rödljuset. Jag suckar men ser att det ganska snabbt blir grönt. Då gasar jag på för fullt.
Som tur är har jag bara en lektion kvar, och den slutar ca kvart över fyra, så tekniskt sett borde jag hinna till mitt uppdrag i tid. Och nu har jag lång rast också. Konstigt nog... Oftast brukar vi bara hinna lämna våra saker i våra skåp, ta våra andra, och gå till nästa lektion, men nu hade vi hela tjugo minuters rast.
Jag tror jag inte har sagt så tydligt vad det är för ställe som vi kallar "huvudhuset". Man kanske hör det på namnet, men det är iallafall huset där vi tränar oss, där alla viktiga möten är, där allas kontor finns osv, ni fattar. Men vi brukar förkorta namnet på detta ställe för "HH" eller "MTU"
(möte-träning-uppförelse).
Nu är jag utanför HH/MTU, parkerar min moped och låser den.
Jag går fram mot dörrarna som öppnar sig automatiskt av sensorer. Jag kliver in i byggnaden och ser mig omkring. Inte vet jag varför, eftersom jag har varit här i så många år och känner till allt på detta ställe. Det jag ser är iallfall några stora blommor/plantor till både höger och vänster om mig, och rakt fram i mitten av det stora rummet med högt tak är disken/ receptionen. Efter disken finns det toaletter och ett café (fortfarande rakt fram), två hissar, och två trapphus. En hiss och ett trapphus till höger, och en hiss och ett trapphus till vänster.
Först vid disken visar man sitt "leg", eller kort, där det står information om sig själv och en bild på sitt ansikte, sen i hissen tittar man in i en kamera som skannar ens öga. Om det blir grönt väljer man sen om man vill upp (till alla kontor och rum där alla möten är), eller ner (till träningshallarna. Det finns en simbassäng, boxningsrink, boxningssäckar, gym, idrottshall, stor yta för att springa, hoppa, klättra osv. Sen finns det också omklädningsrum med bastu, duschar och fler toaletter. Det är rätt så fräscht, för att vara en enda stor idrottsplats.
Nu ska jag upp, så jag låter mitt öga skannas och sedan trycker jag på 10:e, och högsta våningen. När jag kommit upp är det ännu en säkerhetskontroll. Nämligen att en röst spelas upp genom högtalare och man ska förklara vad ordet/meningen betyder, och det är bara sånt som vi agenter har lärt oss. Hissen ser ut som en helt vanlig hiss, pga att om någon fiende på något sätt skulle ta sig in (vilket är 99% omöjligt), så kan dom inte se våra kontor, utan dom ser bara en helt vanlig hiss, med andra ord: inga fönster finns i hissen. När jag förklarat ordet som rösten bad mig förklara så kommer jag in.
När jag stigit ur hissen går jag åt höger. Där är ännu en disk. En kvinna som heter Miranda har uppgiften att sitta där och se till vilka som kommer och går. Jag nickar åt henne och hon nickar tillbaka. Sen fortsätter jag rakt fram mot ett rum. På dörren står det: Nicole Russell.
Mitt kontor.
Jag pillar efter min nyckel som sitter fast på min kjol och öppnar sedan min dörr. Åt vänster i mitt kontor har jag en svart kontorsstol, ett långt, vitt bord med en dator (framför stolen), och massa pennor i pennburkar. Åt höger finns en vit bokhylla med böcker, olika souvenirer, och små tavlor i, och rakt fram ett stort fönster med en svart soffa framför. Väggarna är vita precis som i alla kontors rum, men jag själv har dekorerat mina med tavlor. Mitt på golvet har jag en vit, rund och fluffig matta. För att inte få den smutsig måste man ta av sig sina skor och därför har jag ett skoställ på golvet och fastskruvade krokar på väggen (för jackor) direkt till vänster. Det finns dessutom lådor som är fastskruvade i mitt skrivbord. Där i har jag massa småprylar, som papper, fler pennor, sudd, nycklar, småpengar, och andra oviktiga saker.
Jusste! Höll på att glömma. Min soffa kan man väckla ut till både en bäddsoffa, och öppna som en stor låda, fast där har jag kläder så man kan kalla det för garderob.
Jag öppnar min "garderob" och tar ut ett par svarta träningsbyxor, ett rosa linne, och en vit adidas kofta med svarta ränder på ärmarna. Jag har på mig tränigskläder för min sista lektion är idrott.
Okej... Du kanske inte fattar varför jag har idrott på universitetet. Och det gör inte jag heller, för man är ju där för att lära sig och få en bra framtid, men tydligen satte dom in ett idrottspass i mitt schema, vilket ändå är bra eftersom det var ett av mina favoritämnen i grundskolan, och det är bra för ens hälsa att röra på sig ofta.
När jag klätt på mig går jag till min chef, Joe's kontor (även kallad mr.Dyer, mr.D eller 0012). För att komma till hans rum går man rakt fram från att ha gått ut ur mitt rum, eller direkt år höger efter hissen.
"Joe" föredrar jag mest att kalla honom för. Jag gillar inte särskilt de olika kallelsenamnen vi har, utan jag föredrar som sagt att kalla mina kollegor deras riktiga namn, om det inte gäller under ett uppdrag förstås. Samma gäller mig. Jag gillar mest att bli kallad mitt riktiga namn.
Jag står nu framför den stängda och svarta dörren som leder till Joe's kontor. Jag höjer handen och knackar tre gånger med mellanrum. Då vet han att det är jag.

"0023." Hör jag honom säga från rummet bakom dörren.

Jag öppnar hans olåsta dörr och ser honom sitta på en kontorsstol framför sitt långa bord som är i samma färg som dörren.

"Du kallade på mig." Börjar jag och ser in i hans bruna ögon som matchar så bra till hans brun-svarta hår.

Han är som Chris. Lång, smal men ändå vältränad.

"Det är ett uppdrag du blivit kallad till. Ett uppdrag som inte är likt något du gjort tidigare. Du ska ta reda på vem eller vilka som är skyldiga till detta brott."

När han avslutat meningen ger han mig pappren med information om uppdraget.

"Nicole. Detta är ett väldigt viktigt uppdrag. Du får inte göra bort dig, uppfattat?"

Han säger det allvarligt. Det betyder att jag också måste göra det. Jag tar alltid mina uppdrag seriöst, men denna gång är det tydligen extra viktigt.

Jag nickar och tackar för papprerna innan jag går ut ur hans rum och tillbaka till mitt.
Jag kommer till mitt rum utan att ha läst vad som står på papprerna, men jag vet redan att det är information och inte mycket mer.
Nu hinner jag inte göra något mer, så jag lägger ner papprerna i en av mina lådor som går att låsa och sitter fast i skrivbordet. Nyckeln har jag inte på det mest optimala stället. I en av mina pennburkar på bordet...
Innan jag ska stänga lådan läser jag en del av rubriken.
"Brott angående mord."

~| ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ |~

Nu fick ni veta ganska mycket, så jag hoppas inget rörde till sig i era huvuden... Men om ni tycker det blev rörigt är det bara att fråga frågor i kommentarerna.
Tack för att du läste!
I nästa kapitel kommer en bild på Joe...
Chao❤