My mate is CrAZy [Bok 1]

ᏦᎪᏢᎥᏆᎬᏞ 16~

Jag steg in i det smala rummet som var de omklädningsrum ifall det skulle bli krog. Det var ett mycket simpelt rum, utan några möbler och samma lite tråkiga, och gråa sten väggar. Men det fanns olika fack i rummet, som jag visste innehöll de kläder vi skulle behöva.

De flesta skåp var redan öppna, och bara ett åtal återstod. Jag gick med bestämda steg till det närmaste stängda skåpet, och provade att rycka i mentalhandtaget. Som tur vad gick det upp, och jag såg att det var fyllt med de grå/svarta kläderna som jag genast kände igen.

Som tur var så var kläderna ansedda både för killar och tjejer, men storleken kunde variera. Jag märkte att min tröja var lite väl stor, men byxorna såg ut att funka, då jag höll upp dem framför mig.

Så jag började dra av mig mina klackade kängor, min bruna kjol och den vackra blusen. Jag lät mitt halsband sitta på, då jag tyckte att det var tillräckligt lätt för att klara sig i fighten.

Då jag var helt naken, började jag dra på mig mina andra kläder. Det första lagret bestod av en slags tunn tunn metall rustning i små ringar som man kunde knyta på med snören på kroppen. De vägde inte mycket alls, med de var menade till att minska skadan för knivar och skott. Då de kunde gå sönder, så var chansen inte lika stor.

Andra lagret bestod av den svart/gråa tröjan och de svarta byxorna, som tycktes passa ganska bra. Tröjan var lite slängig, vilket kunde vara dåligt i en fight. Men som tur var passade byxorna, och jag kunde inte riktigt byta med någon, då jag var ensam.

Jag klev in i de stridsanpassade skorna som kunde hålla igenom vassa föremål, vatten och gyttja, och var bra att springa i. Jag visste att jag inte skulle behöva något mer lager, då jag skulle bli varm att få slåss. Så jag bestämde mig att detta fick räcka. Istället satte jag upp mitt fria bruna hår med mina gråa lockar i en hög hästsvans, och jag tvingades till att använda runt fyra hårsnoddar innan det satt uppe ordentligt.

Efter det tog jag på mig det bälte som ingick, och satte ner två pistoler i dess hållare, ifall att någonting skulle hända. Jag körde också ner den dolk som ingick, och jag tyckte att jag var väl utrustad. Jag skulle inte slåss, jag ville inte skada någon av de som slogs.

Jag tog inte direkt sida, utan jag skulle se till att kriget slutade, eftersom jag brydde mig om båda flockarna. Mitt livs kärlek befann sig i min ena, och jag ville bo med honom och styra över hans flock tillsammans med honom, men min familj befann sig i den andra flocken, och jag ville inte se de dö då jag kunnat göra något.

Med den tanken i huvudet, så begav jag mig ut ur rummet. Jag öppnade den lite tröga dörren som ledde in hit, och gick ut med bestämda steg och stängde dörren med en knuff av handen.

Jag gick tillbaka till min far, som diskuterade med en av sina män. Han såg en aning mer stressad ut än vad han gjort innan jag gick ut ur rummet, och jag la märke till de blåa prickar som på den stora skärmen ökade i mängd. Jag fylldes av säkerhet för en sekund, innan jag såg att de blåa prickar som varit där innan försvann, en efter en, och hur de röda prickarna stannade i samma nummer.

Jag började förstå vart fars osäkerhet kom ifrån, och jag förstod nu det grymma allvaret i situationen. Detta är något man inte riktigt klarar av att verkligen förstå, fören det nästan är för sent. Då jag visste att Nathans plan var att utrota våran flock, så ser det oturligt nog kristallklart då man långsamt ser det minskande numret i män som är ute på slagfältet.

"Far, jag är klar." Sa jag kort då jag kom fram, och ställde mig med armarna i kors framför honom. Det tog honom en sekund innan han lyckats förstå vad jag sagt, och han försökte visa sitt godkännande medans han tänkte på något annat.