Fallen ängel

20

Jag trummade med blyertspennan emot min käke. Tänk Aria, tänk. Anteckningsblocket framför mig var nerklottrat. Jag sneglade ner blocket, egentligen borde jag skriva ner talen ifrån tavlan. Noggrant läste jag vad jag klottrat ner.

1. Det var mannen med masken,
Vem är han? Vad vill han mig.
2. Killen i mina mardrömmar som också finns i verkligheten och har dragit in mig i en städskrubb.
3. Colden
4. Jag är en paranoid ungdom som håller på att bli galen.

Jag kollade upp ifrån klottret när en konstig och obehaglig känsla stack till i märgen. Blicken svepte över rummet och jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn. Blicken fortsatte emot ett stort fönster. En svart bil stod parkerad vid trottoaren och någon stod lutad emot den. Jag kisade smått med ögonen för att få en bättre syn vem personen var. Helt klart en kille, kroppen var alltför maskulin för att kunna tillhöra en kvinna. Min kropp stelnade till när jag upptäckte vem det var. Killen i drömmen.
Jag var som förstelnad, kunde inte röra en enda muskel. Våra blickar möttes och hans blick sände ut en lockande känsla. Gå ut.
Tanken snärjde mitt sinne och jag såg fort på läraren.

" Jag måste gå! " Jag reste mig hastigt och var som förtrollad. " Jag tror att jag kommer spy.. " Ljög jag. Läraren såg förstående på mig och gjorde en gest med huvudet. Jag tackade honom med ett svagt leende och skyndade mig ut ifrån klassrummet. Fortsätt bara gå.. Jag kunde knappt kontrollera mig själv, mina ben förde mig framåt och fort tryckte jag in mina böcker i skåpet. Mina ben fortsatte att röra sig emot huvudentrén. Jag tryckte upp porten och gick emot bilen. Killen flinade lågt, hånfullt. Jag stannade mitt framför honom och det kändes som om jag kunde kontrollera mina ben bättre.

" Hoppa in Aria. " Han drog på sin mun slugt och hoppade in på förarsätet. Jag hoppade in i bilen och förstod inte vad jag höll på med. Jag skulle aldrig hoppa in i en främlings bil! Paniken steg inom mig och jag försökte få min hand till handtaget men ordern ifrån hjärnan kom aldrig fram. Killen gasade på och körde emot skogen. Jag sneglade på honom och bet mig hårt i underläppen.

" Vem är du? " Sa jag med en självsäker ton som misslyckades. Killen såg på mig, log mystiskt och vände blicken emot vägen igen.

" Din värsta mardröm? " Sa han roat. Jag blängde på honom och la armarna i kors.

" Förutom det? Har du ett namn? " Han mötte min blick och såg sedan ut emot vägen igen.

" Ja det har jag, Nathaniel. " Han sneglade på mig och jag rynkade på pannan.

" Det är ett väldigt vackert namn. " Sa jag utan att tänka. Nathaniel skrattade lågt till och nickade sedan sakta samtidigt som han svängde in på en grusväg.

" Jag vet, därför jag kallas Nath. " Han skruvade upp volymen en aning och visslade för sig själv. Jag sneglade på honom osäkert och kunde inte slappna av i sätet. Jag förstod inte hur jag kunde sätta mig i hans bil utan att ens blinka. Egentligen var han en total främling som dyker upp i mina drömmar.

Vi stannade framför ett hus med förfallen fasad och sliten veranda. Det var stora vita pelare vid kanterna på verandan och sedan ett vitt staket som kantade in ytan på verandan. En gång i tiden måste huset ha varit väldigt charmigt och tilltalande. Men nu var det motsatsen till det. Hela huset såg dött ut och gräsmattan var igenvuxen. Huset var stort och såg ut som att en gång i tiden hade den tillhört någon som var rik eller högt uppsatt. Nath klev ur bilen, gick runt den och öppnade dörren åt mig like a gentleman. Jag pressade fram ett flin och hoppade ut.

" Så... " Paus. " Vad gör vi här? " Nath flinade bara och drog upp grinden och gick över den lilla grusgången som gick till verandan. Jag var snabb med att följa efter och såg mig omkring. Skogen som inringade huset såg ut som om den kunde vara i en skräckfilm. Dystert och läskigt.

Nath öppnade dörren och klev in. Det luktade unket och insidan var precis lika förfallen som utsidan. När jag klev in knarrade golvplankorna under fötterna på mig och skapade ett kusligt läte. Nath stängde dörren bakom mig och började gå. Jag stod stumt kvar en stund innan jag tvingade mina ben att gå efter.

Jag kom in i ett vardagsrum där Nath satt ner i en fåtölj. Han nickade i en gest att jag skulle sätta mig och sakta satte jag mig ner på en soffa vid fåtöljen. Dammet åkte ut ifrån soffdynan och fick mig att nysa. I ögonvrån kunde jag se hur ett hånfullt flin placerades på Naths läppar.

" Berätta nu varför vi är här. " Jag såg på honom och försökte se oberörd ut. Som om att det var lugnt att jag var i ett öde hus med en kille som kunde vara en mördare. Tillskillnad ifrån utsidan just nu, skrek jag av panik inombords. Jag var inte det minsta oberörd! Jag var livrädd.

" Jag var tvungen att vara ensam med dig, där ingen kunde höra vad vi kommer diskutera. " Jag svalade osäkert och nickade.

" Är det därför vi är mitt ute i ingenstans i ett hus som ser ut att kunna falla ihop närsomhelst? " Sa jag lugnt. Ett fånigt flin placerades på hans läppar och han nickade.

" Du är är smart du, Aria. " Han skrattade till lågt och såg på mig med sina mystiska ögon.

" Berätta nu vem du är, hur du kan göra dem sakerna du gör. " Sa jag och samlade på nig mod.

" Mitt namn är Nathaniel och jag är din, skyddsängel typ. " Jag höjde ögonbrynen och gapade en aning.

" Skyddsängel? Du försökte döda mig i min dröm! " Nath suckade och trummade fingrarna emot sitt lår.

" Observera typ. " Sa han lugnt. " Anledning till att jag gjorde det var för att du skulle bli rädd för mig och vilja hålla dig borta om du någonsin såg mig. "

" Det var det dummaste jag hört! " Fnyste jag nonchalant.

" Det låter dumt ja, riktigt korkat. " Han reste sig upp och drog fingrarna genom hårbotten.

" Vänta... Skyddsängel? Har du vingar alltså och en liten gloria? " Det var nog det dummaste som har kommit ut ur min mun. Seriöst, detta är inte sant. Han kanske bara är en konstig kille som lyckas komma in i mina drömmar och varna mig för saker och folk.
Nath skrattade lågt och skakade lätt på huvudet.

" Nej min sköna, jag har horn. "

~~~
HEJ ALLA SÖTISAR.
Vill bara säga att jag publicerat en ny bok som heter '  Daughter of Amor '. Skulle va jätte kul om ni läste den och se vad ni tyckte.
XOXO
Vilma