| Undercover agent - 0023 (svenska) |

~ Kapitel 4 ~

Tjugioåtta, tjugionio, trettio.

Äntligen klar med armhävningarna.
Nu är det bara sit ups kvar.
Har gjort upphopp, sit ups, och armhävningar, och nu är jag på det tredje och sista varvet.
Framför mig ser jag flera som kämpar så tårarna rinner (uttrycksvis), men det är ändå en ganska stor massa som bara sitter där och latar sig.
Jag glömmer bort att arbeta men kommer på mig själv efter ett tag.

"Sit ups nudå..."

***

"Nicole! Bra jobbat!" Hör jag Chris ropa bakom mig när jag är påväg att åka till HH.

Jag är stressad, så vill helst inte prata, men ändå inte dissa min vän. Så jag vänder mig om och ler litegrann.

"Tack." Säger jag medans jag fortsätter gå mot trappan vid läktaren.

Han kommer efter och går bredvid mig uppför trapporna och mot skolans ingång. Varken han eller jag säger något.
Till och med vänner kan ha stela stunder, och det här är definitivt en av dom...
Jag går mot mitt skåp och han är fortfarande med.
När jag öppnar skåpet knackar han på min axel.

"Du var verkligen duktig." Säger han och ler. "Jag visste inte att du var intresserad av idrott."
"Tack." Säger jag ännu en gång. "Jo. Jag har alltid hållit på med idrott, och gillat det. Ända sen jag var liten faktiskt."

Chris nickar förstått.

"Ehm. Jag måste tyvärr gå." Säger han.

Bra. Tänker jag.

"Hejdå." Säger han och går ifrån mig.
"Hejdå." Säger jag tillbaka men jag är nästan helt säker på att han inte hörde.

Jag tar snabbt mina saker från skåpet som jag måste ha med mig, och börjar skynda ut från skolan till min moped.

Jag springer så fort jag kan. När jag kommit fram låser jag upp mopeden och lägger alla mina saker i ett fack.
Jag hoppar upp på mopeden, och det första jag hör är ett plingande som betyder... "Måste tankas"...
Ååh! Glömde helt bort det!
Men mer tänker jag inte, för det enda jag gör är att köra mot första och bästa bensinstation och tanka min moped så snabbt som möjligt.
Såklart behöver stationen ligga en bit bort från HH, men den är bättre än ingen alls eftersom jag säkert behöver mopeden senare i mitt nya uppdrag.

***

Jag svänger med en fulltankad moped mot HH. Sista svängen innan jag är framme.
Det finns ett ställ för cyklar utanför byggnaden. Där parkerar jag min moped som jag alltid brukar göra.
En stor klocka hänger på byggnaden som det brukar göra vid skolor. Jag tittar på den och ser: "16.27". Jag andas ut och känner lugnet i kroppen. Innan jag går in i huset låser jag mopeden och tar ut mina saker jag hade i den.

Hissen tar mig upp till högsta våningen. Den scannar mig och jag blir godkänd. Bla, bla, bla... Ni kan den historien.
När hissdörrarna har öppnats går jag direkt till Joe's kontor. I tränings-kläder och alldeles svettig. Han vet att jag har varit i skolan, så för honom är det nog inte så konstigt att se mig såhär. Och dessutom är han och jag lika bra vänner som jag och Chris, om inte mer, med tanke på att jag och Joe har känt varandra i princip hela livet. När jag föddes var han redan två år gammal, så nu han är 27. Han har alltid varit på min sida efter att mina föräldrar dog i en olycka under ett uppdrag. Dom var också agenter, men det fick jag först reda på vid trettonårsåldern, då dom tyckte att jag var tillräckligt stor för att förstå vad det innebar att vara agent. Dom dog som sagt under ett uppdrag när jag var fjorton. Jag kunde inte ta det på ett bra sätt, så jag höll på att ta självmord, men det var då jag kom på vad Joe hade berättat för mig ett par dagar innan om att det skulle bli bra (det där med att mina föräldrar gick bort), att man aldrig ska ge upp, och att jag istället borde leva och kämpa för mina föräldrar. Pga det betyder han väldigt mycket för mig.
Man kan säga att alla här är som min familj eftersom jag har fått bo hos vissa peroner tills jag blivit arton och flyttade till en egen lägenhet.
Nu bor jag för tillfället här i stan. Nära till allt. Universitet, jobbet, livsmedelsbutiker, osv. Jag gillar Toronto. Jag föddes och har bott här hela mitt liv, och har heller inga planer på att flytta någon annanstans.

Jag höjer handen och tänker precis knacka men hejdar mig själv. Jag kommer på att jag redan fått all information jag behöver. Jag går till mitt rum och öppnar dörren med min nyckel. Sen stänger jag efter mig och tar fram papprerna jag fick tidigare. Jag börjar läsa.

Brått angående mord:
Det förekom ett mord häromdan (20/5) i Las Vegas, Council Heights Way. Du är antagen till uppdraget att ta reda på mer om hur mordet gick till, vem som dog, och vem eller vilka som gjorde det, genom att bosätta dig i en enkel lägenhet, och leva som "Claire Olsen", student, men som för tillfället jobbar i en matbutik.
Vi har talat med dom som jobbar i butiken och kom "överens" med dom om att du ska göra något olagligt och hamna i fängelse för en viss tid. Under den tiden kommer du säkert få lära känna dina cell "kamrater", och du ska med låg identitet försöka få fram så mycket som möjligt ur dom.
Både i butiken och fängelset finns en av våra agenter som kommer "ta hand om dig" så du kommer in i fängelset osv.
0023, det här är ditt uppdrag. Vi önskar dig lycka till.
/HH

Jag läser vidare på de andra papprerna. Där står det mer invecklat om vem jag ska "spela" och hur jag ska se ut osv.
När jag tittar tillbaka på första meningen och ser att jag ska till Las Vegas tappar jag nästan hakan. Det är typ på andra sidan USA!
Om jag ska vara ärlig känner jag mig en aning spänd inför detta.

~~~

Nu händer det grejer..
Bara så ni vet.. Det är ju två år mellan Joe och Nicole, och han var 27 så då måste hon vara 25, men i ett annat kapitel skrev jag att hon var 24... Jag ändrade på det!
(För er som undrar).
Men tack för att du läste❤❤