=2=

67 4 0
                                        

Lite senare bestämde jag mig för att se mig runt i slottet. Det var fortfarande natt, men jag kunde inte sova. Ju mer jag såg slottet, ju mer såg det ut som det i boken jag läste "Blodets härskarinna". Det såg ut som ett typiskt transsylvanskt slott, med gamla möbler och mörka väggar. Jag gick längst upp i slottet, ända upp på vinden. Jag öppnade den lilla dörren och gick in. Rummet var tomt, inga möbler eller lådor. Det luktade konstigt, blod.
Då såg jag hur Anghel satt i ett hörn med ryggen emot mig. Framför honom låg det en kvinna, men hon låg också med ryggen emot mig.

- Anghel? sa jag förvånat.

Han tittade sig förvånat om. Det rann ner blod från hans mun och det stack ut två vassa huggtänder.

- D-du är en... Va... Vampyr! sa jag chockat.

- Var inte rädd, jag kommer inte bita dig.

Han var en livs "levande" vampyr och han hade dödat kvinnan som låg vid hans fötter. Det rann ner bloddroppar från hennes hals och hennes ögon var stängda.

- Ä-är hon d-död!? sa jag livrädd.

- Ta det lugnt, var inte så fjantig, sa han irriterat.

- Ta det lugnt!?

Hur kunde jag ta det lugnt!? Anghel var en vampyr och hade nyss dödat kvinnan som låg på golvet. Jag försökte andas sakta, in och ut.

- Du har ju nyss dödat en människa! sa jag högt.

- Shhhhhh! Tänk om någon hör dig, sa han snabbt och la handen över min mun.

Jag bet honom i handen och sprang snabbt mot dörren. Men han sprang snabbare än mig och låste den innan jag hann dit. Han stod mot dörren med nyckeln i hans hand.

- Jag vill ut! Snälla döda mig inte, sa jag och backade tre steg.

- Jag ska inte döda dig, eller jo, kanske om du berättar för någon.

- Vet inte ens Vladimir och Sofia om det? frågade jag.

- Jo, de vet om det. Berätta inte för någon vad jag är och berätta inte om för Vladimir och Sofia om den döda kvinnan.

Det lät som en ganska rättvis deal.

- Okej jag lovar, svarade jag.

Han böjde fram huvudet närmare mig och såg hotfullt in i mina blåa ögon.

- Om du bryter ditt löfte blir ditt öde lika som kvinnans, sa han, så passa dig och håll dig undan mina affärer.

Jag nickade sakta som svar.

Han öppnade dörren för mig och jag gick snabbt till mitt rum.
Jag la mig på sängen och kunde inte få ut bilden med den döda kvinnan ur huvudet. Jag trodde att hon inte hade gjort något illa mot Anghel, men det visste jag inte.

Blood LoverOù les histoires vivent. Découvrez maintenant