Blood Lover

=13=

Jag råkade säga att jag älskade något på "Ang" till mina föräldrar, när jag egentligen skulle säga Transsylvanien.

- Älskar du Anghel? frågade mamma förvånat igen.

- Nej, Nej!... Jag skulle säga Transsylvanien och råkade börja säga "Ange att du har fel", som är en bok jag läser, ljög jag.

- Åh jaha! sa mamma och skrattade.

De gick på det, så jag kunde pusta ut.

- Men jag måste gå till badrummet nu, se er gärna runt mer så kommer jag sen, sa jag.

Jag sprang snabbt till Anghels rum och gick in utan att knacka. Han satt på sängen och läste.

- Är det något som händer? sa han förvånat.

- Mina föräldrar tvingar mig att åka hem på söndag.

- Va? Men du sa ju att du skulle åka hem i slutet av sommaren, sa han förvånat.

- Ja, med det går inga flyg tillbaka utom på söndag.

Jag började gråta, så han kramade mig hårt. Jag var så ledsen att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.

- Det måste gå på något annat sätt, sa han fundersamt.

- Jag tror inte det...

- Då rymmer vi väll, sa han.

"Rymma?" tänkte jag.
Jag ville ju inte lämna mina föräldrar, men hellre det om jag gick vara med Anghel.

- Så jag ska bara låtsas att jag ska åka med dem? frågade jag.

- Ja, om du vill rymma med mig.

- Ja, det vill jag verkligen! Men vart ska vi rymma? frågade jag.

- Jag har ett gömställe, där ingen kommer att hitta oss. Det ligger långt inne i skogen, långt bort från alla varulvar och människor.

Jag tyckte det var en bra idé. Jag kunde göra allt, bara jag fick vara med honom.

- Då är det bestämt, sa jag, vi gör det.

Han nickade som svar.

På middagen satt vi alla och åt i matsalen.

- Så Anghel, sa pappa skeptiskt, hur gammal är du?

- Jag ska snart fylla 19, ljög han.

Pappa var väldigt beskyddande när det gällde mig nära killar. Annars brydde han sig nästan aldrig, det var komplicerat.

- Någon fru eller flickvän? frågade pappa.

Jag höll nästan på att sätta maten i halsen.
"Fru?!" tänkte jag skenerat.

- Nej sir, ljög han.

Jag var ju hans flickvän, men det skulle han ju inte säga. Man såg att mamma skämdes lika mycket över pappa som jag gjorde just då.

- Maten var verkligen god! sa jag för att byta samtalsämne.

- Tack, det är ett gammalt familjerecept! sa Sofia glatt.

Efter maten ville mamma prata med mig på mitt rum.

- Jag vet att du inte vill hem och jag önskar att jag kunde göra något, men det kan jag inte, sa mamma till mig.

- Det är lugnt, jag vill åka nu! ljög jag.

- Jaha? Så bra!