Rodnaden

46 6 2
                                    

Jag såg min omkring på skolgården.

Var är hon?
Vi skulle träffas här direkt efter skolan. Har hon glömt bort det?

"HEJ!".
Ett starkt skrik och ett tryck på mina axlar fick mig att hoppa till. Jag snurrade runt och föll nästan omkull.
Jag blängde arg på Brooklyn.
"Varför gjorde du så för?" Fräste jag. Ett ljuvligt skratt lämnade hennes läppar och jag kunde inte låta bli att skratta själv, fastän jag försökte hålla det inne.
"Du skulle ha sett ditt ansikte!" Utbrast hon.
"Du skrämde livet ur mig" klagade jag skämtsamt.
"Och? Det var ju roligt för mig".
"...jag kunde ha dött" mumlade jag.
Hon knuffade till mig på axeln.
"Äsch, så farligt var det väl inte. Kom nu!"

Jag och Brooklyn hade bestämt att vi skulle träffas efter skolan. När jag hade tvekat en stund - eftersom att det skulle bli första gången vi träffades ensamma sedan vi blev kompisar igen - så blev hon alldeles röd om kinderna. Det var första gången jag hade sett Brooklyn rodna.

Hennes kinder såg lätt rosaröda ut. Som om hon hade varit ute alldeles för länge i kylan.

Jag ville inget annat än att hålla henne varm. Hålla henne vid liv.

"Finn?".
"Öh... Förlåt! Jag är redo att gå om du är det..?"
Hon skrattade och tog tag i min handled och började dra mig mot skolans utgång.
"Så... Vad ska vi hitta på? Ska vi jobbs mer med projektet? Vi borde verkligen få det klart... Annars kan vi väl bara typ... Göra något annat? Jag vet inte vad du hade tänkt dig..." Jag fortsatte bara att rabbla på som en idiot tills hon stannade och tittade oroligt på mig.
"Finn, är du okej?" Skrattade hon.
Den här gången var det min tur att rodna.

A sixth senseTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang