My mate is CrAZy [Bok 1]

ᏦᎪᏢᎥᏆᎬᏞ 2~

Jag skrattade lågt medans jag drog handen över den mjuka jorden. Mitt skratt var fylld med glädje av gamla minnen, och ilska av av förräderi. Mitt långa bruna hår hängde runt mitt ansikte, där jag satt på mitt ena knä.

Med min över känsliga hörsel hörde jag mjuka tassar som rörde sig snabbt över marken, inte långt här ifrån. Kanske någon kilometer härifrån. Inte för att jag är förvånad, Thunder Paw har alltid haft ett stort territorium. De var starka, starkare än Sunset. 'Men det ska inte hindra mig... För att få träffa min älskande igen...' Tänkte jag, och skrattade lågt för mig själv.

Jag reste mig upp, och borstade av min mörk bruna långa kappa. Sen började jag springa.

Vinden ven i mitt hår, tillsammans med fågelkvitter och tassandes av vargar långt bort. De närmade sig dubbelt så snabbt, eftersom jag hade bestämt mig att möta dem.

Jag log glatt, ett leende som snabbt förvandlades till ett galet flin. Min kropp böjdes framåt, och benen i min kropp började ändras. Det knackade, slets, och ändrade form i min kropp. Päls växte under mina kläder, och kläderna trängdes in i min kropp. Snart så var jag i min fulla vargform.

Min bruna päls fläktade skönt i vinden, och jag kände hur min vikt blev fördelad på mina fyra ben. Jag sprang mycket snabbare, så snabbt att jag nästan inte kunde se världen runt mig, och min känsliga hörsel blev döv av allt tjutande av vinden, och luften som inte ville släppa förbi mig i tid. Med mina sinnen inte fullt funkande, såg jag nästan inte den gråa spanaren som kom springandes förbi mig. Men jag såg honom endå.

Jag vände min riktning, och hoppade upp på vargen. Jag öppnade min käke, och slöt den runt nacken på den gråa vargen.

Den sköt, och började gnälla, medans den försökte skaka av mig. Tassarna runt mig började närma sig, och jag behövde handla snabbt. Jag satte tassarna i den leriga marken, och började vrida mitt bätt runt halsen. Jag brottade ner den gråa vargen, och slet bort stämbanden på halsen på vargen. Blodet sprutade, och vargen under mig försökte desperat att andas. Den såg bedjande på mig, och jag kände ett sting av sorg. Spanare hade aldrig gjort honom något, men de var endå i vägen för hans kärlek.

Jag kände någon krascha in i min sida, och jag for ner bredvid den nu döda vargen. En ny grå varg med gula ögon stirrade argt på mig, och försökte hålla mig nere. Hans teknik var otränad, och väldigt basic. Jag slet min käke runt hans hals igen, och slet bort en stor del. Vargens ögon blev stora, innan dess ögon blev gråa och o ljusa. Dess kropp ramlade ner på mig, och jag puttade bort den.

Jag ställde mig upp, och mötte de fem kvarstående vargarnas arga blickar. De backade, redo att springa tillbaka och hämta krigarna. Jag glodde på dem, och min mun öppnades och jag morrade hotfullt mot dem, och visade mina onaturligt vassa tänder. Jag tog sats, och när de vargarna vände sig om och började springa, for jag iväg efter dem.

Den sprang snabbt. Löv och grenar spretade om dem, och jag sprang tyst bakom dem och dukade alla saker som for mot mig. Den första vargen som var långsammare än alla andra, var mitt första mål. Mina ben rörde sig snabbt under mig, och jag hamnade gämnsides med den gråa vargen. Med en hård knuff, fick jag den att ramla. Den föll ner för marken längre bort, där den slog huvudet i sten. Jag han näppt och jämt se blod sippra mellan dess ögon, innan jag såg på dem andra fyra.

Två av dem började halka efter, och jag öppnade mitt gap. Jag hoppade på den ena, och rev den på huvudet, innan jag föll den. Innan den andra han komma undan, tog jag tag i hans fluffiga svans, och föll honom också. Mina klor fälldes ut, och jag hoppade på honom medans vargen låg på rygg. Snabbt, innan han började försvara sig, drog jag mina klor på hans hals, tillräckligt djupt för att det skulle ge honom problem med att andas.