Fallen ängel

16

Jag kände inte igen mig på grusvägen som vi körde på. Det hade börjat regna rätt ordentligt och det klingade när dropparna träffade bilen. Colden sa inget och verkade inte ägna en enda blick åt mig. Istället för att sitta och granska honom vände jag blicken utåt emot den täta skogen. Synen gav mig kalla kårar. Jag hörde hur Colden började svära dovt och hur bilen saktade ner. Min blick fokuserade på honom återigen och bilen stannade.

" Helvete, sitt kvar här så ska jag kolla vad som hänt. " Han klev ut ur bilen och drog upp huven. Tystnade hängde tungt i luften. Någon minut senare drog Colden ner huven och hoppade in i bilen.

" Dåliga nyheter, " sa han, ", något med motorn är fel. Men de goda nyheterna är att det ligger ett vandrarhem några hundra meter bort. " Han öppnade bildörren. Vara ensam med Colden? Aldrig. Men att vara ensam i en skog, i en bil som inte fungerar. Det skrämmer mig ännu mer. Jag drog upp min luva och höll jackan tätt emot min kropp.

" Då går vi då. " Sa jag och hoppade ut ur bilen. Regnet öste ner och jag sprang efter Colden som redan börjat springa.

Vi kom fram till vandrarhemmet och det såg inte så lockande ut direkt. Fasaden var gammal och lite förfallen precis som verandan. Det lös i några fönster - de andra var kolsvarta eller hade gardinerna fördragna. Både jag och Colden var dyngsura och tillsammans gick vi in. Lampan gav ifrån sig ett svagt ljus och det satt en gammal kvinna bakom disken. Colden drog av sig sin jacka och drog en hand genom sitt blöta hår. Det satt några kusliga tavlor placerade på väggarna och kvinnan såg på mig och sedan Colden.

" Vi vill ha ett rum. " Sa Colden som gått fram till disken. Jag gick upp bredvid honom och krånglade av mig min jacka.

" Jasså, dubbelsäng antar jag? " Sa hon lite vaksamt.

" Varsin! " Instämde jag snabbt och såg hur Colden sneglade på mig. " Vi är inte ett par, bara vänner. " Jag såg hur Colden flinade roat och det fick mig att himla med ögonen.

" Tyvärr vännen, finns bara dubbel. " Hon fingrade smått på sitt pärlarmband som satt runt hennes handled. " Hur länge stannar ni? "

" Vi ger oss av imorgon. " Sa Colden och plockade fram några sedlar. Kvinnan nickade och tog en nyckel ur ett skåp och gav den till Colden. Han gav henne sedlarna och räknade ihop dem.

" Hoppas ni kommer trivas. " Sa hon och Colden gick uppför en knarrig trappa med mig efter. Vi gick igenom en korridor med några ynka lampor. Vissa blinkade till ibland och en rysning gled uppför min ryggrad. Colden stannade framför en dörr och tryckte in nyckeln och vred om. Dörren gled smidigt upp och vi gick in. Rummet var litet och trångt, lite smutsigt och fönstret stod på glänt. Colden verkade ha läst mina tankar och stängde fönstret. Han vände sig sedan om emot mig och såg länge på mig.

" Du är väldigt blöt. " Sa han och såg road ut.

" Det är jag fullt medveten om. " Sa jag. Han tog ett steg närmare och jag ryckte till.

" Du fryser. "

" Det är inte sant. " Men jag ljög, jag frös faktiskt. Det var kallt i rummet och att jag är dyngsur gjorde inte det hela bättre.

" Du ljuger. Du skakar och du är alldeles blek. " Han stod framför mig nu och tog sakta av mig min jacka och hängde den på kroken. Mitt linne klibbade emot min nakna hy. Droppar ifrån mitt hår gled nerför ryggen och tinningen. Vi stod där en stund och såg bara in i varandras ögon. Colden placerade sin ena hand över min kind och smekte lugnt med sin tumme över mitt kindben. Inombords skrek jag att jag skulle knuffa bort honom, hålla mig på avstånd. Men det gick inte, för en annan del av mig ville att han skulle stanna. Colden placerade långsamt sin andra hand emot min svanskota och förde mig en aning närmare. Jag fuktade mina läppar fort med tungspetsen. Han lutade sig inåt så våra läppar hade ett litet mellanrum ifrån varandra. Han hade slutna ögon och just då upptäckte jag att han hade långa ögonfransar. Precis när våra läppar skulle kolliderar avbröt jag det.

" Detta är fel Colden. " Viskade jag fram. Han hade fortfarande slutna ögon och något som lät som en suck lämnade hans läppar.

" Aria, du måste börja våga mer. Det är som att hindras ifrån att göra något fantastiskt - som du kommer ångra att du missade. " Hans andedräkt puffade lätt emot mina läppar.

" Så att kyssa dig är fantastiskt? Som jag kommer få ångra att jag missade? " Han drog på munnen och bet sig synligt i underläppen.

" Du kan redan svaret på den frågan. " Sedan hände det. Colden kysste mig. Inombords bubblade det i magen och jag slöt ögonlocken samtidigt som jag la händerna om hans nacke. Jag fick smått ställa mig på tår för att nå upp till hans längd. Våra läppar gled ifrån varandra men vi behöll avståndet vi hade emellan oss. Jag stod nästintill tryckt emot honom och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varann. Det var sant, jag hade ångrat det där. Tanken att jag ville kyssa honom igen gnagde inom mig. Hade jag verkligen sjunkit såhär lågt? Innan skulle jag inte ens kasta en blick åt en kille, definitivt inte en kille som Colden. Han var långt ifrån ' boyfriend material '. Men han hade någon märklig lockelse som fick mig att dra mig emot honom automatiskt.

" Nu har du inget att ångra. " Mumlade han och lutade sin panna emot min. Fortfarande med slutna ögon.

" Jag kommer att ångra detta. " Sa jag. " När jag väll vaknar upp till verkligheten igen och lämnar den här fantasivärlden. "

" Låt oss stanna kvar i fantasivärlden lite till isåfall. " Han öppnade ögonen och såg djupt in i mina. Sedan kraschade hans läppar återigen mot mina, mer ivrigare och desperata. Han backade bakåt med mig, satte sig ner på sängen och drog med mig ner i hans knä. Jag la armarna om hans hals istället och tryckte mig närmare honom. Vi avbröt våra intensiva kyssar och såg in i varandras ögon.

" Detta är så fel. " Sa jag en aning flåsande. Colden låg smått och nickade lätt på huvudet.

" Men ändå så rätt. " Sa han och la sig ner på rygg på madrassen.

__________
Snälla alla "spökläsare" kan ni inte åtminstone rösta och kommentera? Det motiverar mig så otroligt mycket och skulle betyda guld.
Älskar er♡
- Vilma★