My mate is CrAZy [Bok 1]

ᏦᎪᏢᎥᏆᎬᏞ 14~

 De var ett par av gula ögon som stirrade på mig. De tycktes blixtra på ett annorlunda sett, och tycktes skina upp hela rummet. Då de var mycket vackra;

Så hade jag hellre haft en normal ögonfärg som blå eller grön.

Jag fortsatte att stirra på mig själv i spegeln medans den obekväma borsten slet sin väg igenom mitt hår, och tog bort alla tovor som kom i dess väg. Det gjorde ont, eftersom jag varit håröm i hela mitt liv, och med varje tag av min borste så grimasera jag av smärta. Men jag fortsatte ihärdigt tills mitt bruna hår med dess gråa slingor låg platt och tilltufsat på mina axlar.

De hade gått ett par dagar sedan jag såg Nathan sist, då jag stormat iväg ifrån honom. Detta var den femte dagen, och jag hade hunnit se honom ett par gånger. Vi hade inte hunnit med mycket de gånger. Han hade stannat, gett mig en kyss som jag var bekväm med, och frågat snabbt om jag mådde bra eller om något hänt mig. Då jag sagt att allting var bra, hade han fått ett lättat uttryck i ansiktet, sedan hade han stormat iväg igen.

De hade blivit kallare ute, och mer löv låg på marken och träden var färgade mer orange än gult. Det hade börjat bli nollgradigt på nätterna, och frost täckte gräset på morgondagarna.

Jag såg ut igenom fönstret. Det var mulet ute, och fönstret hade frostat på, så jag kunde bara se en viss skumt av utsidan. Men det gjorde ingenting för mig, då det skulle försvinna om någon stund.

Denna morgon bar jag en väldigt simpel klänning. Den bestod av en vit blus som stoppade precis under min arm, och den var dekorerad med fina mönster. Blusen nådde till mitten av min hals, och jag bar ett halsband med en blodbrun sten.

Till kjol bar jag en brun kjol som nådde precis under mina knän, gjord av flera lager, och började precis vid mina revben. Blusen var instoppat under kjolen, och fick min förskräckliga okurviga kropp att få lite kurvor som annars inte skulle existera.

Mina skor bestod av ett par av svarta kängor med en liten klack. De var inte de skönaste av skor, men inga av de skor som jag hade fått var bekväma enligt mig.

Just som jag rättade till mitt halsband så det låg perfekt, hörde jag hur någon knackade på dörren. Jag stod kvar där jag var, framför min spegel och lilla bord som hade allt jag behövde på, men riktade mitt huvud mot dörren. "Ja? Kom in." Sa jag högt, innan jag återgick till det jag höll på med för tillfället.

Dörren öppnades, och in klev Maliner. Hon hade på sig samma korta, vita och fluffiga klänning med en liknande brun blus, samma skor och sitt hår hårt uppsatt i nacken. Men genast som hon kom in så började hon ta ut knuten, och marschera mot min säng.

"Jag måste få ta en paus!" Utbrast hon, medans hon skakade ut sitt nu fria hår, och satte sig ner på sin säng. Jag höjde ett ögonbryn åt henne, innan jag vände mig mot henne och tog ner mina händer ifrån mitt halsband.

"Så tidigt på morgonen? Jag har inte ens ätit frukost. Hur kommer det sig att du är så trött redan?" Frågade jag, medans jag la mina armar i kors över bröstet.

"Jag hade en sådan sen kväll igår, och sedan var jag tvungen att gå upp så tidigt på morgonen. Jag fick knappt någon sömn! Jag är helt och hållet utmattad." Förklarade hon med en gäspning, som att bevisa hur trött hon var. Sedan la hon sig ner i min säng, dunsade i madrassen och sträckte på sina långa ben.

"Varför var du tvungen att arbeta så hårt då?" Frågade jag, och stod kvar på mitt ställe. Sängen var ju upptagen vid tillfället, så det gällde att göra det bästa av situationen.

"Nathan åker ju idag med sina mannar. De ska ju rota ut den där klanen, så jag fick hjälpa till att förbereda inför det, PLUS, så behövde jag göra mina normala sysslor. Jag menar, hur tänker dem?!" Utbrast hon, medans jag kastade sina armar i luften, som sedan dunsade ner på sängen bredvid henne.