Like A Shooting Star ~ o.m

Trettiosju

4 Juli 2015

Klockan blir allt mer, när vi la oss var den strax efter 00:00 och nu är den 02:45. Sömnen har aldrig träffat mig. Minnena från detta ställe tar upp min hjärna, får mina känslor att hamna överallt och gör det omöjligt för mig att koppla av. Det har hänt så mycket här, alldeles för mycket. I sovrummet på övervåningen, som jag och Julie alltid sov i, som jag än inte har stigit in i, där utdelades våran första kyss på läpparna. Min första kyss och den fick jag dela med den vackraste tjejen som någonsin gått på denna jord. Vi förlorade våran oskuld till varandra i samma rum, bara två månader efter våran första kyss. Vi har firat min födelsedag här, då jag fyller år mitt på sommaren. Den födelsedagen fick jag ett armband av henne, med en fågel på. Hon förklarade att med det armbandet runt min handled kommer jag alltid ha henne nära mig, även om hon så skulle vara flera timmar vid mig. Det armbandet sitter kvar runt min handled än idag och jag tror nog att jag aldrig skulle ta av det.

Flera minnen snurrar runt i mitt huvud och jag suckar högt, ser på Oscar som ligger på en madrass placerad på golvet. Han sover djupt, det har han gjort de senaste timmarna.

Suckandes sparkar jag av mig täcket och sätter mig försiktigt upp i sängen, låter fötterna möta det svala trägolvet. Långsamt reser jag mig upp, håller blicken på Oscar hela tiden för att konstatera att han fortfarande sover. Jag trippar fram till dörren, tar tag i min hoodie och skjuter upp den lyckligtvis ljudlösa dörren. En sista blick kastar jag på Oscar, försäkrar mig om att han fortfarande sover.

Jag smyger förbi mamma och pappas rum, skyndar mig bort mot altandörren och öppnar den. Den förvånansvärt varma nattluften möter min kropp och jag stiger ut. En av de två vita solstolarna slår jag mig ner i, lutar hela kroppen mot trämaterialet och ser upp mot himlen. Himlen är stjärnklar, visar stjärnor i olika sken. Som de andra nätterna jag tittar på stjärnorna letar jag efter den som skiner starkast, eftersom jag är helt säker på att det är Julie. Hon sken alltid klarast och starkast på jorden, så det är klart att hon gör det på himlen också. I närheten av fullmånen hittar jag stjärnan som lyser starkast och ett leende sprider sig i mitt ansikte.

"Julie." Viskar jag svagt ut i luften och blinkar en gång med ögonen, tappar kontakten med stjärnan en kort stund men finner den snabbt igen. "Förlåt att jag inte kom till dig idag, och förlåt för att jag inte kommer göra det de kommande dagarna heller. Men som du vet så är vi här vid stugan nu, vi åker hem på onsdag. Så jag lovar att åka till dig direkt då."

Jag stryker handen över mina marinblåa pyjamasbyxor och släpper ur mig ett djupt andetag.

"Jag mår i alla fall bättre nu. Sen sjukhuset och allt. Det gör inte lika ont i kroppen längre." Berättar jag även om jag är säker på att hon redan vet det. Men ändå berättar jag, för det känns bra att prata till henne.

"Men jag saknar dig fortfarande, det kommer jag alltid att göra." Jag sluter ögonen, låssas att hon sitter bredvid mig, att hon lyssnar noga på vartenda ord jag säger utan att avbryta. Det gjorde hon alltid, hon avbröt mig aldrig utan lät mig tala till punkt. "Jag vill bara säga förlåt för att jag inte pratar med dig så här längre och för att jag tar med mig Oscar hit, för att jag låter han ta din plats vid vissa tillfällen. Jag gör det inte för att glömma dig, för det vill jag aldrig någonsin göra. Men jag trivs med Oscar, han är läskigt lik dig i sättet och jag behöver någon som dig Julie, och jag tror att jag har Oscar nu. Han accepterar mig precis som du gjorde, han ser inte på mig på ett annorlunda sätt trots att jag berättade om min diagnos. Han lyssnar noga på mig när jag talar och han ser inte snett på mig när jag beter mig som jag gör. Han får mig att må bra och att vara glad. Jag vet att du vill se mig så, så jag försöker att inte känna någon skuld över att jag släpper in Oscar allt mer och mer i mitt liv, men det känns som att jag sviker dig." Jag ser ner från himlen och försöker blinka bort tårarna som bildats i mina ögon, men förgäves. De kommer allt fler och utan att kunna hindra dem rinner de ner från mina ögon, ner över mina kinder.

"Du ko-kommer alltid att vara nu-nummer ett för m-mig. Du kommer a-alltid vara min stö-örsta kärlek Juliette. Ja-jag kommer aldrig kunna äl-älska någon så mycket so-som jag älskar dig." Snyftar jag fram med blicken på stjärnan igen. Men så fort jag yttrat de sista orden lämnar stjärnan sin plats, rör sig neråt i en snabb takt och lämnar ett lysande sträck efter sig. Ett stjärnfall.

Mina tårar blir fler, men byts ut till lyckotårar. För samma stund som stjärnan tindrar till extra en sista gång fylls jag av en positiv känsla, som om Julie besvarar mina ord med att allt är okej. Att allt verkligen är okej. Och jag ler, jag ler stort och äkta. För det är okej.

Jag sluter ögonen ytterligare en gång och fylls av en värme. Tårarna avtar allt eftersom och när de är helt borta öppnar jag munnen igen.

"Det var länge sedan jag sjöng för dig, men jag tänkte göra det nu. För jag har skrivit en låt om dig." Yttrar jag och ler vid tanken om hur jag fick sjunga henne till sömns, eller för att lugna ner henne de gånger hon var ledsen. Hon älskade min röst, det påpekade hon alltid. Hon blev alltid lugn av den och eftersom jag inget hellre ville än att hon skulle må bra sjöng jag gladeligen för henne när hon behövde det, när hon ville.

Jag tar ett djupt andetag och låter min sångröst fylla luften.

"Hey there now
Where'd you go
You left me here so unexpected
You changed my life
I hope you know
cause now I'm lost
So unprotected

In a blink of an eye
I never got to say goodbye

Like a shooting star
Flyin' across the room
So fast so far
You were gone too soon
You're part of me
And I'll never be
The same here without you
You were gone too soon

You were always there
and like shining light
on my darkest days
you were there to guide me

Oh I miss you now
I wish you could see
Just how much your memory
Will always mean to me

In a blink of an eye
I never got to say goodbye

Like a shooting star
Flyin' across the room
So fast so far
You were gone too soon
You're part of me
And I'll never be
The same here without you
You were gone too soon

Shine on! Shine on!
To a better place
Shine on! Shine on!
Will never be the same

Like a shooting star
Flyin' across the room
So fast so far
You were gone too soon
You're part of me
And I'll never be
The same here without you
You were gone too soon

Shine on! Shine on!
You were gone too soon
Shine on! Shine on!
You were gone too soon
Shine on! Shine on!
You were gone too soon"

__

Simple plans låt gone too soon som jag hade med här!