My mate is CrAZy [Bok 1]

ᏢᏒᎾᏞᎾᎶ~

Gräset kittlades under mina bara armar. Solen sken igenom mina slutna ögonlock och jag höjde armen över ansiktet. Långsamt öppnade jag ögonen och möttes med ljusa träkronor som släppte igenom lite ljus. Det kändes fridfullt, och jag blev inte orolig då det faktum att jag låg nere på marken slog mig. Ljudlöst satte jag mig långsamt upp och såg mig omkring. Mina ögon skannade den vackra skogen, och jag försökte ta in så mycket av omgivningen som möjligt. Fast, det fanns inte en varulv i sikte, ingen från min klan var här.

'Vad gör jag här? Jag är säker på att jag sov...' Tänkte jag då jag fått ordning på mina tankar, och ställde mig upp. Jag borstade av den vita klänningen som prydde min smala kropp, som även magiskt kommit dit. Jag lät mina ögon studera skogen som jag var i, gles med stora ekar och stenar i den mjuka marken. Jag kände hur en svag bris lyfte mina bruna/gråa lockar från mina axlar, och smekte min kropp på ett mycket behagligt sätt.

Jag slöt ögonen, och lyfte armarna som fångade in brisen i mina långa ärmar. En svag suck smög sig från mina läppar.

Men när jag öppnade ögonen, var allt förändrat.

Gråa moln rörde sig snabbt över den förra blåa himmelen, och vinden tjöt som ylandet av ett döende barn. Löven, som förut hängt och skinit av liv och hälsa, låg döda på marken, och trädens stora grenar hängde ner mot marken, som om den förlorat all dess lust till att få leva. Den starka vinden rufsade till mitt hår, och över mig hördes mullrande åska.

 Med en hög smäll, färgades himmelen vit, och en blixt for ner och begravde sig i ett av träden bredvid mig, och satte eld på ett av det döda trädet. Mina ögon blev vida av fasa när flammor sprakade upp, och började sluka i sig det döda trädet.

Kjolen klingade sig fast runt mina ben när jag sprang. Marken var nu färgad röd, istället för den hälsosamma bruna som tidigare täckt den, och blixtarna färgade himmelen vit. Mina fötter sänktes ner i den våta marken, och smutsade ner den vita klänningen.

 Efter jag på darriga ben tagit mig längre ifrån de träd som nu blev begravda i eldflammor, kunde jag skåda något mellan några vissna träd. Mitt i det stora kaoset som brutit ut, visades en gestalt. Dränkt av rädsla började jag skrika. "Snälla, hjälp mig! Skogen dör!"

 Mannen vände sig om. Hans gul-bruna ögon blänkte, och hans orm pupiller stirrade djupt in i min själ. Hans bruna hår fläktades i vinden, och han var dränkt i blod.

Blod....

På marken framför honom låg en man. Han rörde sig inte, låg helt livlöst på marken. Hans långa grå-bruna hår låg slängd över hans huvud, och hans rygg var full med röda, blödande sår.

Jag stannade upp och stirrade, med bara en meter från den vackra personen som var indränkt i den döda mannens blod. Mina tankar verkade som att de stod stilla, medans min kropp ville inget annat än att försöka få mig att springa, långt därifrån.. Men när mannen gick fram till mig, kunde jag inte göra mer en att stirra in i de kärleksfulla ögonen, som kändes allt för bekant.

Hans handskklädda hand strök min kind, en sådan försiktig gest att den nästan inte kändes. Han befann sig alldeles för nära mig, och jag kunde känna hans andfådda andetag på mina läppar, som var hårt hoppressade. "Jag gjorde det för dig..." Viskade han, i en röst som var så vacker, att jag kände hur mitt hjärta tog ett skutt. "Han var i vägen för våran kärlek... För våran framtid..." Han lutade sig framåt, våra läppar nuddade nästan vid varandra. Mina ben ville inte lyda, det ända jag ville var att skrika, att springa långt bort härifrån.

"Ingen... Ska någonsin få ta dig bort från mig..." Han stirrade ner i mina ögon, ett hav av brunt och guld, som tycktes hypnotisera mig. "Aldrig.." Hans läppar nuddade mina, och det sista medvetandet som min hjärna hade kvar, försvann med ett uns.

"SLUTA!" Kunde jag svagt känna att jag skrek, då jag satte mig upp i den vita sängen. Jag var dränkt i kallsvettig, och jag kände mig febrig. Det bekanta pirrandet från min hjärna var tillbaka, de som jag aldrig hade känt... sen 'han' försvann.

Jag andades tungt, och grep tag i lakanet bredvid mig. Jag kände fortfarande hans läppar över mina, och det gjorde mig illamående. Då jag kände en rörelse bredvid mig, vände jag på mitt huvud så jag kunde se vad som åstadkommit det.

Samma hår från min dröm låg där, brun-grått som låg trassligt runt den gråa kudden. Hans ögon var slutna, och han andades lugnt. Jag andades ut, en suck av lättnad, han levde.

Jag la mig ner igen i hans varma famn. Av vana grep han tag om min höft och lät mig luta mitt huvud mot hans nakna bröst. 'Ironiskt...' Tänkte jag. 'Giftermålet är om några dagar, men jag drömmer mardrömmar varje natt.' Jag gäspade lågt och ritade cirklar på runt hans hjärta. Vem var mannen i min dröm?

Jag gäspade igen, stort den här gången, och lät mina tunga ögonlock falla ner igen, utan att orka lista ut vem som invaderade mina drömmar.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja, tänka sig. Den blev klar tillslut.

Jag har velat skriva den här JÄTTE länge. Jag har haft iden i huvudet, utan att jag haft viljan att vilja skriva den, men här är den.

Jag hoppas att ni kommer gilla den här storyn, och ni får ursäkta. Jag är inte särskilt bra att skriva varulvs böcker...

Jag har fått hjälp av min fantastiska vän Danzarn, som har lyckats få mig att börja skriva. Hon skriver också en bok som heter "Being with you", vilket liknar den här, och min kommer att likna hennes. Ni kommer att få se hennes karaktärer här också, men det är okej och jag har fått hennes tillåtelse.

Med det sagt, ses när nästa kapitel publiceras.