Blood Lover

=5=

Nästa dag satt jag i trädgården med Sofia. Solen sken och fåglarna kvittrade, det var en sådan där härlig sommardag. Vi satt vid ett bord och drack te. Runt om oss sträckte det sig som en regnbåge av blommor som växte.

- Det är så trevligt att ha dig här Melina! sa Sofia snällt.

- Det har varit kul att vara här med.

- Jag är lite orolig för Anghel, berättade hon, han måste känna sig så ensam.

Jag såg sorgen i hennes ögon. En olycklig mamma var ingen vacker syn.

- Jag kanske kan försöka bli hans vän? flög det ur min mun.

"Varför måste jag alltid säga så dumma saker?!" tänkte jag.
Det var ju solklart att han absolut inte ville vara min vän.

- Åh, skulle du göra det för honom? Du är en så fin person Melina! sa Sofia glatt.

Det kändes bra att få henne att le, det behövde hon.

- Men om du vill vara uppe inatt så kanske du ska gå och lägga dig? sa Sofia.

- Ja, det ska jag.

Jag gick och la mig, jag ville vara uppe på natten med Anghel. Nu när jag sagt det där till Sofia ville jag lära känna honom mer.

När jag vaknade var klockan 9 på kvällen.
"Anghel borde vara uppe nu" tänkte jag.
Jag gick in i matsalen och där satt Vladimir.

- Vet du vart Anghel är? frågade jag honom.

- Kanske på sitt rum, han gick nyss förbi.

Jag gick snabbt till hans rum och knackade på dörren.

- Det är öppet, sa han.

Jag öppnade sakta dörren.

- Hej, sa jag glatt.

- Hej, vad vill du?

- Jag hade bara tråkigt och tänkte liksom... började jag.

- Kom in, avbröt han.

Jag klev sakta in och stängde dörren efter mig.

- Varför försöker du vara med mig? frågade han ointresserat.

- För att jag vill.

Sen sa ingen på ett tag.
"Åh, pinsamt..." tänkte jag obekvämt.

- Har du den där boken du pratade om förut? frågade han lite nyfiket.

- "Blodets härskarinna"?

- Ja den, svarade han.

- Ja, vadå vill du läsa den eller?

Då hörde vi ett högt yl. Det lät inte som en varg, isåfall en väldigt stor varg.
Anghel ställde sig snabbt upp från sängen. Han gick snabbt ut mot balkongen och jag följde efter.

- Stanna här och väck INTE Vladimir eller Sofia, sa han innan han gick ut.

Jag fick stå mot glasfönstret och se han gå ut på balkongen. Då helt plötsligt kom det en stor människoliknande varg, en varulv. Han hoppade på Anghel och han föll ner för balkongen. Han landade hårt mot backen.

- Nej, Anghel! ropade jag oroligt och gick ut på balkongen.

Jag blickade ner mot där han låg. En pöl blod låg under hans huvud och han såg helt medvetslös ut. Då tog varulven mig bakifrån och höll fast mig.

- Anghel, hjälp! skrek jag.

Då vaknade han till snabbt. Han hoppade, nästan flög upp på balkongen.

- Släpp henne! sa han argt.

Hans ögon lyste röda och han visade sina vassa huggtänder.

- Om du ger upp och följer med mig, svarade varulven.

- Släpp henne, sa han igen, det här är mellan dig och mig.

- Okej då.

Han släppte mig och jag kröp snabbt bakom Anghel.
Anghel kastade nästan sin knytnäve i varulvens ansikte, med hög fart. Varulven rev honom snabbt på bröstet, fast det kom inte in under kläderna. Tillslut sparkade Anghel honom hårt i magen och han gav upp.

- Det är inte över, sa han argt.

Han sprang snabbt upp mot taket och försvann.