airplanes | f.s

chapter 19

Emilys perspektiv. 

"Emily, tack för att du har stannar här." mumlar Felix och drar in mig mot hans kropp. Han borrar in sitt ansikte mot min hals och drar in doften av mig innan han placerar en mjuk puss mot min käke.

"Sluta säga så, du vet att jag stannar om du vill det." påminner jag honom och vänder mig om för att möta hans ögon. Vi har legat i sängen i säkert en timme och pratat, tittat upp i taket, och pratat igen.

"Jag vet, men en annan människa har aldrig gjort såhär mot mig." säger han och suckar tungt.

Jag sträcker mig fram och lämnar en snabb puss i hans panna. Innan jag hinner reagera har han tagit ett stadigt grepp om mina höfter och vridit om så att han sitter gränsle över mig. Båda två brister ut i skratt och för första gången på flera dagar skrattar han ett genuint och ärligt skratt. Ett så kraftfullt skratt att grannarna skulle kunna höra och så att det fyller hela rummet, till och med lägenheten. Tur att hans mormor inte är hemma, hon skulle tröttnat på våra lyckotjut. Med hans starka muskler och stadiga grepp över mig är det näst intill omöjligt att röra mig. Han sätter händerna i sidorna på mig och hur mycket jag än försöker ta mig ur hans kittlande grepp håller han fortfarande kvar. 

"Felix!" skriker jag i ett försök att återfå luft i mina lungor. "Jag kan inte andas!" tjuter jag. Han kastar bak huvudet medan ett stort skratt lämnar hans läppar, så stort att hans ögon är helt stängda och han tar sig för magen. Jag kastar mig fort bort från hans fängslande. 

"Kom tillbaka!" skrattar han och sätter sig på sängkanten medan han sträcker sig efter min hand. Jag ställer mig mellan hans ben med mina händer i hans. Försiktigt lämnar han små pussar på mina händer vilket får mig att fnissa tyst, som en liten flicka. Jag lägger mina armar runt hans nacke och klättrar upp i hans knä.

"Jag trodde aldrig jag skulle skratta igen." viskar han och tittar ner på i knän. Jag lägger varsamt ett par fingrar under hans haka och lyfter hans blick.

"Hey, titta upp. Din krona faller." ler jag och ett flin spelar sig snabbt ut på hans läppar.

"Din tiara kommer snart falla. Inte ner i marken och gå sönder, utan ner på den mjuka sängen. Jag tänker aldrig ta sönder din tiara." ler han. Jag tittar oförstående på honom. Han tar ett stadigt grepp om mig och reser sig upp fortare än jag hinner reagera. Lika fort vänder han sig om och lägger mjukt ner mig på sängen innan han särar på mina ben och klättrar upp mellan de för att möta mina läppar i en intensiv kyss. Sakta vandrar hans läppar ner längs min hals och bilder från skolavslutningsfesten spelas upp i mitt huvud. Vi har kyssts fler gånger efter det, men inte lika intensivt och sensuellt som nu. Samma känsla är tillbaka, samma känsla som när alkoholen var i mitt blod. Sättet allting börjar snurra och hur han får varenda litet hårstrå att resa sig på min kropp. Min kropp som är helt bortgiven och just nu kontrollerad av honom. 

"Felix." säger jag svagt och drar mina händer genom hans hår. Ett svagt stön lämnar hans läppar och träffar min hals.

"Snälla." kvider jag tyst. Jag vet inte vad det är jag ber efter. Mer. Antagligen mer. Jag vill ha mer av honom. 

"Är du säker?" frågar han, bara några millimeter från mina läppar. Jag nickar otåligt. Jag är säker, det är honom jag litar på mer än någon annan. Han är värd det. Mer än någon annan.

"Säg det, Emily. Jag behöver höra det." säger han flämtandes, andfådd av upphetsningen.

"Jag är säker." andas jag. "Jag litar på dig." lägger jag till. Om han inte redan visste det så måste han få veta det nu. Att det är honom jag litar på och vågar lämna över min kropp och mig själv, kanske det dyrbaraste en människa har, till honom. 

"Bra. Du känner mig, jag skulle aldrig skada dig." svarar han och möter min blick efter en kort kyss. Våra pannor möter varandra medan han söker igenom min blick. Jag nickar kort, det är därför jag litar på honom. Han skulle aldrig skada mig, varken fysiskt eller psykiskt.

"Ta av min tröja." säger han. Mina kalla händer letar sig ner till tröjkanten och drar den sedan över hans huvud och kastar ner den på golvet. 

"Jag gillar attityden." flinar han och möter mina läppar innan han lyfter upp min överkropp och drar av mig min tröja. Hans ögon vidgas för en sekund innan han lägger mitt hår bakom axeln. 

"Du är så jävla vacker." andas han och pressar sina läppar mot mina bara nyckelben.  

Tack snälla ni för alla röster och kommentarer på det förra kapitlet, ni är bäst! 
Fortsätt gärna så ♡ puss