Fallen ängel

17

Jag måste ha somnat för plötsligt vaknar jag då jag känner en tyngd över min mage. Mina ögonlock sluter jag sakta upp. Det är mörkt i rummet men ljuset ifrån månen kastar sig in igenom fönstret och lyser upp det mittersta partiet. Jag kollar över mig och kan inte urskilja det som befinner sig över mig.

" Colden?.. " Viskar jag fram. Jag får inget svar - men sakta lyckas jag börja urskilja vissa saker. Colden sitter grensle över mig och håller något i ena handen.

" Colden vad gör du? " Viskade jag ynkligt återigen. Han svarar inte utan sitter bara och stirrar stumt på mig. Det är då jag upptäcker vad Colden håller i, en kniv. Mina ögon spärrades upp och jag öppnade munnen för att skrika för mitt liv. Men mer hann jag inte då Colden tryckte hårt sin lediga hand över munnen. Jag började sprattla, försökte bita honom i handen och slog vilt med händerna efter hans ansikte. Coldens blick mörknade och ögonen mer hotfulla. Jag lyckades slå mig ut ifrån honom. I instinkt slängde jag mig emot dörren och trevade nästan blint fram över golvet. Colden var snabbt efter och tog tag i mig. Han drog mig tillbaka och tryckte sin hand emot min mun. Han tryckte upp mig mot väggen och såg mig djupt i ögonen. Jag upptäckte mig själv med att ha börjat gråta. Det började bli svårt att andas och näsan var alldeles snorig. Jag försökte dra bort hans hand och kunde knappt hålla mig uppe längre. Benen började vika sig under mig och jag var bara några sekunder ifrån att falla ihop. Något nytt skapades i Coldens ögon - något som jag aldrig sett förut.

" Förlåt mig Aria... " Han slängde undan kniven. Tog bort handen och höll om mig hårt. Jag knuffade fort undan honom med tårar rinnandes nerför mina kinder.

" Du är sjuk! " Skrek jag men orden verkade brytas. Colden såg tomt på mig och sa inte ett ord.

" Jag måste härifrån.. " Fortsatte jag och började backa. Colden släppte inte blicken ifrån mig.

" Låt mig få förklara.. " Försökte han med en alltför lugn ton. Jag skakade hastigt på huvudet och torkade bort mina tårar som vägrade sluta rinna.

" Du försökte.. " Ett djupt andetag. " Mörda mig? Hur kan det ens finnas en förklaring? Varför kan jag inte förmå mig själv till att skrika efter hjälp och.. Och.. " Där bröt det. Jag knäcktes helt. Mina ben vek sig under mig och jag föll ner på golvet. Andetagen blev tyngre och luften verkade inte riktigt ta sig ner till lungorna. Jag kippade efter luft och kände hur jag blev omfamnad. Colden hade slängt sig ner på golvet och dragit upp mig i sin famn. Samtidigt som han försökte lugna ner mig. Hans röst lät så avlägsen.

" Aria, andas.. Jag är här, förlåt. Du kommer klara dig, jag lovar ängel.. " Det var det sista jag hörde innan det mörknade framför ögonen och Coldens röst försvann långsamt iväg.

Jag vaknade sakta och slöt upp ögonlocken. Jag såg mig omkring i rummet och jag befann mig inte hemma och inte i vandrarhemmet. Rummet hade kolsvarta väggar och inga tavlor. Golvet verkade se ut att vara grått. Rummet var annars väldigt tomt förutom sängen som jag låg i. Paniken slog till mig som en örfil och jag var snabbt uppe på benen. Jag kikade ner på mina kläder och upptäckte att jag bara bar en alldeles för stor t-shirt. Försiktigt tog jag mig upp ur sängen och gick emot dörren. Jag tvekade på att öppna den men tillslut gjorde jag det. Det var kolsvart utanför och jag kisade ut i mörkret. Försiktigt tog jag ett steg ut och sedan ett till. Jag trevade blint med händerna framför mig. Plötsligt nuddade mina fingertoppar något och jag drog fort tillbaka dem igen. Jag samlade på mig mod och drog fingertopparna över föremålet. Något stämde inte riktigt. Föremålet rörde sig. Det var ingen möbel utan en människa. Jag skrek till och sprang emot rummet. Människan tog tag i mig innan jag hann in i rummet och slog igen dörren. Det blev ännu mörkare och jag kunde inte se något.

" Aria? " Sa någon lågt. Jag kunde inte tyda rösten och rynkade enbart på pannan. " Du kommer inte minnas detta, du kommer inte minnas natten med Colden, du kommer inte minnas att du fått skjuts av honom. Du kommer inte minnas att allt detta ens har hänt. Sov gott ängel. " Med det sagt blev jag genast trött och sjönk in i en djup sömn.