Blood Lover

=16=

Jag vaknade en natt av att Anghel la armarna om mig, jag gosade mig in hos honom. Vi låg bredvid varandra i sängen och det var ganska tidigt. Han var varm, varmare än mig iallafall.
Jag undrade vad jag skulle göra för att "leva som vampyr", alltså vad jag skulle kunna. Jag frågade honom och han svarade inte på ett långt tag.

- Du behöver ju inte suga blod av människor, för jag har ett stort lager blod i slottet, svarade han, håll dig borta från vitlök och solljus bara.

- Vad det allt? frågade jag förvånat.

- Det mesta lär du dig med tiden, svarade han och kysste min panna.

Jag somnade sakta igen.

När jag vaknade igen låg inte Anghel bredvid mig längre, han hade gått upp. Jag kollade på klockan och den var 12 på natten. Då såg jag att Anghel stod vid bokhyllan och tittade runt bland böckerna.

- Letar du efter något? frågade jag.

- Nej, jag bara kollar.

Jag gick upp och bytte om till en svart, fluffig kjol, ett grått linne, håliga leggings och svarta knästrumpor.

Anghel gick fram till mig och sa:
- Vad vacker du är.

- Du med, sa jag och log.

Jag sminkade mig lite och borstade mitt hår.

- Vladimir och Sofia är borta i fem dagar, berättade Anghel, de är på en liten tur upp i bergen.

Då knackade det på stora porten, det hördes ända in till oss.
Vi gick snabbt till trappan för att se vem som kommit. Butlern öppnade sakta porten och där stod en lång, vacker kvinna. Hon hade asiatiska drag, knallröda läppar och hennes hår var uppsatt i en "hårbulle". Hon hade på sig en lila, lång klänning med svarta fjädrar som dekorerade den. Runt hennes hals satt det en chocker gjort av någon slags metall, med en svart kristall som hängde ner från den.

Anghel kollade förvånat på henne och frågade:
- Vad gör du här?

- Jag är här för att hälsa på Sofia.

- Hon har åkt upp i bergen, svarade han.

Han såg ganska allvarlig ut mot henne och lite hotfull.

- Jag kan ringa henne och säga att hon ska komma tillbaka, sa han, men det kan ta ett tag innan hon kommer hem.

- Så bra, kan jag stanna här under tiden?

- Ja, du kan sova i gästrummet, svarade han och gick ner mot köket (för att ringa Sofia).

Jag gick ner för trappan och fram till kvinnan. Hon log stort mot mig.

- Hej, jag heter Melina!

- Trevligt att träffas, svarade hon glatt, jag heter Amanda. Jag är en gammal vän till Sofia och var förlovad med Anghel en gång i tiden.

"Förlovad? Det har Anghel aldrig sagt att han varit..." tänkte jag förvånat.

- Jag är Anghels flickvän, sa jag, det är därför jag bor här, om du undrar.

- Du ser lite väl ung ut, sa hon lite surt.

Jag visste inte riktigt om hon tyckte om mig eller inte, hon lät snäll och samtidigt lite elak på rösten.

- Så du är vampyr, sa hon, du var en människa förut, eller hur?

- Ja, hur visste du det?

- Jag har en... Vad kan man kalla det?... Gåva, svarade hon kaxigt.