Blood Lover

=17=

Sofia skulle komma tillbaka nästa natt och Amanda skulle sova i gästrummet under dagen.
Jag och Anghel satt tillsammans i vårt rum, vi läste tillsammans.

- Är Amanda också en vampyr? frågade jag.

- Ja, svarade han kort.

- Varför har du inte berättat att du har varit förlovad?

Han kollade förvånat på mig, han visste inte att Amanda hade berättat det för mig.

- Det är inte så viktigt, svarade han.

- Hur kan det "inte vara så viktigt"? sa jag lite argt.

- Förlåt, jag skulle ha sagt något. Jag har bara inte tänkt på det så mycket.

- Jag godtar din ursäkt, sa jag och kysste honom.

Lite senare satt vi i matsalen och åt. Jag och Anghel satt bredvid varandra, medan Amanda satt mitt emot.

- Så hur länge har ni varit tillsammans? frågade hon.

- Jag vet inte riktigt? sa Anghel.

- I ca en månad, svarade jag.

- Trevligt.

Det såg ut som Anghel inte alls ville ha ögonkontakt med henne. Han tittade bara på mig och maten.

- Anghel? sa hon.

Då kollade han på henne.

- Ja?

- Kom du ihåg när vi satt här senaste gången? frågade hon med ett elakt flin.

- Ja.

- Det var tider det, sa hon och fortsatte äta.

Jag undrade vad de hade gjort där senaste gången, jag hade ju ingen aning. Det verkade som att det inte påminde Anghel om något glatt, för att det verkade som att han blev lite irriterad.

- Har Anghel aldrig berättat något om mig? frågade hon mig snällt.

- Nej, sa jag fundersamt, inte vad jag kommer ihåg.

- Nähe, det var ju konstigt. Han kanske inte ville att du skulle veta hur elak han är?

Det såg ut som att Anghel nästan satt i halsen. Han var inte beredd på att hon skulle säga så. Jag visste inte vad jag skulle svara på Amandas fråga.

- Jag tycker att vi pratar om något annat, sa han irriterat till Amanda.

- Ja, självklart! Så Melina, vart kommer du ifrån?

- Sverige, svarade jag.

- Trevligt, jag har alltid velat åka dit! svarade hon glatt.

Jag visste inte om jag skulle tycka om henne eller inte. Hon irriterade Anghel mycket, fast var ganska snäll mot mig.

- Så vart kommer du ifrån? frågade jag henne.

- Transsylvanien, jag bor uppe vid bergen.

- Bor du själv? frågade jag nyfiket.

- Nej, med min man Florin.

Anghel kollade förvånat på henne.

- Så du är gift nu? frågade han henne.

- Ja, lyckligt, sa hon och höll fram sin hand.

På hennes ringfinger satt det en ring med en stor, röd rubin på.

- Är ni förlovade? frågade hon oss.

- Nej, sa jag rodnande, jag är ju lite väl ung.

- Oj förlåt, är det en känslig fråga?

- Nej, absolut inte, svarade jag.

Hon var listig när det gällde hennes frågor.