A sixth sense

Storfot

Resten av veckan hade varit oerhört tråkig. Eller åtminstone en del av den. Den hade börjat rätt bra. Brook hade frågat mig om jag ville träffas på fredag och jag hade såklart sagt att det blev bra. Men det blev det inte.
Eftersom Brook hade skadat handen var hon nu det hetaste ämnet i klassen. Alla ville prata med henne, fråga vad som hade hänt, och hjälpa henne att bära saker. Vi hade knappt pratat något, jag vet att Brooklyn hade försökt flera gånger men det hade alltid kommit någon och ryckt henne ifrån mig.
Så när fredagen kom var jag osäker på om hon fortfarande ville göra något. Jag såg henne i korridoren innan mattelektionen började och jag tänkte precis fråga henne om hon fortfarande stod fast vid våra planer när Sara kom fram till henne och frågade om hon ville följa med på en fest ikväll. Brooklyn såg smickrad ut. Det är klart att det gjorde mig glad att hon var med andra i klassen och hade många kompisar och så vidare - men jag gillade inte att hon spenderade mindre tid med mig. Själviskt nog.
Jag gick därifrån, nu hade jag fått svar på min fråga. Hon kunde inte ses. Hon skulle på fest med Sara.
Jag jobbade hårt under mattelektionen och försökte undvika att titta på Brook. Hon försökte prata med mig men jag sa att jag inte kunde prata för att jag låg efter i matten. Jag ljög. Matte var ett av mina starka ämnen och jag låg alltid före alla andra. Brooklyn visste det, men jag hade ingen bättre ursäkt.
När dagen var slut satte jag på mig mina ytterkläder och lade ner läxorna i väskan och gick ut ur skolan. Jag gick över den grusiga skolgården när jag hörde någon springa bakom mig.
"Antagligen någon som ska med bussen" tänkte jag.
Innan jag han reagera gick Brooklyn bredvid mig och flåsade.
"Varför gick du bara?" Sa hon surt.
Jag stannade upp och tittade på henne.
"Va?" Sa jag monotont.
"Ja. Varför gick du bara? Jag trodde vi skulle göra något idag"
Jag stod där som ett frågetecken och bara stirrade på henne.
"Va?" Sa jag igen.
"Minns du inte att jag frågade om du ville göra något och du sa 'visst, det blir bra'?"
"Jo... Men jag tänkte att..." Jag tystnade. Jag trodde att hon hade sagt ja till Sara. Varför ville hon vara med mig istället för att gå på en av årets bästa fester?
"Du tänkte att..?"
"Jag hörde Sara fråga dig om ni skulle göra något. Så jag trodde att du skulle säga ja till henne istället" menade jag.
"Finn. Jag hade ju redan frågat dig, jag skulle inte säga ja till henne om jag redan hade planer" log hon.
Jag märkte att jag rodnade.
"Kom då" sa jag och började gå och försökte dölja mitt leende.

