Blood Lover

=14=

Det var söndag och jag gick upp mitt i natten, när alla andra sov. Jag hämtade väskan jag hade packat och smög in i Anghels rum. Han var också färdig att gå. Jag var ju såklart ledsen över att lämna mina föräldrar, speciellt mamma.

- Det kommer bli bra, sa han tröstande och kramade mig.

Han öppnade sakta fönstret.

- Ska vi flyga dit? frågade jag.

Han nickade och jag hoppade upp i hans famn. Vi flög ut och upp i luften. Jag höll i honom hårt och kollade ner mot slottet som sakta blev mindre ju längre bort vi flög. Vi flög över en massa skog i säkert 3 timmar.

Tillslut var vi framme. Vi landade framför ett vitt, gammalt, hus. På nedre våningen var det bara ett stort kök, men det var vinden som var speciell. På vinden fanns det inga fönster, men ljusslingor i taket. Det stod en stor säng i vänstra hörnet av rummet och en svart hylla i högra. På golvet låg det en grön matta, dom nästan täckte hela golvet.

- Vad mysigt det är här! sa jag, Hur hittade du det här?

- Min kusin bodde här en gång, han bor i ett större hus nu.

- Din kusin? sa jag förvånat.

- Ja. Vladimir och Sofia vet inte om honom, han är ganska "anonym".

Jag som trodde att alla hans släktingar var döda.
Vi började packa upp våra saker. Anghel la sin fiol längst upp på hyllan och jag packade upp mina kläder. Han satt sig bredvid mig och la handen på min kind, sakta kysste han mig länge.

- Vi ska hitta ett sätt att få vara tillsammans, sa han och log mot mig.

- Jag älskar dig, sa jag.

- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig igen.

Nästa natt vaknade jag tidigt i sängen. Bredvid mig låg Anghel, han såg så fridfull ut. Jag la armarna om honom och kysste honom på kinden. Då vaknade han.

- Förlåt, det var inte meningen att väcka dig, sa jag.

- Det gör inget, sa han och log mot mig.

Han kollade på mig länge, men med en lite orolig blick.

- Jag har ljugit för dig, sa han.

- Vad menar du?

- Du blir vampyr om jag biter dig vid fullmåne, berättade han.

Jag satt mig snabbt upp förvånat i sången.

- Varför sa du inte det förut?! sa jag argt.

- Jag ville inte att du skulle göra något dumt, som du förmodligen skulle ångra.

- Men du ljög för mig, sa jag surt.

- Förlåt mig älskling, det var för din skull.

Det var första gången han kallade mig för "älskling" och jag kunde inte låta bli att smälta.

- Jag gör dig till vampyr, sa han, om du verkligen, verkligen vill det.

- Ja! sa jag och kramade honom.