A sixth sense

Grå

"Finn?"
"Finn, hur är det?"
Jag kollade upp på Brooklyn.
"Jag är okej" sa jag kort.
"Du ser inte direkt ut att vara okej..." Sa hon tyst.
"Jag är okej" upprepade jag.
"Hade du en till mardröm?".
Jag blev tyst.
"Finn..." började hon men jag ville inte lyssna.
Jag reste mig upp och gick med raska steg ifrån klassrummet. Jag hörde att hon ropade efter mig men jag ignorerade det och försatte ner mot entrén ut genom dörren och in i kylan.
Snön hade smält under natten och allt såg grått och ensamt ut igen. Precis som jag.
Jag är grå. Mörkgrå. Grå, grå, grå.
Jag har inte alltid varit grå.
En gång i tiden var jag vit. Ett vitt tomt ark som bara väntade på att någon skulle färglägga mig.
Sedan började det med ett grått streck. Sedan ett till. Och ett till. Och de gråa strecken blev till stängsel, som blev till väggar, som vev till murar. Och nu var jag helt grå. Bakom alla murar stod jag.
Ensam.

Jag hade varit hemma i ungefär en timme innan det ringde på dörren.
Det var Brooklyn, såklart.
"Hej" sa hon och log försiktigt.
Jag sa fortfarande ingenting.
"Förlåt för att det tog så lång tid att komma hit" sa hon.
"Kan jag komma in?"
Jag ville fortfarande inte säga någonting, för rädd för att säga fel. Jag klev bara åt sidan och visade att hon var välkommen in. Hon gick in och satte ner sin väska på golvet. Därefter tog hon av sig sina skor, sin jacka och vantarna som jag hade gett henne.
"Jag tog med mig lite saker" sa hon försiktigt och tog upp sin väska från golvet igen.
"Kan vi gå till ditt rum?" frågade hon.
Jag stod stilla en lång stund och bara tänkte. Jag antog att det bara var läxor, men jag kunde inte direkt fösa ut henne ur huset, så jag nickade och vi gick ner till mitt rum.
Vi satte oss på sängen tillsammans och hon tog upp väskan i sitt knä och öppnade den.
"Okej. Först och främst tog jag med mig några bamse-tidningar" log hon och lade fram en hög med säkert 10 tidningar och lade dem bredvid mig på sängen.
"Sedan tog jag med mig papper och pennor. Jag vet att du redan har en massa. Men jag tog med det i alla fall". Hon drog ut en bunt papper och två paket färgpennor. Ett av dem var med tusch.
Färgpennor.
Det var på det sätter jag och Brooklyn var olika.
Hon hade målat sitt papper i färger och jag hade målat mitt grått.
Hon var som solen och jag var månen.
"Jag tog också med mig choklad och lite annat gott, och sist men inte minst..."
Jag kunde först inte se vad det var hon hade tagit ut ur sin väska, men när jag väl insåg vad det var kändes det som att mitt hjärta smälte.
"Hitta Nemo" sa hon glatt och lyste som hela solen.