Jag låste upp huset och gick in och larmade av. Ingen annan var hemma såhär dags.
"Välkommen in" log jag.
"Tack" log hon tillbaka.
Vi tog av oss ytterkläderna och gick in i köket.
"Är du hungrig?" Frågade jag.
Hon skakade på huvudet.
"Jag kan ta ett glas vatten"
Jag tog fram två glas och fyllde dem med vatten och gav ett till Brook.
"Här, var så god" sa jag formellt och hon skrattade till.
Hon hade ett fint skratt.
"Vad vill du göra?" Frågade jag.
"Jag vet inte. Vad kan vi göra?" Flinade hon.
"Spela Wii?" Föreslog jag.
"Visst"
Vi gick in till vardagsrummet och jag satte på vårt Wii U.
"Vad sägs om lite Mario Kart?"
"Jag har aldrig spelat det förut så jag kommer antagligen att vara jättedåligt, men men!"
Jag tog fram två kontroller och satte mig bredvid henne i soffan.
"Okej, så vad gör jag?" Frågade hon.
"Först ska du välja vem du vill spela som"
Förklarade jag och klickade på 'multiplayer'. Jag valde Yoshi, som alltid, och frågade Brook vem hon ville vara.
"Den där storfot saken" sa hon och pekade på skärmen.
"Menar du Donkey Kong?" Frågade jag.
"Visst..." Mumlade hon genant.
Jag hade faktiskt förväntat mig att hon skulle vara bättre på de klassiska karaktärerna. Hon hade trots allt ett frikort till en spelhall.
"Okej, så du håller in den här knappen för att köra framåt, sedan lutar du på kontrollen för att styra. Du kan skjuta föremål med de här knapparna"
Brook såg väldigt förvirrad ut när jag berättade om hur man spelade. Hon frågade flera gånger om hur man gjorde men till slut gav hon upp och sa åt mig att vi skulle starta spelet i alla fall.
Så det gjorde vi. Och till min förvåning, så var hon inte dålig. Inte alls. Hon kom på första plats på alla banor. Till slut lade jag ifrån mig kontrollen med en suck och lutade mig bak i soffan.
"Jag har en känsla av att du har lurat mig" sa jag dumt.
Hon började skratta. "Kanske..." Sa hon och bet sig i läppen för att hålla tillbaka ett leende, men misslyckades.
"Jag tänkte väl. Du kallade Donkey Kong för storfot". Hon började skratta.
"Okej, en bana till?" Log hon.
"Visst" sa jag.
Brook fortsatte att vinna - ända tills sista banan. Jag hade legat tvåa hela tiden och precis när man kunde se mållinjen så blev hon attackerad av ett blått skal som sprängde henne i luften. Jag körde om henne. Jag körde om henne och vann racet.
"Jaaa!" Utbrast jag och slog näven i luften.
"Det där är så orättvist" klagade hon när hon kom femma.
"Skrattar bäst som skrattar sist" retades jag, men fick snart ångra mig.
Brooklyn hoppade på mig och började kittla mig. Så gott hon kunde med bandaget på ena handen.
Jag försökte undvika hennes fingrar och kittla tillbaka men det var nästintill omöjligt. Jag föll på rygg ner i soffan och hon satte sig på mig med benen på varsin sida av min midja och fortsatte kittla mig.
Jag tog tag i hennes handleder och hon försökte genast vrida sig loss. Jag tog tillfället till akt och vände på oss så att jag nu var överst och det var hon som låg ner under mig. Hon gav ifrån sig ett skrik. Jag var Herren på täppan. Det var min tur att kittla henne. Jag började röra mina fingrar längst hennes sidor och förde ena handen upp till hennes nacke. Hon vred sig av skratt och försökte putta av mig.
I ett desperat försök att få mig att sluta drog hon i mina armar och jag tappade balansen. Jag föll framåt och hann precis ta emot mig när våra ansikten bara var några centimeter ifrån varandra.
Jag stirrade chockat in i hennes ögon som stirrade tillbaka på mig och kände mig plötsligt helt lugn.
Jag flyttade blicken ner till hennes läppar. Hon slickade sig om dem och gnagde lite på sin underläpp.
Det pirrade till i magen. Det var som i spelhallen. Var vi påväg att kyssas?
Jag flyttade försiktigt min hand närmare hennes ansikte och drog försiktigt bort en slinga hår som hade fallit ner över hennes ansikte. Jag lade handen på sidan av hennes nacke och tittade ännu en gång på hennes röda läppar.
Hon gjorde inget motstånd. Betydde det att hon också ville? Att hon ville kyssa mig? Att hon ville att jag skulle kyssa henne? Tankarna snurrade i mitt huvud men jag bestämde mig för att skjuta undan dem och bara göra det.
Jag lutade mig ner och slöt ögonen och så-
"Finn!!! Jag är hemma!!!"
Jag hoppade till och satte mig fort upp. Jag tittade på Brooklyn och jag skämdes något enormt. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag reste på mig och gick ut i hallen för att säga hej till min syster som just kommit hem... Vilket säkert alla i kvarteret visste om efter hon skrikit det.
"Hej Ellie" sa jag och såg att hon hade med sig sin kompis hem.
"Är ni hungriga?" Frågade jag.
"Nej. Vi fixar det" log hon.
"Okej. Ähum... Ellie, Brooklyn är här. Vi går nog ner till mitt rum" sa jag.
Hon log slugt mot mig. "Visst... Vi ska inte störa" retades hon och hennes kompis började fnittra. Jag gav henne en blick som var en blandning av 'haha-jättekul' och 'håll-tyst'.
Brooklyn kom in i hallen.
"Finn, jag stängde av TV:n" sa hon.
"Tack" log jag.
"Hej Brook" sa Ellie.
"Hej" sa Brook.
"Kom. Vi går till mitt rum" sa jag och tittade på Brooklyn. Hon nickade och följde efter mig ner i källaren.