| Undercover agent - 0023 (svenska) |

~ Kapitel 15 ~

Jag drar mig listigt ur Alecs grepp om mina händer och sätter dom på hans bröstkorg och knuffar iväg mig. Vad tror han att han håller på med? Ska han bara kyssa mig sådär? Nej. Det ska han inte komma undan med.

"Vad-"

Mer än så hinner jag inte säga för nu går Laura med raska steg fram till mig och är väldigt, VÄLDIGT arg.

"Vad gör du din idiot?!" Skriker hon i ansiktet på mig.

Jag blir stum och får inte fram ett enda ord. Jag försöker men det går inte.

"Du kan inte bara kyssa min kille sådär, vem är du ens?" Skriker hon ännu en gång.

Jag tittar hjälplöst på Alec som är påväg att säga något.

"Idiot.." Mumlar hon tillslut.
"Du. Du säger inte så till min flickvän."

Flickvän? Nu går han för långt. Han har totalt gått över över gränsen.
Laura vänder sig om och stirrar på Alec.

"Ehm. Ursäkta. Vad sa du precis?" Säger hon kaxigt.
"Jag sa, att du aldrig ska säga om det du sa." Svarar han.

Jag hänger knappt med på vad som händer och gör ännu ett försök i att ta mig till min lägenhet, men det går inge vidare då dom börjar skrika ännu mer och plötsligt känner jag en kropp dunka mot min rygg. Snabbt, av en reflex, vänder jag mig om och gör jag ett polisgrepp på personen. Inget jag egentligen borde göra, men nu när dom dragit in mig i det hela har jag fått nog och behövde släppa lös min ilska på någon eller något. Nu blev det Laura. Det var hon som hade backat in i mig, eller vad det nu var hon gjorde, så hon blev mitt offer. Hon börjar skrika av smärta, men jag släpper inte greppet. Inte ännu.

"Släpp mig!" Skriker hon irriterat och smärtsamt.

Jag gör som hon säger och håller sedan upp mina händer i luften som att visa att jag är oskyldig, vilket jag inte är, men jag gör det inte bara för oskyldighetens skull, utan också för att visa att jag inte vill ha mer bråk.

"Rör mig en gång till, och du får stryk." Säger Laura bittert och tittar in i mina ögon.

Sen ställer hon sig upp från golvet och vänder sig om mot Alecs håll.

"Du. Jag kommer inte ge upp. Jag kommer få tillbaka dig, vare sig du vill det eller inte."

Det är det sista hon säger innan hon tar sig tillbaka till sin lägenhet med vingliga ben. Både jag och Alec följer henne med blicken. Men sen vänder han den till mig eftersom det inte finns något att titta på längre förutom en stängd dörr.

"Du, jag är ledsen." Börjar han.

Okej. Jag tar hans ursäkt till att börja med, men lite mer behövs, det räcker inte.

"Jag ljög, men bara för att bli av med henne. Du vet inte vilken psykopat hon är. Du vill verkligen inte bo tillsammans med henne, så jag var tvungen.. Och jag är jätteledsen. Så förlåt, och hoppas det gick bra när duvet, hon flög in i dig." Han betonar ordet "flög" så man fattar att han inte menar just "flög".
"Det är lugnt, och det gick bra. Jag är.. Ganska tålig, så.. Mm, de är lugnt." Svarar jag stelt. "Och jag tar din ursäkt." Säger jag till sist.

Han ger mig ett svagt leende och allt blir tyst. Jag tittar ner i marken vilket han också verkar göra. Ni vet när man hamnar i såna här situationer.. När man har pratat och sen blir allt bara helt tyst. Just en sån situation är jag i just nu, och vet inte vad jag ska göra. Allt är bara så stelt. Ska jag säga något? Eller vad ska jag göra, liksom..

"Såå.." Börjar Alec "Ditt namn?"
"Ni.. Claire."

Opps... Höll nästan på att avslöja mitt riktiga namn.

"Niclaire?" Frågar Alec och ger ifrån sig ett litet skratt.
"Nej. Bara Claire." Svarar jag och ler efter.
"Okej." Han ger mig ett till leende och drar sig sedan i håret.

Sådär som killar typ alltid gör. När dom inte vet vad dom annars ska göra. Eller det känns så iallafall. För inte vet jag. Jag är ju tjej.

"Alec." Säger jag tyst och tittar ner i golvet igen.

Jag ser i ögonvrån att han tittar upp och reagerar på vad jag säger, så jag börjar titta på honom också.
Han tittar frågande på mig och jag vet vad han menar.

"Jag sa bara ditt namn." Börjar jag. "Eller du heter väl så?"

Han nickar till svar.
Jag vrider mig lite till min lägenhets håll. Alec ser mina rörelser och verkar förstå vad jag menar. Att jag måste gå, och att han kanske vill följa med.

"Asså, jag har i princip ingen annan stans att ta vägen.. Men jag vill inte tränga mig på." Svarar han försiktigt.
"Nej, skojar du? Det är ingen fara, och du tränger dig inte på heller, kom bara." Säger jag och öppnar äntligen dörren.

Jag släpper in Alec och går sedan in efter honom.

"Okej, där är köket, toaletten... Äh, du vet ju typ. Jag tror våra lägenheter är uppbyggda på samma sätt." Säger jag.

Han nickar och tittar sig nyfiket runt i först och främst köket. Jag följer efter honom, men när vi kommer till mitt rum går jag in först. Jag låter honom titta runt i mitt rum, medans jag sätter mig på min säng och plockar fram datorn. Jag loggar in och kollar min mail. Fem nya meddelanden. Jag tittar snabbt på rubrikerna och vilka som har skickat dom. Joe, Joe, Joe, Joe, och konstigt nog Chris. Det första jag gör är att öppna ett av Joes mail, som alla har likadana rubriker. Det står:
Information angående nytt uppdrag.
"0023. Du är antagen till ett nytt uppdrag. Det som hände, det med att vi avbröt ditt förra uppdrag, har aldrig hänt förut, och det är heller inte meningen att det ska hända, så vi ber om ursäkt för det. Men vi har en bra anledning, om det skulle ha stört dig att behöva byta uppdrag mitt i allt... Det nya uppdraget handlar om personer i närheten, och du var vår enda agent som var i närheten av platsen uppdraget ska utföras på. Vi satte dessutom in en annan agent som nu har tagit din plats, så det behöver du inte oroa dig för över huvud taget. Ditt nya uppdrag är att hitta den kidnappade Lucas Thomson..."

Sen står det bara massa information om vem jag ska fortsätta leva som, vart jag ska bo, och information om killen, osv. Men inte bara det, dessutom vilken tid och vart Lucas försvann. När jag läser platsen incidenten hände på går mitt hjärta upp i en mycket snabb takt. Platsen Lucas försvann på... Är platsen jag och Maddie handlade på. Exakt samma tid, exakt samma datum, och exakt samma plats. Nu känner jag igen allt. Jag visste jag kände igen namnet... Jag vet vem han är och jag ska hitta den som ligger bakom allt.